gotiska klubben

Historier från Beckomberga Sjukhus (7)

2010-01-28T07:03:00.006+01:00

Mattias William-Olsson 194?-1976
"Mattias William-Olsson, den leende unge mannen med ett nytryckt nummer av Puss i händerna, var den viktigaste av gatuförsäljarna, berättar Carl-Johan De Geer."
ref: Puss kysser ingen

Mattias öppna vänliga ansikte. Hans reserverade finurliga leende. Han skulle kunna ha pluggat på Chalmers. Lite av en ingenjörstyp. Häftigt att finna denna bild på Nätet. Det är svårt att minnas Mattias. Försök...

Mattias, mötte honom första gången nere i kulvertarna på Beckomberga Mentalsjukhus. Vi kom med hissen från var sitt avdelningskök på "Stora Mans" och stod och väntade på patientenras mat som kom åkande genom kulvertarna med ett långt tåg av små skramlande vagnar bortifrån storköket. Det stod två finskor där också och väntade. De talade med varandra på finska. Så Mattias och jag började tala lite förstrött med varandra. Efter några minuter insåg jag vem han var och sa:
- Va fan, det är ju du som säljer Puss!
- Jo, det är nog jag, log Mattias.
Han var tio år äldre än mig. Kanske mer. Minns inte. Jag gillade honom, beundrade kanske det heter. Mattias var lång och hade ett stort huvud och så ut som ett förvuxet barn. Rätt så jordnära, underfundig, mkt hjärta. Alltd vänlig. Konstig humor hade han. Jag hade sett honom flera gånger på inne i stan, på Moderna Museet, eller utanför NK. Och i Kungsan på väg in till Operabaren. Eller på Stureplan, på väg in till Sturehof. Alltid med en plastpåse full av Puss. Alltid brölande, liksom halvsjungande...en hög och gäll röst som fortsatte i all oändlighet, som en lång och utdragen lite parodisk avslutning på en aria: pööö-uuuuu-uuuuuuuuuuu-uuuuu-uuuuuuu...ssssss.

Han liksom sjöng som en brölande fågel när han ropade ut P-ooooo-uuuu...sss-sss-sss. Som en skadad ...ja som en skadad och barnslig fågel lät han när han gav melodi åt sina fyra bokstäver. Han gick omkring i centrala Stockholm och sålde Puss till vem som helst. Hade man sett honom en gång glömde man honom aldrig. Många ansåg honom vara knäpp...men han sålde bra.

Mattias sålde alltså tidingen Puss på Stockholms gator och krogar och bodde i ett kollektiv i Bromma som hette Vita Hästen. Mattias dog, sägs det, av en överdos 1973. Så tidigt? Jag undrade vart han tog vägen. Först många år senare reda på att han hade dött av en överdos - eller av självmord. 1976-77, tydligen. Det är för jävligt. Som jag minns Mattias var han varken narkoman eller självmördare. Men allt verkar möjligt.

En annan gång mötte Mattias på Moderna Museet. Det var väl i slutet av 60-talet. Jag var rätt på gasen. Han presenterade mig för... "här är en vandal som heter Pontus". Kan det ha varit Pontus Hultén?

Mattias visade mig en affisch i blått...blålila...utanför Modern Museta. Den satt på en vägg i cyckelbåsen bakom Konsthögskolans elevbostäder...huset i backen, på vägen ner till bron. På affichen meddelades att en anarkistisk demonstration skulle hållas i Kungsträdgården:

10000 japanska anarkister
är på väg tll Kungsan
- är du redo?

Texten illustrerades av en bild i blått eller lila, där militanta japaner, tio om tio, paraderade i ordnade kolloner fram mot polisen. De hade bidlar i pannan och långa stänger sträckta framför sig.

Japanska anarkister var på den tiden kända för sin respektlöshet gentemot polisen, samtidigt som de inom gruppen hade en närmast fanatisk diciplin. Lars Hillersberg var antagligen den gjort affischen. Om han ville skämta eller skrämmas vet jag inte.

Appropå Asien och Hillersberg hörde jag en historia för några år sedan. Här.

Pontus Hulten: 1 2 3

Mathias William-Olsson
Fakta runt omkring vittrar sönder, men människorna glömmer man inte. Mathias var en stjärna. Han kysste alla! Han var hjärtat på jorden. En av världens främsta gaturförsäljare, en anarkist i ordets mest humanistiska betydelse. En konstnär i livet. Om ändå minnet ville var mig behjälpligt. Men jag hittar inget mer just nu...

Leif Katz: "Mattis dog inte 73 utan lite senare, 76 eller 77. I en överdos, någon försedde honom med ett opiat av något slag, och det var han totalt ovan vid. Jag hörde på någon konstig omväg att när han började dö drog alla dom nyvunna vännerna. Han var så klart missbrukare, men vitt vin var hans drog, och mer i förbigående lite centralstimulantia och lite röka. Han var en god människa. Och kolossalt besvärlig, men det gjorde inget."

Runa G: "Gjorde Mattis något annat konstnärligt än att sälja Puss? Finns det några fler bilder av honom?"

Leif Katz: Nä, Mattias drev mest omkring. Han stog modell på konstskolorna. Hans bröder Pierre och Gabriel kan ha bilder, och Carl-Johan de Geer. Jag har inga.

(En av bröderna ville berätta mer, IRL inte på mejl. 20090815)

Jailbird Singers - Tony Granqvist

2009-09-23T10:50:00.002+02:00

"Jailbird Singers låter amerikansk country
och ursvenskt på samma gång,
de liknar bara sig själva."

1. Jailbird Singers: Tony, Korpen och Masen
Jailbird Singers bildades 1964 på Långholmens fängelse i Stockholm av Börje "Tony" Granqvist, Åke "Korpen" Johnson och Thore "Masen" Eliasson. Det sägs att det var en fängelsepräst(vem?) som upptäckte Tonys musikalitet och fick honom att börja sjunga i fängelsekören. Snart uppträder Tony och Korpen och Masen inför sina medfångar och blir snabbt populära. ref

Anders Burman och Börje Ekberg
En kompis (vem?) till Jailbird Singers som just muckat går upp till skivbolaget Metronomes kontor i Stockholm och golar om de inlåsta fåglarna, varpå skivbolagets VD, Anders Burman, besöker Långholmen för att lyssna på dem. Burman blir lyrisk och ger Jailbird Singers ett skivkontrakt på stående fot. Anders Burman gör sedan ett av sina många konstnärliga genidrag: han(?) presenterar Jailbird Singers för trubaduren Cornelis Wreeswijk

2. Tjyvballader och barnatro
Jailbird Singers första och enda LP, Tjyvballader och barnatro, spelas in på Långholmen eftersom permissioner sällan beviljades på den tiden. Det sägs att fångvaktarna fick ställa sig utmed väggarna för att det inte skulle bli för mycket eko på inspelningen. Även Cornelis Wreeswijks mage lär ha bidragit som ljuddämare vid detta tillfälle. Däremot är det osäkert om Wreeswijk var med och producerade skivan. I vilket fall skrev han baksidetexten och medverkade som låtskrivare till legendariska "Mördar-Anders", samt till "En öl till", "Laredo" och den oförtjänt okända "Rulla på, Rulla På".

Tom Paley spelar banjo (bekräftat per mail)
Cornelis Wreeswijk gör även han ett genidrag: han tar in Woody Guthries polare, Tom Paley, på banjo på dessa fyra låtar.

LPn tog tre timmar att spela in, vilket var redkordsnabbt. Fenomenet Granqvist hade, enligt Cornelis Wreeswijk, redan arrangemangen färdiga.

Inga fångar på omslaget!
Efter inspelningen, när Tony, Korpen och Masen hade fotograferas på fånggården för press och skivomslag, befarade skivbolaget att de sett för aggresiva ut för schalerpubliken, så man valde istället tre små burfåglar som omslag för EPn som gavs ut innan LPn.

Rättelse: Enligt andra uppgifter spelades Tjyvballader och Barnatro in på Metronomes berömda studio på Karlbergsvägen. (Det finns inga uppgifter om Jailbird Singers i musikaliska uppslagsverk.)

3. Börje "Tony" Granqvist
Kort efter det att Tjyvballader och Barnatro står i skivdiskarna, muckade Tony, Korpen och Masen från fängelset och hamnade i stället på Svensktoppen och släppte skivor både i Tyskland och i Norge. De stod nu på toppen av sin karriär och livet lekte. Det var bara att ge järnet och casha in folkets kärlek. De gör fem Folkparksjobb, men sedan orkar inte Tony mer. På hösten 1964 insjuknar han med cancer i lymfkörteln, magrar kraftigt och avlider i början av året därpå, den 7 februari 1965. Han dör dagen innan Där Björkarna susa går upp på 2a plats på Svensktoppen. Det är fan lika grymt som att göra segermålet i en WM-final och avlida några sekunder innan guldmedlajen satts runt halsen. Tony Granqvist blir 26 år gammal, efterlämnar fru, en nyfödd dotter och en av 60-talets absolut häftigaste LP-skivor. (Vi undrar var han är begravd)

4. Karl-Åke "Korpen" Johnson 1941-1998
De övriga i bandet återfaller i brottslighet. Flickornas favorit, Korpen, gör inbrott i några radioaffärer, blåser några kassaskåp, flackar omkring i en stulen Porsche...Rulla på, rulla på, gamla bilskrälle, rulla bara på...och flyr därefter utomlands. Hann grips senare på Mallorca. "Karl-Åke var duktig på skidor, backhoppning, och simmning då han var ung, och även på att teckna porträtt.
När de gäller musik var han nog allätare, den musikalska ådran ligger i släkten även på pappas och mammas sida.Han spelade inte med i några andra band." berättar annöriga per mejl, samt att Karl-Åke "Korpen" Johnson ligger begravd på Nacka kyrkogård i Stockholm. Se även De legendasiska åren

5. Tore "Masen" Eliasson
Och Masen, med sin berömda basröst, efterspanas i Dalarna för bilstölder och andra småbrott. Och samtidigt under denna tid ligger "Där björkarna susa" högt upp på Svensktoppen. Det påstås att "Där björkarna susa" plockas bort från Svensktoppen på grund av bandets krimminalitet. Allt detta känns oerhört märkligt. Och jag kan inte låta bli att undra vad Tony Granqvists dotter gör idag. Vet hon hur stor hennes far var? Enligt Masen beslutar sig de tre bandmedlemmarna, strax innan Tony Granqvist dör, för att Tonys nyfödda dotter - Karin? (en "liten Karin" nämns i Mördar-Anders) - ska få ärva alla intäkterna från skivan. Men "Karin" bortadopteras till en strängt religiös familj som inte vill ha något med dessa "tjyvpengar" att göra. Och senare i livet när Masen försökte få tillgång till intäkterna från skivan, tvingdes han konstatera att det var juridiskt omöjligt. "De enda pengar jag nånsin tjänat ärligt i mitt liv, dom fick jag aldrig se röken av!" säger Tore "Masen" Eliasson. Masen startade ett nytt Jailbird Singers 1967 och bor idag i Dalarna.

Cornelis Wreeswijks
baksidetext på Tjyvballader och Barnatro:
"TONY GRANQVIST, 25 år. Musikalisk ledare och hjärnan bakom. Samtliga melodier på den här skivan har arrangerats av honom dvs. att han har plockat ut stämmorna åt de andra två grabbarna och planerat uppläggningar och dylikt. Läser inte noter. Är något av ett musikaliskt fenomen. Ta vilket instrument Ni vill och placera i händerna på honom och Ni kan vara övertygade om att han på lika kort tid som folk i allmänhet anslår till morgonkaffet har lärt sig att spela en fullt njutbar melodi på det. Tony har sjungit och spelat så länge han kan minnas"

"ÅKE "KOPPEN" JOHNSSON, 22 år. Sjunger tenorstämman och spelar bas.Tar musiken på blodigt allvar och är nog den som arbetar hårdast av de tre. Men han håller på att utbilda sig till elktroingenjör "ifall det inte blir någonting av det här".

"TORE "MASEN" ELIASSON, 27 år. Sjunger bas så det hörs. Är dalmas (så det hörs).Har massa humor understundum och är förtjust i god mat och dryck samt även sömn. Har dock ej somnat under pågående spelning.Tore sjunger på fritid visor till gitarr på ett högst personligt och mycket tilltalande sätt- Han är såvitt mig är bekant, den ende svenske vissångare som kan sjunga ballader på s.k. "romani" (dvs tjuvspråk)."

6. Jailbird Singers sånger
Jailbird Singers texter handlar antingen om en kåkfarares vardag, eller om en nära nog barnsligt helig gudstro. Kombinationen är oslagbar. (Gå igenom samtliga låtar med Masen. Vem valde och varför? Vem spelar vad. Hela skiva låter, ursäkta språket, som "ett slags bröllopp innan Tony Granqvists begravning)

Ärligheten, draget, nerven och det äkta svänget i "Barnatro", "Ovan där", "Han har öppnat pärleporten" och "Give me that old time religion" får en nästan att hänryckas i religös mening. Man får en Elvis-känsla av Tony Granqvist sång, och det är kanske inte så märkligt eftersom Elivs var dominanten på den tiden. Och får man svära lite i kyrkan så föredrar jag Granqvist tolkning av "Laredo" framför t ex Johnny Cash. Båda artisterna visste att de snart skulle dö, men i Jailbirds version verkar även banjon och den mörka manskören inse vilken tragedi som höll på att inträffa.

7. Där björkarna susa - en svensk folkpsalm
"Detta var min fars favoritlåt!" Den som inte hört någon säga så om "Där björkarna susa" har nog inte träffat många nordbor. Jailbird Singers slår an en ton inom oss som är svår att förklara. Nordisk natur, sommaren som tempel, fri religiositet snarare än fri sexualitet. Och en vemodig och ursprunglig kärlekslängtan. Både Heidenstams naturreligösa poesi och Carl Larssons folklivsmåleri känns närvarande i Där björkarna susa. Men det finns även en finsk känsla i denna sång. Texten är skriven av finnlandssvensken Victor Sund och tonsatt av den finska kompositören Oskar Merikanto.

Gitarrens mjukt kraftulla inledningssuck
...Granqvist sköra och innerliga röst, som bjuder med oss...med hjälp av körens dova mummel...till en ack så glittrade trakt av förlorat hopp. Dom som inte känner igen sin egen längtan i Jailbirds sång har ett liv kvar att leva. Det som dock får tårarna att rinna är, att man liksom hör i Tony Granqvist röst, att den idyll han målar upp inte är menad för honom själv.

8. Jungman Jansson och Rulla på, Rulla På
"Också Jungman Jansson hamnade på Svensktoppen, till Jailbirds Singers stora förvåning. Tony skrek rakt ut:
- Har hela svenska folket blivit helt omusikaliskt! Vi hade Jungman med bara för att fylla ut skivan och tyckte själva att den var urdålig, skrattar Thore i en intervju." CRF

Både Tony och Thore hade fel, enlit min uppfattning. Lyssna först på Harrys Brandlius version. (Även Hootenanny Singers har gjort en fin tolkning) Harry låter lugn och sansad, lite klämkäck kanske, som om han står på en trygg brygga och sjunger. Inget fel med et. Men de här grabbarna...lyssna på dom...det låter forcerat...så nervigt...så snabbt snabbt...ändå så tonsäkert och närvarande och välsjunget. Som om de bromsat in en nystulen gul Volvo Amazon på en tvärgata i svensk småstad ...och river av låten under ett hastigt möte med en skivproducent - en sista chans i livet - ja, precis innan Snuthelvetet och alla sirenerna hunnit dit. Jailbird Singers Jungman Jansson är hallucien. precis som deras Rulla på, rulla på. Kanske måste man själv ha varit jagad för att älska dessa sånger. Jag får en känsla av "speed" och "död" och "sorg" och att Jungman Janson står bredvid och lyssnar på dem, när de i rasande fart och med bibehållen innerlighet, skildrar hans livs smärta:

9. Diskografi för Jailbird Singers
Jailbird Singers gav ut en LP, en EP, samt två singlar i Sverige. Dessutom gav man ut skivor i Norge, Tyskland och i Holland(?)

Tjyvballader och Barnatro

Producent: Anders Burman
Tekniker: Rune Persson
Foto: Bengt H. Malmqvist
Skivbolag: Metronome MPL 15165, 1964
Format: LP

Sid ett:
1. Mördar-Anders (Tony Granqvist - Cornelis Wreeswijk)
2. En öl till (Tony Granqvist - Cornelis Wreeswijk)
3. Där björkarnas susa( Victor Lund - Oskar Merikanto)
4. Han har öppnat pärleporten (trad arr.Tony Granqvist)
5. Precisous Loord take my hand (trad arr.Tony Granqvist)
6. Jungman Jansson (text - Dan Andersson)

Sid två:
1. Laredo (Tony Granqvist - Cornelis Wreeswijk)
2. Give Me That Old Time Religion (trad arr:Tony Granqvist)
3. Ovan där (trad arr:Tony Granqvist text: Ivar Lindestad)
4. Barnatro ( Gunnar Dahl)
5. Only if you praise the Lord (trad arr:Tony Granqvist)
6. Rulla på, Rulla på (Tony Granqvist - Cornelis Wreeswijk)

* * * * *

Där björkarna susa

Producent: Anders Burman
Tekniker: Rune Persson
Foto: Bengt H. Malmqvist
Skivbolag: Metronome MEP 9119, 1964
Format: EP

Sid A:
1) Där björkarnas susa (Victor Lund - Oskar Merikanto)
2) Give Me That Old Time Religion (trad arr:Tony Granqvist)

Sid B:
1) Jungman Jansson (text - Dan Andersson)*
2) Only if you praise the Lord (trad arr:Tony Granqvist)

Där björkorna susa ges ut på tyska och norska. Dessutom finns det två ytterligare singlar, tror jag, som ges ut innan genombrottet.

10. Tjuvballader och Barnatro - baksidetext av Cornlius Wreeswijk
"JAILBIRD SINGERS såsom HOOTENANNY GRUPP har en högst ovanlig tillkomsthistoria. De ytter omständigheterna finns det ingen anledning att närmare gå in på; det räcker att konstatera att grabbarna fann varandra en vacker dag och upptäckte att det lät skönt när de sjöng tillsammans. De tog en låt som de gillade bra, plockade litet i takten tills det svängde om den, provade ut olika stämmor och sjöng den tills de fick den rätta känslan av att" så här ska den vara" När alla tre har fått den känslan är låten färdig...et cetera..."detta är alltså JAILBID SINGERS första LP-skiva och den är definitivt vad man kallar "annorlunda". Man kan om man vill sätta etiketten HOOTENANNY på deras musik men märk väl att den tar sikte på den Svenska lyssnaren. Och om man har örat för sådant, finns där nog även antydan till något slags tendens.
Lyssna noga och mycket nöje."
CORNLIUS WREESWIJK

* * * * *

11. Från Tidningen Se Nr 16, 1965

Se-reportage: Mats Lundegård - Bengt H. Malmqvist (foto)
TRAGEDI I SVENSKTOPPEN
Det var ett gäng på tre grabbar
som upplevt livets mör-
kaste sidor - men trodde
på framtiden. De var nära
att lyckas! Pengar, publik-
jubel, en chans i livet...
Nu finns bara deras
skiva kvar. Just nu hör
ni varje dag "Där björ-

arna susa" i radion. Och
SE berättar här hela
den engagerade
historien om den
tre som kallade
sej "Jailbird
Singers".

12 Artiklar om Jailbird Singers
Wiki: Jailbird Singers -Där björkarna susa - Tjyvballader och barnatro

My Space: Jailbird Singers och Tony Granqvist

Recentioner och artiklar:Henrik Åkesson
Dalademokraten

Gotiska Klubben tar tacksamt emot all slags input om Jailbird Singers. Självklart rättar vi till sakfel om vi blir påminda. Det finns tyvärr mkt knapphändiga uppgifter om denna grupp. Det är helt ok att låna lite text, men ange gärna källan som Raggmunk gör. Se även Raggmunks Jailbird Singers-klipp på YouTube.

13. Bilder från olika omslag
Tradera Youtube Wiki Google Bloggsok Sesam Bokbörsen

14. Filmen om Jailbird Singers
När vi nu i hjärtat påbörjar filminspelningen om Jailbird Singers tänker vi oss Håkan Hellstrtöm i huvudrollen. Vem annars skulle kunna spela Börje Tony Granqvist?
Fängelseprästen är också given, Målle Lindberg.
Wreeswijk...Torsten Flink?

Historier från Beckomberga Sjukhus (1)

2009-08-11T07:40:00.009+02:00

kommentarer från läsarna:"en fascinerande berättelse" Guns travelogue..."Läste hela din post. Den var otroligt intressant, gripande, och lite skrämmande. En eloge" Rasmus..."Kände igen mig rätt mycket då jag jobbade som skötare på St Lars sjukhus 86-96" Anders..."Några berättelser från kulvertarna skulle vara mumma! Låter ju hur j-a spännande som helst" Anonym..."Bra läsning, tusen tack" Anonym..."Mycket mycket bra beskrivning! Jobbar ibland själv som skötare och funderar ofta på mycket av det du tar upp." Anonym..."Intressant läsning :) Går på Raoul Wallenbergskolan i Beckomberga-psykets gamla byggnader" Anonym..."Häpnadsväckande läsning", jobbar själv som vårdare men har aldrig hört något liknande som det du beskriver" Anonym..."mycket bra skrivet o en kulturgärning att bevara minnet av denna tid som verkar helt obegriplig i dagens samhalle" ifasth

"En samling historier baserade på verkliga och i vissa fall, rätt så overkliga upplevelser"
© 2009 Gotiska Klubben och Författaren. Foto: Mejla oss om copyproblem.

1. Dom gamla "skitzarna"
Beckomberga Mentalsjukhus. Beckis. 1970-talet. Jobbade på tidkort. Hoppade från den ena avdelningen till den andra. Arbetsuppgifterna varierade. Ibland fick man duscha och mata schizofrena patienter. Vi kallade dom för "skitzar". Vissa försökte bita en i handen. Om inte det funkade spottade dom på en. Andra sparkades. Nyptes och revs. Man blev alert. Närvarande. Och de använde konstiga ord man inte hört förut. Trädknullare. Industrifitta. Potatisrunkare. Jag förstod sällan vad de snackade om men gillade uppriktigheten i deras språk. Flera av patienterna var födda i slutet på 1800-talet eller tidigt på 1900-talet. De var ofta uppväxta på den svenska landsbygden. Ju mer de bet och fräste och svor, ju mer tyckte man om dom, de gamla skitzarna. På något sätt bevarade de minnet av en kultur som för länge sedan var försvunnen.

Flashback 1
Youtube: 1 2

2. Ingen situation är given
I korridorerna på intagningsavdelningarna fick man ducka för loskor och askfat från psykotiska tonåringar.
- Håll käft!
- In på rummet!
- Du själv då, din dumma jävel! var de vanligaste kommentarerna. Ibland satt man extravak för människor som försökt ta sina egna liv, eller andras. En gång råkade jag somna, typiskt mej, framför en roman av Knut Hamsun, och vips hade mitt extravak hängt sig ute på toaletten.
- Skärpning, Runa, sa överläkaren, så här kan det inte fortsätta!

Jo, det var mkt adrenalin i rörelse. Från alla håll och kanter. På terapiavdelningarna kunde man få en fet smäll i belöning om man gjorde ett smart löparoffer eller knyckte en dam.
- Pang, sa det bara från stolen mitt emot. Och detta trots att man just lärt motspelaren Bent Larsens klassiska strategi råd: "Fokusera på de fyra mittrutorna de första tio dragen och du överlever vilket motstånd som helst".

Nej, inga situationer var givna på Beckis. Precis som i schack gällde det att ha fria ytor framför pjäserna och att alltid ha ryggen fri. En del vårdare påstod att vansinnet rent av kunde smitta. Att man skulle akta sig "väldigt noga". Jag vet inte riktigt...men de mentalvårdare som tog åt sig för mkt av vissa patienters förmåga att manipulera med ens känslor och heliga principer, de stannade i regel inte kvar så länge på jobbet. Dom stod helt enkelt inte ut.
- Hon sprang ut i vassen och försvann, brukade vi säga vid fikabordet om nyanställda som hade slutat samma dag som de börjat. Såg man dom någonsin igen, dessa stackare, hade de i regel patientkläder på sig.

3. Inte bara psyket tränades
- Ta aldrig nåt personligt om du vill överleva på Beckis! Detta var huvudregeln. Han som gav mig detta råd var för övrigt dvärg. En av de skickligaste psykologer jag mött i mitt liv. Tro det eller ej, men också han var patient. Han var även konstnär och hade sin ateljé nere i de kulvertar som sammanlänkade Beckombergas olika byggnader. Men vad som hände där nere i Beckombergas kulvertar är en annan historia...det känns tabu att tala om det... prostitutionen, narkotikan, barnen, häleriet, de oheliga allianserna mellan personal, läkare och patienter...man orkar knappt tänka på det...i vilket fall, det var inte bara psyket som tränades på Beckis.
På vissa avdelningar ingick även brottning i arbetspasset. Motståndarlaget bestod ofta av en ensam patient som just inkommit med poliseskort. Om han eller hon avböjde att ta emot sin välkomstdrink, en slurk haldol, kastade man ner honom på sängen och höll fast hans sprattlande armar och ben, samtidigt som nattsyrran i sitt urringade linne, böjde sig fram över sängkanten och tryckte in en hybernalsputa i skinkan på honom. Då lugnade han ner sig.
- Så där ja, brukade hon säga med sin mjuka och vänliga röst, innan hon vinkande glatt och kilade iväg till nästa avdelning.

4. Sängen på ryggen
Jorå. Men ofta kunde det vara riktigt mysigt och hemtrevligt på Beckis. Det tror jag faktisk många håller med om. Ibland var det så lugnt och skönt på avdelningarna att man kunde spela Chicago, ett slags pokerspel, eller kolla en videorulle eller bara slappna av med en flaska whisky i personalrummet. Sedan sov man gott bland psykopater, nojor och skitzar. En natt, efter en stökig och kaotisk kväll som avslutats med några klunkar whisky för mycket, drömde jag en mardröm. Jag såg hur en patient, en hypomanisk brottare...en fullständigt ursinnig typ...samma kille som kvällen innan lagts i dubbla läderbälten av fyra vårdare från Larmstyrkan... kom krypande mot mig genom den långa och mörka korridoren. Och det märkligaste av allt, hans säng satt fast på hans rygg. Det gnisslade och knarrande från den. Chocken blev så stark att jag omedelbart vaknade. Och när jag slog upp ögonen...då fortsatte drömmen...ja sex, fem, fyra meter framför mej...släpade sig en märklig varelse fram. Vilket slags grepp brottaren hade använt för att lyckas vända upp och ner på sängen var en gåta. Som att lyfta sig själv i håret. Det finns folk som än i dag diskuterar och hur det egentligen hade gått till. Det var en tung järnsäng med både stängsel och hjul. Förlamad av skräck tjöt jag så hela avdelningen vaknade. Trodde jag hade fått delirium. Nu var det min tur att bryta igenom till Den Andra Sidan!

5. All skräck måste firas
Mina tillskyndande kollegor skrattade så att de kiknade. När vi fått "dåren" på rätt köl och låst in honom på "Isoleringen" bjöd de på ännu mer whisky. All skräck måste nämligen firas på 30-avdelningarna. Dessa hillbilly-vårdare var vana vid värre. Långt värre. Dom tillhörde ju "Eliten" på Beckis. Men ingen är värst. No way. Alla har vi vår överman. Det skulle visa sig redan några dagar senare när "Texas", en sjövild och krigsskadad Vietnamndesertör, som bott granne till en kompis morsa, demolerade samma avdelning...korridorer, fikarum, matsal och rökrum, med hjälp av en avslagen golvlampa. Då var det Eliten som darrade. Som Tripp, Trapp och Trull stod de bakom medicinvagnen och huttrade likt skolgossar som hade glömt vantarna där hemma.
- Runa, tell your friends...att retirera in på expeditionen...annars ska jag spela brännboll med deras döda jävla skallar!

På samma sätt som ens egna föräldrar hotade med Sigtuna Internatskola när man ställt till bråk, hotade vi de värsta marodörerna på Beckis med Den Fasta Paviljongen på Säter om de inte upphörde med sina raseriutbrott. Det hjälpte ibland, men inte alltid.

6. Ett gammalt hippieläger
Foto: Johan Zetterlund
Jorå. Ibland var det tuffa tag. Men varje dag var inte extrem. Nej då, inte alls. För det mesta höll man sig nykter och arbetade på mer normala avdelningar. Jobbet gick ut på att skydda psykotiska människor från sig själva. Man blev skicklig på att lunga ner upprörda patienter och förhandla med dom. Och man lärde sig att lyssna. Till och med att låtsas att lyssna. Våld var den sista av alla utvägar. Själmordsförsök och Depressioner. Delirium och Snetändningar. Ja alla slags Manier och Paranoida utbrott tillhörde vardagen. Av någon anledning trivdes jag bra i denna miljö. Flera av de psykiskt sjuka utstrålade en kreativitet och spontanitet som saknades i samhället utanför. Så enkelt var det nog. Som extraanställd gick man ofta omkring i privata kläder. Detta gjorde det svårt att veta vem som var patient och vem som var vårdare eller anhörig. Det var en riktig röra. Vissa avdelningar liknade små bohemiska konstnärskotterier eller hippieläger. Den enda skillnaden var att dörren till friheten alltid var låst. Och bara några få av oss hade en nyckel.

7. En julhelg på Stormen
På de "tunga" och "farliga" avdelningarna, de som kallades för "Stormen" var man däremot tvungen att bära sjukhuskläder. Vit byxa och vit kavaj. Ibland när man gick omkring i sina vita kläder kände man sig som en lägervakt. Det var inte alltid helt bekvämt att identifiera sig med denna roll. Men vårdarna hade rätt, den vita uniformen skapade en nödvändig distans till patienterna. Vissa patienters blixtsnabba nyckfullhet gjorde att man alltid var på helspänn när man gick omkring i korridoren på Stormen, eller hade ett ärende i enskilda rum eller salar. Jag Minns en julhelg i slutet av 70-talet. Fick i uppdrag att ta ett urinprov på en ung mördare och haschmissbrukare som dömts till sluten psykiatrisk vård. Han låg för det mesta i sin säng och lyssnade på hårdrock. En allmänt slö och ohyfsad typ. Om urinprovet visade sig vara haschpositivt innebar det permissionsförbud för hans del. Inga fler promenader till haschlangarna vid Brommaplans t-banestation. Inga fler besök på "Lilla Systembolaget" som Beckombergas patientcafé kallades av personalen.
- Pissprov, sa jag, och viftade med glasburken i handen.
- Far åt helvete, svarade han.
- Pissa, annars blir det bälte, sa jag.
- Far åt helvete.
- Pissa, annars blir det permissionsförbud, det vet du!
- Far åt helvete.
- Om du var litet smart skulle du be mej pissa åt dej! Jag skulle faktiskt kunna tänka mig att göra det, bara för att vara bussig mot dej. Men inte ens det orkar du fråga, din trötta, jävla tönt!
Ingen reaktion. Det var bara att inse att vissa typer kan man aldrig nå, aldrig sätta på plats, aldrig hjälpa. Dom är körda helt enkelt.
- Far åt helvete.
- Okej, då hämtar jag de ordinarie babianerna, så får dom fixa det på sitt sätt!
- Far åt helvete!

8. - Jesus, Jesus, Jesus!
Just då ropade sjuksyrran och jag blev tvungen att springa iväg genom kulvertarna till 1:an, en av de akuta Intagningsavdelningarna. En utflipprad kvinna från Odenplan var på ingång. Vi mötte henne i dörren, en ordinarie vårdare och jag. Hon eskorterades av två poliser. När de lämnat oss började hon vråla "Jesus, Jesus, Jesus!" Hon sprang runt oss som en odåga och gjorde plötsliga utfall mot våra ansikten med sina händer. Hennes ögon var svarta och vilda, håret inkletat i någon slags gulgrön gegga, naglarna långa, vassa och smutsiga.
- Rena dårhuset det här, sa min kollega och log.
- Ska jag ta hand om dom, sa jag och pekade på kvinnans ben.
- Lugn, jag fixar det själv!
Han tog tag i kvinnans ena hand och dansade runt och sköt henne ifrån sig med hjälp av centrifugalkraften. Det såg lika glatt ut som när en storebror snurrar runt runt med en lillasyster i luften. Efter några rundor hade han tröttat ut kvinnan så pass att vi lyckades baxa in på henne på rummet. Tillslut hade vi fått henne i säng och spänt på henne bältet. Hon satt upp i sängen och fortsatte att skrika "Jesus, Jesus! Det lät som hon hade kramp. Just då tappade vi uppmärksamheten för en sekund och kvinnan vrålade högt som i helvetet: JESUS! JESUS! och kastade sig mot min kollegas arm och bet allt vad hon orkade. Hennes gula tänder satt fast i armen. Jag slog och slog och slog. På käken, på tinningen, till och med på halsen. Äntligen släppte hon. Det var ett kraftigt bett. Efter att vårdaren blivit behandlad och fått bandage runt såret satte vi oss i tv-rummet och tog några "smygöl". Han suckade djupt och sa:
- Får jag tag på den där jävla Jesus nån gång, ska han dö!

9 "Det finns inga mentalsjuka i Sverige"
Ja, det var en otäck tid. Det psykiska våldet var värre än det fysiska. Jargongen fick många att överleva mentalt. Många av vårdarna, som utåt sätt kunde ses som cyniker, plitar och sadister var i själva verket humanister. Det går inte att förklara just nu. De verkliga sadisterna var psykiatrikerna, inte alla, men många. 70 och 80-talets experimentverksamhet med psykofarmaka på patienterna är idag hemligstämplad. Vi som jobbade där spolade ned medicinen på muggen när vi tyckte att det räckte. Vi struntade i vad läkarna sa. Vi såg det vi såg. Patienter som ena dan gick omkring och ryckte som stirriga tjackpundare (amfetaminmissbrukare) och dagen efter släpade sig fram som levande döda. Patienter som kved och skrek och led av de biverkningar från alla de nya exprimentmediciner som läkarna testade åt läkemedelsföretagen. Vissa avdelningar på Beckis på 80-talet påminde om en blandning av ett koncentrationsläger och en institution för plågsamma djurförsök. Det var outhärdligt.

10. Avskaffa verkligheten
Och sedan...för att kompensera övergreppen eller rent av dölja dem...lades alla svenska mentalsjukhus ner på 90-talet. Motiveringen "Det finns inga mentalsjuka i Sverige" passade tidsandan och kommunernas ekonomi. De frigivna dog i tusental. De flesta klarade inte av att flyttas 100 mil till sin forna hemkommun och bo i ett eget hem, efter att ha vant sig att leva på institutioner som Beckis, Långbro och Ulleråker under hela sitt vuxna liv. Dom dog som flugor. Söp ihjäl sig. Brann inne. Frös ihjäl som uteliggare. Eller hängde sig i sina redan nedblodade badrum. En artikel i Aftonbladet sammanfattar detta skeende. Den skildrar den tid när Sverige påbörjade projektet med att avskaffa verkligheten.

11. Dom skickades in i döden
Jag mötte mentalvårdare som grät, som inte visste vad de skulle ta sig till. Det svenska samhället hade friskförklarat deras skyddslingar, deras älsklingar, deras "defektläkta" kompisar av en enda orsak. Att snabbast möjligt skicka dom i döden.

12. Urinprovet
I vilket fall, alla har vi vår egen historia att tänka på. Senare på kvällen återvände jag till avdelningen där mördaren och haschrökaren låg. Han hade fortfarande inte givit personalen något urinprov. När jag på nytt steg in i hans rum med glasburken i handen tilltalade han mig med ett vänligt tonfall. Det hade han aldrig gjort förut.
- Hej Runa, var har du varit?
- I helvetet, svarade jag irriterat. Dags för urinprov!
- Du, sa han, jag tänkte på det där du sa förut…jag har inte rökt på en vecka. Men jag är inte säker på att det räcker för att klara provet. Jag ska sluta röka hasch, jag lovar dej! Kan du inte hjälpa mej, bara för denna gång.
- Tja, okej då, svarade jag, men inte ett ljud till babbarna, för då får jag sparken ditekt.
- Jag lovar.

Så denna julafton 1977 kissade jag åt en mördare och narkoman och ställde sedan in glasburken på expeditionen. Rätt eller fel? Har man inte alla fakta i ett mål är det svårt att skapa sig en uppfattning om mitt agerande var moraliskt eller omoraliskt. Det var ju ändå jul. Jag vet inte vad du tycker som läser detta? Jag försöker bara att berätta som det var. Hur det gick för killen sedan?

Jag tror han fick tre månaders permissionsförbud.

ref: 1 2 3 4 5 6 7 8 9 svd
Ab Ab svd Aftonbladet dn

Historier från Beckomberga Sjukhus (2)

2009-08-10T11:39:00.006+02:00

© 2009 Gotiska Klubben och Författaren.
"Jäklar vad nyfken man blir,mycket bra skrivet" Nilsson "wow vilka stories - ja för 17 skriv en bok vetja!" MOa

13. Låt oss kalla henne "Mia"
"Mia", låt oss kalla henne Mia. Ja, hon hette något annat i verkligheten. Men låt oss respektera tystnadsplikten, trots att dessa händelser ligger över 30 år tillbaka i tiden. Mia kom från ungefär samma samhällsklass som mig. Hon var född på Östermalm. Möjligtvis Djursholm eller Saltis. Det saknar betydelse. Mias tragedi har inget med klasstillhörighet att göra. Vansinnet dyker upp där vansinnet vill. Nu var det 1976. Eller 74...vänta...det här går för fort...lugn nu...årtal och datum, bort med dom...dom har för länge sedan förlorat sin betydelse som referens. Det finns bara en slags tid kvar inom mig. Och det är det landskap där Minnenna håller hus. Hade det varit Hjärnans minnen vi sökte, då hade detta kunnat berättas hur enkelt som helst, men nu det är Hjärtats minnen vi söker, och då blir det genast svårare.

14. Sanna minnen och falska
Ibland visar minnena sig för mig, ibland inte. Det är uppenbart att en slags okänd logik bestämmer över deras existens och att mitt egentliga jobb är att anpassa berättandet utifrån de förutsättningar som råder i dessa avlägsna trakter. Minnen lever utifrån egna lagar, ungefär som drömmar, eller som folkstammar med en urgammal och helt unik kultur...en sticker dom hit, en dit...ibland tvingas man backa för att hinna ikapp dem...de dyker upp när och var och hur de själva behagar...andra gånger klär ett minne ut sig till ett annat, fan vet varför, och då blir man så ställd att man försöker hitta på ett falskt minne för att "ha nåt att sätta emot". Sånt är inte speciellt smart. För i såna fall tonar Minnet bort ganska snart igen.

Nej, sanna minnen låter sig inte refereras, härmas eller uppfinnas. De måste vårdas som blommor, skämmas bort som små barn. Daltas med. Först då kan de växa. Och ändå vet man aldrig helt säkert....inget säger att man nånsin ska förstå ett minne. Det är åtminstone inte vad detta kapitel handlar om. Nej, utan att vilja imponera eller försöka peka i en viss riktning, vill jag låta er lära känna några patienter på Beckomberga Mentalsjukhus i Bromma i Stockholm. Jag vet knappt ens själv varför...sschy nu...kanske är det inte jag som vill lyfta fram dem. Kanske är det Minnena själva som kräver att få komma till tals. Jag börjar låta som en bortglömd dikt av Rainer Maria Rilke. Det är absolut inte meningen. Men ofta bönar och mumlar och viskar Minnena åt mig i drömmen. Och när jag vaknar i ångest och bestämmer mig för att släppa ut dom i frihet, då har de redan försvunnit in i skogen igen. Man blir aldrig klok på dem. Och det hjälper inte att skrika.

15. Det kyliga språket
Läsaren får ursäkta det bitvis kyliga språket. För att orka hantera dessa minnen - och dessa "träningsminnen" är bara en uppvärmning för vad som komma skall - måste de kylas ner till ett par hundra grader minus. Så fort min andedräkt försöker värma upp dem tar de eld eller exploderar i mitt ansikte. Det har även hänt att jag frusig fast vid ett minne, ungefär som när tungan slickat på en lyktstolpe. Jodå. Eller som jag sa till en gnällig och välklädd psykopat som lugnt och sansat strypt sin enligt honom "babblande flickvän" med en telefonsladd:
- Vad är det som får dej att tro att du råkat mer illa ut än oss, vi som dagligen tvingas umgås med avskum som dej?
- Du får inte tala så där till patienterna, Runa, sa den kvinnliga läkaren.
- Aset är dömd för två mord och ändå har han frigång. Där har du ditt Dårhus!
- Du får sparken om du fortsätter att tala så där med patienterna, sa läkaren.
- Då sitter du på löpet, svarade jag, med eller utan telesladd!

Men låt oss inte...

16. Beträffande smeknamnet "Exorsisten"
Ni kanske undrar varför en bild av Regan från Exorsisten valts för att visualisera huvudpersonen för denna berättelse, Mia. Jo, ofta när vi mentalvårdare diskuterade vilken "Mias" eventuella sjukdom kunde vara slutade de alltid med att vi sa:
- Hon är...hon är...
- Nej, det går inte att sätta någon diagnos på henne.
- Hon är allt möjligt...
- Hon...hon...påminner mest om den där besatta tjejen i Exorcisten.
- Vem då?
- Flickan i filmen med Max von Sydow som vrider runt huvudet flera varv och som spyr ut helvetets gröna slembobbor ur käften, sa någon annan.
- Ja, just det, det är som om Mia har jävulen i sig. Satan själv.
- Vi kanske ska kalla på en Exorsist, he he...
- He he på dej själv, din jävla borgarfitta! Du har aldrig varit i närheten av att strypas ihjäl av Mia! Behåll dina lustigheter för dej själv!

Efter den typen av diskusioner och gräl fick "Mia" smeknamnet Regan Macneil eller Exorsisten. Jo, jag vet att det kanske inte är korrekt, enligt gängse smeknamnskonventioner att ge Mia smeknamnet Exorsisten. Hon var ju den som skulle exorceras, inte rcärtom. Men så var det nu i vilket fall. Smeknamn är förresten inte alltid helt logiska. Ibland talar de ett slags tvärtomspråk, det ligger i smeknamnets natur. Precis som i de nordiska sagorna kan ett smeknamn antingen betyda exakt det som avses att beskrivas hos personen. Eller också är det enbart en anspelning på en egenskap eller verksamhet hos personen. Hos vissa stammar som ofta är i krig, och hos järgare, används även tvärtomspråket, det som vi idag kallar för ironi och sarkasm. Men strunt i detta.

Jo, en sak som en vårdare sa en dag:
- Tänk om Mia är vår allas Exorsist!
Ingen förstod vad han menade. Inte jag heller.

17. Strypare, klottrare och pyroman
Mia var i min egen ålder. Runt 20. Hon var en av de mest omtalade patienterna på Beckomberga Sjukhus. Stark, elak, hyperbegåvad, vild och fullständig oberäknelig. Mitt uppdrag var att punktmarkera henne. Mia hade ett antal fula ovanor. En var att ta strypgrepp på patienter och vårdare och sedan inte vilja släppa taget.
- Har Exorsisten varit förälskad idag? frågade man när man avlöste ett extravak. Det betydde:
- Har Mia försökt strypa någon idag?

En annan av Mias ovanor var att kladda ner på väggarna. Hon använde vad hon kunde hitta: färkritor, tuschpennor, avföring, urin eller sitt eget blod. Men hennes värsta ovana var att tända eld på saker och ting. Om Mia orsakade tjugo eller femtio bränder på Beckis, det minns jag inte, men nånstans där emellan ligger sanningen.

18. Mitt första möte med Mia
Jag gick förbi "Stora Mans" och 60-avelningarna och bort mot 30-avdelningarna - gamla Stormen - husen revs sent på 70-talet. Jag skulle prova på en dag om jag klarade av att hantera Mia. Om jag gjorde det skulle jag gå på scema under nångra månader och enbart ta hand om bevakningen av henne.

<19. Knulla!
- Var försiktig där inne, Runa, sa den manliga syrran som låste upp dörren.
- Ok, tack, det är ingen fara, sa jag.
- Ryggen fri!
- Ok, ryggen fri.
Rummet var cirka tre gånger fem meter. Ett gallerförsett fönster ut mot en park. Allt som fanns var en säng. Två spännbästen satt runt madrassen. Samt fotremmar och extra handremmar. (Såna var förbjudna i Sverige) Och alla väggarna var nedklottrade med enstaka ord. På långväggen stod det med en halvmeter stora bokstäver: Knulla. De var omsorgsfullt skrivna i skrivstil i rött, lite kladdiga i färgen. ( senare fick jag reda på att färgen var Mias eget mensblod blandat med vanlig ketchup)
- Knulla, skrek Mia högt och glatt och glupskt när hon fick se mej. Och så skratttade hon...ett skratt som..nej, jag måste stanna här..kan inte beskriva hennes groteska skratt...vet inte hur man gör...nåt barnsligt i botten av skrattet

21. När den intellektuella pesten bröt ut i Sverige
Innan jag fortsätter att berätta om Mia slår det mig att det fanns en patient på ett annat mentalsjukhus i Stockholm som påminde om Mia.
Under några höstveckor på 80-talet dominerade "Maria" tidningarnas löpsedlar. Med hjälp av bilder på gallerförsedda fönster i motljus, blodiga madrasser där en halvnaken flicka låg fastspänd som Jesus Kristus på ett kors, avslöjades vanvård, sadism, ja rent av "tortyr" på Långbro Mentalsjukhus i södra Stockholm. "En skam att vara svensk!" och "Koncentrationsläger eller mentalsjukhus?" skrek trycksvärtan utanför Stockholms tobaksaffärer.

Vi vårdare som tog hand om denna typ av svårt störda patienter, vi visste annat. Men vi kom sällan till tals. På 70-talet hade den svenska vänstern tagit över samhällsdebatten och började lägga beslag samhällets nyckelpositioner. Nu var det ”total humanism” a la vänstern som gällde. En slags intellektuell pest bröt ut i Sverige. Socialdemokraterna hade innehaft den politiska makten under en lång tid så det var inte så konstigt att vänstern även började ta över de administrativa och förvaltande ämbetena i Sverige.

En av vänsterns främsta insatser inom nyhetsindustrin var att snabböversätta "yellow journalism" från amerikanska till svenska förhållanden. Affärsidén var lika enkel som lönsam. Den gick ut på att snabbast möjligt hänga ut alla "skyldiga" element till allmän beskådan och därefter producera så många anklagelser mot dem som läsarnas intresse medgav. De stackare som var korkade nog att försöka försvara sig inbjöds till TV-soffor och slaktades inför öppen ridå. Nyköpings gästabud i repris. Och misslyckades man med ett avslöjande så var det bara att starta upp ett nytt. I och med att verksamheten titulerades "undersökande journalistik" var dess moraliska alibi oantastligt.

Och eftersom dessa mediala övergrepp både höll det svenska folket på mattan och samtidigt gav bra avkastning skapades nu en ohelig allians mellan diverse mediemonopol, stadstelevision och den svenska vänstern. Tidningarna sålde lösnummer som aldrig förr och prästerskapet inom den svenska journalistkåren fick gratis marknadsföring och därigenom allt större auktoritet, vilket gav dem välbetalda positioner inom kultur, universitet och andra institutioner. Plötsligt fanns det gott om skyldiga i Sverige.

Ja, så gick det på ett ungefär till så när den intellektuella pesten bröt ut i Sverige. En totalitär maktelit avlöste en annan. Andra kan bättre vittna om det skräckvälde eller Macartyism som vänstern skapade i Sverige. Min poäng i sammanhanget, högst ett slag i luften, är att det fanns en koppling mellan den fanatiska och onyanserade kritik av svenska mentalsjukhus på 70-talet, och den ""död” som senare drabbade tiotusentals svenska mentalpatienter. Allt medan journalisterna och Sveriges hjärntvättade invånare teg och tittade åt andra håll.

22. "Spännbälten avskaffades på 60-talet"
Jodå. Det gällde att vara på sin vakt mot journalisterna. Jag minns ett telefonsamtal till akutintaget på Beckis någon gång i slutet av 70-talet. Freddan svarade och gestilulerade åt mig att snabbt sänka volymen på radion. Han hette egentligen Erik men kallades Freddan för att han ofta dansade med aggressiva patienter.
- Vi har en uppgift om att ni använder spänntäcken på Beckomberga, sa journalisten i telefon.
- Nej, där har du allt fel, sörru, skrattade Freddan. De avskaffades redan på 60-talet. Det kan jag intyga eftersom jag var fackligt ansvarig för material och verktyg under hela 60-talet!
- Men spännbälten har ni i all fall!
- Nehe du, de förbjöds i samma veva på 60-talet. All tortyr avskaffades på 60-talet, förstår du. Ja, allt avskaffades! Vad tror du egentligen om oss! Inte fan tror du väl att vi vill plåga patienterna heller!
- Jaha, tack då, svarade journalisten.
- Varför ljuger du, frågade jag när han lagt på luren.
- Fackligt ansvarig - smaka på den, skrattade Freddan.
- Ärligt talat, varför ljuger du för dom?
- Du vet, sa Freddan, det är meningslöst att ge dom ett finger. Vår tids journalist påminner om en jesuitpräst. Med gravallvarlig uppsyn lyssnar hon på en bikt av en vilde från ursprungsbefolkningen. Sedan släpar hon med sig stackarn till inkvisitatorerna och dömmer honom till döden med hjälp av hans eget vittnesmål. Svenska journalister saknar ryggrad. De törs sällan ge sig på de riktiga makthavarna. Därför hugger de småfisk som oss så fort de får chansen. Värst av alla är vänsterjournalisterna, passa dej för dom!
- Vad menar du?
- De inbillar sig att de har någon slags "gudomlig" sanning på sin sida.

Input:
21. sm-fösöken
22.middag med allt, rök i rummet
23. dra på golvet i trosorna
24. promenad i stockholm

Getica - Om goternas ursprung och bedrifter

2009-06-24T08:15:00.001+02:00

"Kampen om fortiden er en kamp om identitet" Lotte Hedeager

Texter ur Getica, Jordanes, år 551
© Andreas Nordin, Atlantis förlag, 1997

Nedan texter från Getica innehåller essenen av Jordanes berättelse om goternas ursprung och utvandring från Scandza. Getica är den enda källskrift som finns bevarat om goternas skandinaviska ursprung. Jmf Tacitus
samt Gotiska Biblioteket

/Gotiska Klubben

Det folk vars ursprung - §9
I den bortsersta delen av västra Oceanen finns en annan ö som kallas Thule, om vilken den mantuanske skalden (ref) säger bland annat: "dig må det bortersta Thule (ref) tjäna" (rad 32)
Det vidsträckta havet har även i sin arktiska, det vill säga norra del, en stor ö vid namn Scandza (ref), om vilken jag med Herrens hjälp skall säga något. Det folk vars ursprung du fordrar att få reda på har kommit, liksom en frambrytande bisvärm, till Europa ifrån skötet av denna ö. Hur och på vilket sätt det har skett, skall jag med Guds nåd förklara i det följande.

Liksom citronträdets blad - §16
Låt mig nu återvända till ön Scandza, som jag lämnade ovan. Ty om denna ö säger Claudios Ptolemaios (ref), som förträffligt beskrivit jordens krets, i sitt verks andra bok: "I Ocianens norra del är belägen en stor ö, vi namn Scandza. Den är långsträckt och sluter sig samman med buktande sidor liksom citronträdets blad.

Codanska bukten

Även Pomponius Mela (ref) säger att ön är belägen i den codanska bukten (ref), mot vars stränder Oceanens vågor svalla.

Passing of the great race
Mitt emot Weichsel - §17
Ön ligger mitt emot mynningen av floden Weichsel (ref), som rinner upp i samatiska bergen och mynnar med tre fåror i det nordliga havet inom synhåll från Scandza. Floden utgör en gräns mellan Germanien och Skytien, Ön har i öster en mycket stor sjö i jordkretsens sköte, varifrån Vagusfloden, uppkommen liksom ur en buk, svallande mynnar i havet. På västra sidan omges ön av det omätligt stora havet. I norr omsluts den likaledes av samma ofantliga och ofarbara hav, från vilket liksom en arm utgår och bildar det germanska havet i form av en utdragen bukt.

Många öar, som vargar springer till - §18
Det uppges även ha små men många öar, som vargar springer över till när havet frusit på grund av mycket stark köld, och där blir de blinda sägs det. Dessa trakter är sålunda inte blott ogästvänliga för människor utan även bistra för vilddjur.

Oavbrutet dagsljus - §19
Men på ön Scandza, som jag nu talar om, bor många olika folkstammar, låt vara att Ptolemaios nämner endast sju av dem.Honungsalstrande bin finns ingenstans på grund av alltför stark köld. På norra sidan av ön bor Adogit.(ref)(ref)Man berättar om dem att de vid midsommartid i fyrtio dagar och nätter kring vintersolståndet inte har något dagsljus.

Pendlar mellan sorg och glädje - §20
Till följd av detta förhållande pendlar man mellan sorg och glädje och ön är därvidlag olika andra, både på gott och ont. Vilken är då orsaken? Under de långa dagarna ser de solen återvända österut längs horisonten, men under de korta dagarna ser de solen på ett annorlunda sätt, då den löper genom de sydliga himmelstecknen. För oss ser solen ut att gå upp ur djupet, men för dem sägs den gå runt längs horisonten.

Screrefennae och Suehans - §21
På denna ö finns också ett folk som kallas Screrfennae, vilka inte söker sin näring av spannmål, utan lever av köttet från villebråd och fågelägg. Så stora djurkullar föds i träskmarkerna där att de både förökar stammaen och ger folket dess lystmäte. Ett annat folk, som kallas Suehans, finns också på ön, och liksom thyeingarna använder de sig av utmärkta hästar. Det är också detta folk, som med sina indirekta handelsförbindelser med många andra folkstammar, skickar mörkblåa pälsar till romarnas nytta och tjänst. berömda för sina pälsars vackra mörka fär klär de sig på det rikaste sätt, fastän de lever fattigt.

Bergio, Hallin, Gauthigoth - §22
Därefter följer en rad olika folkstammar: Theutes, Vagoth, Bergio, Hallin, Liothida, vilka allesamman bor på bördiga slättmarker. Fördenskull drabbas de av andra stammars fientliga angrepp. Sedan följer Athelmil, Finnaithae, Fervir, Gauthigoth, en grym folkstam och mycket benägen till krig. Därnäst kommer Mixi, Evagre, Otingis. alla dessa bor, liksom vilddjur i uthuggna hål i klippor, vilka de nyttjar som befästa skansar.

Ostrogothae, Raumarici, Finni - §23
Utanför dessa bor Ostrogothae, Raumarici, Aeragnaricii och de blida Finni, som är mer saktmodiga än alla andra inbyggare i Scandza. De senare har sina jämnlikar i Vinoviloth. Suetidi är kända för att vara resligare än övriga inom detta folk, fastän även Danerna, som är av samma ursprung som Suetidi, har förmått att från sina egendomar fördriva Herulerna, vilka gör anspråk på att anses vara resligare än alla andra stammar i Scandia.

Grannii, Rugi, Ranii - §24
Samma kroppsväxt har också Grannii. Augandzi, Eunixi, Taetel, Rugi, Arochi och Ranii, vilkas kung för inte så länge sedan var Rodvulf (ref), som föraktade sitt rike och sökte hägn hos östgoternas kung Teoderik, vilket han också fick. Dessa folkstammar är kraftigare till kroppen och frimodigare till sinnet än germanerna, och de brukade strida med vilddjurs raseri.

Som ur ett folkstammars moderssköte - §25
Det berättas att goterna en gång utvandrade med sin kung Berig (ref) från denna ö, liksom från en verkstad, där folk skapas, eller som ur ett folkstammarnas moderssökte. Så snart de stigit i land från skeppen, namngav de genast landet. Än i dag finns en plats, sägs det, som kallas Goticscandza (ref).

De färdades på tre skepp - §94-95
Du torde komma ihåg att jag i inledningen sade att goterna vandra ut ur ön Scandzas sköte och att de färdades på blott tre skepp till Oceanens hitre strand, det vill säga Gothiscandza. (95) Av dessa tre skepp var ett långsammare än de andra -något skepp brukar ju bli efter - och därav kommer namnet gepider, det sägs att getts åt nämnda folk. Ty på deras modersmål heter senfärdig "gepanta".

Samt:

Gapt - §79
Av dessa heroer var, enligt vad goterna själva berättar i sina sägner, den förste Gapt, som födde Hulmul
Herulernas folk - §117

Gothia City

2009-06-21T19:33:00.000+02:00

Den dag Göteborg lär sig att förstå att deras hjärta och rötter är Väster-Gotland, Småland och Halland - inte Stockholm, då kan Gothia City kan bli ett bra namn, men tills dess får stan heta vad den förtjänar...

Gudinnors like

2009-06-21T11:07:00.011+02:00

Om du nånsin vill berätta hur vacker jag är,
eller hur grym och likgiltig,
glöm då inte, min älskade,
att koncentrera på min skönhet
och inte på dig själv!

Om du vill beskriva min unga kropp,
hur min känsliga
hals tog emot din kyssar,
eller hur mitt lätta leende
fick dina blickar att dansa
som stjärnfall över himlavalvet,
glöm då aldrig, min älskling,
att all skönhet du sökte hos mig
var skönhet som sökte just dig!

Ja, som ett rosenfrö till evig glädje
gömde den sig kvar inom dig
och så fort du avviker
en enda millimeter från
den innerligaste bilden av min skönhet:
mina kyssars smak av vin
- åh, mina kyssars smak av vin,
din fristad från all bitterhet! -
då har du snart glömt bort
vad suckarna inom dig längtat efter,
ja då, min älskling
är du åter i min famn igen!

Runa Goterman, sommaren 2009

Hur närmar man sig Evert Taube?

2009-06-21T07:45:00.020+02:00

De provensalska trubadurerna var lika stolta som skickliga hanvterkare. Skarvar, nödrim och andra defekter var inte accepterat bland dessa perfektionister. Ord och toner skulle utväljas med en kärleksfull nogrannhet och svetsas samman efter så precisa mönster att resultatet mycket väl kunde förväxlas med sången från en näktergal. En av dessa smeder, trubaduren Arnaut Danièl, var till och med så skicklig i sin utövning att han lyckades få Näktergalen att sjunga - med hans egna ord! (Fritt ur minnet, efter Dante via Ezra Pound)

Grottpoeten
När Kärlek uppstår och bröstet fylls av sång, följer ofta en serie av händelser som kommer att påverka både poeten och det samhälle han lever i. Föreställ dig en grottpoet som i full extas pekar ut en högt belägen öppning i en grotta:
- Titta på svalorna, hur de flyger fram och tillbaka genom öppningen, där uppe, högt, högt...där uppe!
Grottpoetens upptäckt pressar fram "en komprimerad känsla av möjligheter". Detta rus innehåller ofta det initiala fröet till en sång. En sång som i sin tur kan komma att inspirera en stamfrände till ett modigt hopp från en klippa, eller till att tvinna ett rep som kan kastas iväg över stupet...högt, högt...i grottöppningens riktning.

Gesternas dans
Den muntliga berättarkonsten, den orala, inrymmande både sång, filosofi, musik och gesternas dans, är överlägsen den skriftliga, åtminstone i uttrycksfullhet, och utgör grunden för vår skandinaviska kultur, precis som för den kinesiska, japanska eller grekiska kulturen. De som vill förstå vår nordiska historia i grunden måste börja med att söka i den muntliga berättarkonsten: "Det var under lummiga träd som konsten att berätta tog sin början"...:

Sjöfåglar och klippor
Kanske var det ett långvarit och intensivt studium av lätt glidande sjöfåglar - måsar, tärnor, svalor, trutar, albastrosser - och en samtidig facination över att granitklipporna stod emot havets vågor längs Atlantkusterna...kanske var det ett dualistiskt resultat av dessa motsatser som...plötsligt...inspirerade våra fornnordiska släktingar att bygga sina smäckra, sjödugliga och segelbara båtar:
- Kan dom glida för vinden, kan vi!
- Kan dom stå pall för havets vågor, kan vi!

Den siste Hyperborén
Vi som närmat oss Evert Taube via Naturen, eller Naturen via Evert Taube, vi börjar inse hur mycket han egentligen kunde, och vilka paradisiska budskap han egentligen ville förmedla...det tog många år innan budskapet i "Skutan" nådde fram till den otillgängliga del av mig, där både känslor och logik kan samverka. Ändå vill jag inte röra Taubes texter, tycker liksom...att de ska vara ifred för mina analyser.

Likväl söker jag ett riktmärke för att kunna beskriva mina upplevda konturer av det som poeten Evert Taube representerar. För mig själv kallar jag Evert Taube "den siste hyperboréen" Med Hyperborée menar jag: en sann naturälskare och årstidsdyrkare från norr. Men jag avser också den Taube som älskade det fornnordiska utan att fastna för det krigiska som i vissa fall kan förknippas med "Vikingakulturen". (Att anfallet mot Lindisfarne i själva verket kan ha varit en hämd mot katolikerna för utrotningen av den gotiska arianismen några hundra år tidigare, samt sabotaget mot nordbornas nord-sydliga och väst-östliga handel, är en helt annan historia som inte ska utvecklas just nu.)

Evert Taube - och Stockholmshatet
Antagligen fanns och finns det "kulturrasistiska" och centralmaktpolitiska motiv i Stockholmshatet mot Evert Taube? Det klassiska stockholmsföraktet mot värmlandsgruppen Sven-Ingvars är ännnu tydligare i sin kulturrasism. Det mesta som kommer från Värmland, Småland, Västergötland, Bohuslän eller eller andra delar av den svenska landsbygden är illa sett av Stockholms kulturella eliter. Allt inhemskt, "ursvenskt", hembygdsartat hotar eller krånglar till det för den internationellt inriktade Makten som styr över Stockholm. Djupare än så behöver analysen inte att bli. Att Stockholms överdimentionerade tjänstemannaklass ända sedan Gustav Wasas dagar valt någon annans smak än sin egen är uppenbar. Nej, era jävla sopor, ni har ingen egen smak! Därför kommer ni snart att bytas ut, ni också.

Evert Taube och det ursvenska
Men inget av Stockholms högfärdiga elände knäckte Evert Taube. Han var starkare än sina fiender. Gladare. Lyckligare. Ja, långt innan poeterna Gunnar Ekelöf och Lars Forsell försvarat Taube mot Stockholms uppnäsor och upphöjt honom till Sveriges största poet, var Taube redan nationalskald i svenska folkets hjärta. De umgicks dagligen med Taubes ord och musik. De somnade till hans vaggvisor och vaknade upp till hans hymner om björkarnas sus eller den nybadade granitens mjuka former.

I varje sång av Taube dyrkas den nordiska Naturen, den nordiska Kvinnan och den nordiska Livsstilen. Inte ens den store naturälskaren och kärlekspoeten Carl Michael Bellman har en suck mot Taube när det gäller att aktivera svenskarnas sug efter naturnära poesi.

Vaggvisan du sjöng
recencerades aldrig:
ditt barn sov redan

Evert Taube och begravningar
I Stockholm sjungs idag Evert Taube mestadels på begravningar. I övriga landet gärna på dop, bröllop, födelsedagar, bryggfester och skolavslutningar. Från norra Bohuslän till Roslagens södra skärgård, ja även längs Norrlandskusten och på Gotland och Öland, samt i Norge, Finnland och Danmark älskas Taube oavbrutet. Hur många skandinavier har inte nån gång i livet suckat av ren glädje:

- Åh, jag vill inte leva i någon annans trädgård, än Everts...

När en annhörig dör, och bristen på innerlighet plötsligt vaknar till liv i vårt frusna bröst, då vänder vi oss ibland till en Nils Ferlin eller en Eric Clapton, eller en Bo Setterlind, eller kanske en Pink Floyd...men nästan ALLTID till Evert Taube! En sång av Evert Taube känns lika naturlig på en svensk begravning som tårar, blommor och vin, och den skönaste av dessa "begravningsvisor":

Så skimrande var aldrig havet...är inte bara ett "nutida provensalskt mästerverk", utan också en av 1900-talets vackraste kärlekssånger, textmässigt oöverträffad inom svensk lyrik...lyssna gärna på Lill Lindfors finstämda version, eller låt Tiden avgöra Taubens nautiska position bredvid Sapho, långt där inne i det nordiska hjärtats innersta skärgård.

Skutan
Du som "önskar att din älskade vore död", du som gärna vill tjäna lite pengar och bli en auktoritet på stämningsfull begravningsmusik, till dej har jag följande råd att ge:

Försök att närma dej nya och livsbejakande Evert Taubvisor, ta till exempel "Så länge Skutan kan gå". Spela den gärna på varje ny begravning, som en hyllning till någon som älskat Livet, fast variera dig, och välj hela tiden nya eller gamla tolkningar. Det finns åtskilliga, ofta på vinyl: Telstars, Inger Berggren, Plura & Co, Kim Larsen, Hootenany Singers, et cetera

Per Myrbergs version av Skutan är finstämd och insiktsfull, Torrestads kosmisk, vänlig och full av vördnad, Håkan Hellströms kär, skönt vek och ungdomlig, Sven Bertil Taubes klangsäker, manlig, avskalad och ren, men Taubes egen 50-talsversion är nog ändå den som tar priset:...hans lite hesa, distinkta och beslutsamma röst påminner ta mej fan lite om den unge Bob Dylan...men snöa inte in på stjärnorna, we all shine on...och glöm aldrig att det finns mindre berömda artister, kanske en nedsupen granne, eller en före detta dragspelare, som kan tolka "denna livet och dödens nationalsång" i sitt eget hjärtas version. Varje hjärta är sig nämligen likt: bara vänlighet imponerar.

Gustaf Torrestads sista dagar i Paris
Det sägs att den svårt cancersjuka och kanske medvetet alkoholiserade Gustaf Torrestad sjöng "Skutan" på sin egen begravning i Paris på 50-talet, efter att ha framfört den, om och om igen, mellan borden på Montmartres nattklubbar och gjort sången världsberömd. Det är en helt sanslös historia. Om du träffar Sven-Bertil eller en släkting till Torrestad, fråga om detta, please, send me a messages.

I mitt manus sitter en av 1900-talets mest klartänkta poeter, Ezra Pound, i publiken i Paris och lyssnar på Torrestad. Utan Ezras intellektuella medverkan hade Gunnar Ekelöf och Lars Forsell knappast kunnat... eller ens vågat försvara Taube. Glöm inte bort att Taubes nästan maniska förord till "Strövtåg i Ranrike" är riktat till Ezra Pound (via Hem = Hemingway)!

Denna essäs egentliga ämne: Torrestads vistelse i Paris...hur i hela friden ska jag få in detta i Nordsjömyten?

tonen

2009-06-17T10:00:00.025+02:00

Tonen är allt.
Det spelar ingen roll, kompis,
vad du vill berätta.
Strax ovanför hjärtat,
precis här, där handen
nu ligger på ditt bröst.
Där finns den. Tonen.
Locka dit. Tanken.
Locka dit. Minnet.
Låt din andedräkt fukta ditt frusna minne
precis som en kvinna,
ja, som minnet
av en sommarbris utifrån från havet
fuktar torra läppar
mitt i vintern
på en trist gågata i Geneve eller i Oslo.
Tonen, sök tonen,
glöm allt annat.

Tony Granqvist - min första kärlek

2009-06-12T14:33:00.002+02:00

"Jag kommer ihåg Tony väldigt väl. Man kan nog säga att han var min allra första förälskelse trots att han var ca 20 år äldre än vad jag var.

Jag är född -59, så jag var nog ca 4-5 år vid den tiden.
Han var ofta hemma hos mej och min mamma som då bodde på Högalidsgatan i Stockholm, eftersom han var tillsammans med en av mammas vänninor. Vad hon hette har jag inget minne av.

Ett av mina mellannamn är Eva-Lotta och det är efter mammas bästa vän fick jag veta senare. Om det är samma väninna som Tony var tillsammans med vet jag inte. Mamma dog i slutet på 70-talet så jag kan inte fråga henne om det.

Vad jag minns av Tony är att han var väldigt vacker, som en gud i mina småflicksögon. Därtill väldigt karismatisk eftersom jag minns honom så väl trots att jag var så liten så. Kommer också ihåg att han gärna sjöng och spelade då han hade gitarren med sej."

Mia

sommaräng

2009-06-12T11:49:00.013+02:00

Kläder på tork och händerna fulla av kärlek.

Farewell - Garcia Lorca

2009-06-08T10:38:00.010+02:00

If I am dying,
leave the balcony open

The child is eating an orange.
(From my balcony, I see him.)

The reaper is reaping the barley.
(From my balcony, I hear him.)

If I am dying,
leave the balcony open.

Lorca

strå

2009-06-08T10:29:00.010+02:00

Lika blek och färglös
som ängens strå
låg hon bredvid mig
en sommardag.

Pound?

Gudars like

2009-06-08T10:16:00.013+02:00

Gudars like syns mig den mannen vara,
han som mitt emot dig kan sitta, han som
i din närhet lyssnar
till din kära stämmas älskliga tonfall
och ditt ljuva,
tjusande skratt, som alltid
sätter hjärtat i mitt bröst i häftig skälvning.

Ser jag blott dig skymta förbi mig flyktigt,
stockar sig rösten; tungans makt
är bruten och under huden
löper elden genast i fina flammor;
ögats blick blir skymd och det susar plötsligt
för mina öron.

Svetten rinner ned och en ristning griper
all min arma kropp. Jag blir mera färglöst
blek än ängens strå. Och det tycks som vore
döden mig nära

Översättning?

Sappho 630-570 BC
Undrar om någon man nånsin skrivit så vackert om psykosomatisk kärlek.
Mer Sappho

Mitt nakna hjärta

2009-06-08T08:46:00.008+02:00

"Känsla av ensamhet, ända sedan barndomen. Trots familjen - och i synnerhet bland kamrater - en känsla av att vara dömd till evig ensamhet. - Men ändå en brinnande livsaptit och nöjeslystnad."

- - -

"Jag har odlat min hysteri med njutning och fasa. Nu har jag alltid svindel och idag den 23 januari 1862 har jag fått en egendomlig varning, jag har känt en fläkt av sinnessjukdomens vingslag."

- - -

"Det vore en snygg sammansvärjning att organisera ett utrotande av den judiska rasen."

- - -

"Det är bara missförståndet som gör att mänskiligheten går framåt. Det är genom det allmänna missförståndet som människor kommer överens. Ty om man - förstod varandra, skulle man aldrig komma överens.

Den intelektuelle, som aldrig kan komma överens med någon, bör bemöda sig att tycka om enfaldigt prat och att läsa dåliga böcker. Det kommer att bereda honom en bitter njutning, som i rikt mått gottgör honom för hans bemödanden.

Vilken tjänsteman som helst, en minister,en teaterdirektör eller en tidningsredaktör, kan ibland vara en aktningsväd människa, men gudomlig är han aldrig. De är alla personer utan personlighet, människor utan orginalitet, födda till sin syssla, dvs till att vara allmänhetens tjänare."

- - -

"Redan som barn erfor jag i mitt hjärta två motsatta känslor, fasa för livet och extas över livet. Där har vi den nervöse latmasken."

- - -

"Det finns bara tre slags aktningsvärda varelser: prästen krigaren och skalden. Att veta, att döda och att skapa"

- - -

Fisk, kalla bad, dusch, mossa, tabletter någon gång då och då; för övrigt sluta med alla stimulantia.

Renlav..............125 g
Vitt socker.........250 g

Lägg renlaven i blöt i lamom mängd kallt vatten, låt stå 12 till 15 timmar., häll därpå av vattnet.

Låt mossan koka i 2 l vatten på jämn, svag värme till det kokat ihop till en liter vatten; skumma en enda gång; tillsätt så 250 g socker och låt massan tjockna till en sirapsliknande massa.

Låt kallna. Tag dagligen tre stora matskedar, morgon, middag, kväll. Var inte rädd att öka dosen, om anfallen kommer för ofta.

Valda citat ut Mitt nakna hjärta av Charles Baudelaire 1821-1867
Tidens Förlag 1960(?) Översättning: Tove Fahlén

Andas ut

2009-06-05T08:57:00.000+02:00

Vilket jobb!
Vilken ansträngning!
att andas in.
Och sedan, vilken känsla,
vilken fest,
att andas ut igen...

Sjukt blod

2009-06-03T06:58:00.000+02:00

"Av mina galliska förfäder ärvde jag vattenblå ögon, trång skalle och drumlighet i slagsmål. Jag anser min klädedräkt vara lika barbarisk som deras. Men jag gnider inte smör i håret.

Gallerna var en av sin tids oskickligaste djurstrypare och gräsbrännare. Från dom har jag vidare: avgudadyrkan och smak för helgerån - å, för övrigt alla laster, ondsintheten, otukten - den är underbar, otukten - men först och främst lögnaktigheten och lättjan.

Jag avskyr alla yrken. Överklass och arbetare, alla är de bönder, simpla. Handlag med pennan är lika litet värt som handlag med plogen. Vilket århundrade för alla slags handlag! Aldrig får jag mitt handlag. Och bofastheten sedan, den leder också för långt. Men tiggaryrkets hederlighet gör mig förtvivlad. Och brottslingarna ger mig samma äckel som kastrater: själv är jag orörd och det gör mig detsamma.

MEN! Vem har gjort min tunga så lömsk att den hitills kunnat bevara min lättja? Utan att ens begagna mig av min kropp för att skaffa mig levebröd och mera sysslolös än någon padda har jag levt överallt. Det finns ingen familj i Europa som jag inte känner. - Jag menar familjer som min egen, familjer som fått allt de äger tack vare Människans Rättigheter. - Jag känner varje son i varje familj!

Om jag ändå hade förbindelse med någon punkt i Frankrikes historia!
Nej, inga...
Jag är fullt på det klara med att jag alltid varit av lägre ras. Revoltens idé kan jag inte förstå. Aldrig reste sig min ras annat än för att skövla och pundra, reste sig som vargarna mot varje djur de ännu inte dödat.

Jag drar mig till minnes Frankrikes historia, Frankrike, kyrkans äldsta dotter. - Färden till det heliga landet var jag väl med om som bondlurk: jag har hela huvudet fullt med bilder av vägar över de schwabiska slätterna, utsikten över Bysantium, över Solymas murar. Dyrkan av Jungfru Maria och ömheten för den korsfäste vaknar iom mig på samma gång som tusentals profana fantasier. Nu sitter jag spetälsk bland krukskrävor och nässlor, vid foten av en mur som solen gnager på. - Och senare måtte jag, som legoknekt ha somnat under tyska natthimlar.

Jo, en sak till: jag dansar på sabbaten i en eldröd glänta, tillsammans med gummor och barn.

Jag minns inte längre tillbaka än till kristendomen och denna jorden. Aldrig får jag
väl nog av att återse mig själv i det förflutna. Men alltid ensam, utan familj - och för resten, vad talade jag för språk? Jag ser mig aldrig ta del i Kristi rådslag, inte heller i stormennens, i Kristi ställföreträdares rådslag.

Vad kan jag ha varit under förra seklet? Jag återfinner mig själv först idag. Det finns inte mer några lösdrivare, inte mer några ovissa krig - den lägre rasen har översvämmat allt, folket som man kallar det, förnuftet, nationen och vetenskapen.

Vetenskapen, ja! Allt har man tagit tillbaka. Som reskost för kroppen och själen finns numera medicinen och filosofien, de kloka gummornas läkemedel och folkvisor i nytt arrangemang. Nå men furstarnas försteöelse då och nöjen som de förbjöd alla andra.? geografi, kosmografi, mekanik, kemi!...

vetenskapen, den nya adeln! Framåtskridandet. Världen går framåt! Ja, varför skulle den inte snurra runt?
Det är talens vision. Vi är på väg mot Anden. Det är ganska visst, det är ett orakel som jag säger. Jag förstår, och eftersom jag inte kan förklara vad jag förstår utan hedniska ord skulle jag vilja tiga.

Hednablodet återvänder! Anden är nära! Varför hjälper mig inte Kristus, varför ger han inte min själ både frihet och frälse? Men evangeliet är det förbi med! Evangeliet! Evangeliet!

Jag väntar på Gud med glupskhet. Jag är av lägre ras för evig tid.
Och nu står jag på armoikanska stranden. Låt städerna tändas i skymningen. Mitt dagsverk är slut, jag lämnar Europa. havsluften ska sveda mina lungor, förlorade klimat ska bränna min hud. Simma. Trampa ner gräs, framförallt röka, dricka drycker, starka som kokande metall - alldeles som de kära förfäderna kring sina eldar.
Jag skall återvända med lemmar av järn, huden mörk, ögat gnistrande: av min mask att döma skall man räkna mig till en starkare ras. Jag skall ha guld, jag skall vara sysslolös och brutal. Kvinnorna brukar omhulda dessa vilda krymplingar somm återvänt från varamare länder. Och jag skall blanda mig i politiken. Räddad.
Men nu är jag fördömd, hatar mitt fädernesland. Det bästa är att sova ruset av sig här på stranden.

Men resan vill inte bli av. - Det är bara att åter gå ut på vägarna här, lastad med min last, lasten som borrat sitt lidandes rötter i min sida alltsen jag nådde förnuftig ålder, lasten som blivit himmelshög, som slår mig, kastar omkull mig, släpar mig med.

Den sista oskulden och den sista blygheten. Det är sagt. Inte visa världen min avsmak. och mina föräderier.

Framåt! Vandringen, bördan, öknen, ledsnaden, och ilskan.

Åt vem ska jag hyra ut mig? Vilket djur är det man dyrkar nu? Vilken helgonbild är det man störstar? Vilka hjärtan skall jag krossa? Vilken lögn skall jag hålla för sann? Vilket blod skall jag vada i?
Hellre ta sig vara för rättvisan. Leva ett hårdnackat lic, bli djuriskt enkel, lyfta kistlocket med knotig hand, sätta sig ner och kväva sig själv. Då slapp man åldersomen och farorna med: rädslan är ju inte fransk.
Å, jag är till den grad övergiven att jag erbjuder vilken gudabild som helst min strävan efter fullkomligheten.
Å min självförnekelse, min underbara människokärlek! Och ändå här nere på jorden.
De profundis, Domine, vad jag är korkad!

Redan som barn beundrade jag den ohanterlige straffången (?) kring vilken fängelsemurarna ständigt sluter sig på nytt. Jag besökte de värdshus, de möblerade rum som han sades ha helgat med sin närvaro. jag såg på den blåa himlen och landsbygdens blomstersmyckade arbete med hans idé. Jag vädrade mig till hans ödesdigra närvaro i städerna. han hade mera kraft än ett helgon, mera sunt förnuft än en upptäcktsresande - och sig själv, sig själv ensam som vittne till sin härlighet och sitt förnuft.
Där jag gick på vägarna i vinternätterna, utan tak över huvudet, utan kläder, utan bröd, drogs mitt frusna hjärta samman vid ljudet av en röst: "Svaghet eller styrka, du är, det är styrkan. Du vet varken vart du går eller varför du går, du stiger in genom alla dörrar, du svarar på alla frågor. Om du vore ett lik kunde ingen göra dig mindre skada." Och morgonen därpå var min blick så förlorad och mitt ansikte så dött att de jag mötte kanske inte en gång såg mig.

I städerna föreföll mig gatornas modd plötsligt röd eller svart, alldeles som en spegel då någon går omkring med lampan i rummet intill, alldeles som en skatt i skogen! Lycka till, ropade jag, och såg genast ett hav av lågor och rök på himlen - och till vänster och till höger flammade alla tänkbara skatter upp till miljoner åskväder.
Men orgien och kvinnornas förtrolighet var mig förbjudna. Inte ens en olycksbroder hade jag. Jag såg framför mig en rasande folkhop, framför avrättningsplutonen, gråtande över olyckan att de ingenting kunde förstå, gråtande och förlåtande! Som Jeanne d´Arc! - "Präster, lärde men och höga herrar, ni tar misste då ni lämnar mig åt rättvisan. Jag har aldrig tillhört detta folket här, jag har aldrig varit kristen. Jag är av den ras som sjöng i undergången. Jag förstår inte lagarna, jag har ingen känsla för moralen, jag är ett oskäligt djur: ni tar misste..."

Ja, jag har ögonen slutna för ert ljus. Jag är ett djur, en neger. Men jag kan ännu räddas. Ni falska negrer, ni galningar, vilddjur, girbukar. Köpman, du är en neger, tjänsteman, du är neger, general, du är neger, kejsare, din gamla klåda, du är också neger. Du har druckit illegala drycker, av Satans tillverkning...Och folket här är besjälat av febern och kräftan. Krymplingar och gubbar är respektabla till den grad att de ber att få bli kokade...det slugaste är att lämna denna världsdel där vansinnet strövar omkring och förser dessa uslingar med gisslan. Jag träder in i det verkliga kungadöme som tillhör Chams barn.
Känner jag ännu någonting för naturen, för mig själv...Slut på alla ord. Jag begraver de döda i min mage. Skrik och trummor, dansa, dansa, dansa, dansa! Jag kan inte ens tänka mig timmen då de vita landstigit och jag själv ska störta i avgrunden.
Hunger, törst och skrik, dansa, dansa, dansa, dansa!"

- - - - -
Arthur Rimbaud 1854-1891 -Ur "En tid i helvetet", översättning Gunnar Ekelöf, Forum 1972Förvanskningar av Gotiska Klubben

Uppbrott

Sett nog. Samma hägring syns i alla väderstreck.
Haft nog. Av städernas larm på kvällen, i solens sken och annars.
Levt nog. Genom livets skiften. Å, buller och hägringar!
Uppbrott i affektion till nya oljud!

Björn Borg i Bronx

2009-06-02T18:50:00.027+02:00

Hade dansat hela kvällen i södra Soho med Liza från Spring Valley. Farsan grek, morsan italienska. Hon var underbar, Liza, gav mej nåt slags extrahjärta så att rytmerna bara svämmade över inom mig. Så mjuk och skön och kvinnlig att man bara njöt av att vara nära henne. Lysande ögon, skön barm och höfter som gungande hav. Folk trodde jag var en rysk dansör när jag lekte och snurrade runt henne på golvet. Ryckte i mej, bjöd med mig hit och dit, till fester med Jagger och Bowie och sånt där. Dom trodde väl jag var nåt märkvärdigt. Men jag nobbade alla. Var som i trans. Liza, ville bara dansa med Liza. Ingen annan. Var fan var Liza nånstans? -Hej då! Och som vi dansade sen. Drack knappast. Inget röka, inga droger. Bara två tre öl. Och sen dansade Liza och jag.

Några dagar senare skulle jag hälsa på Liza ute i förorten. Höll på att bli ihjälslagen den kvällen. Visste inte att hon hade en pojkvän. Och farsan, greken, var naturligtvis svartsjuk. Gömde mig under sängen för farsan...trodde allt var frid och fröjd och då dök plötsligt pojkvännen upp. Kvinnor! Men vänta nu. Gick först in på en bar på Manhattan och tog en bärs innan bussen till Spring Valley skulle gå. Eller tåget? Nej, buss var det. Satt en stor svart buse i baren. Gick fram och sa: Hej. Snackade alltid svenska när jag bodde utomlands. Nu får jag väl en fet smäll, tänkte jag. Men det fick jag inte. Killen berättade att han suttit inne i två år. Han var sorgsen, suckade hela tiden. Detta var julsen 78. Nåt med Patty Hearst, tror jag. Eller nåt liknade. Minns inte. Två medelklasstjejer, vita, hade lurat honom, sa han. Nåt med vapen i bilen. Chauffören bar ansvar för allt som fanns i bilen enligt amerikansk lag. Han hade kört. Det var hans misstag. Tjejerna gick fria. - Jävla medelklasshäxor! sa han. I vilket fall så frågade han mej:
- Du då, var ifrån kommer du ifrån?
- Sverige, sa jag.
- Jasså, sa han. Ingmar Johansson!
- Ja visst.
- Vad gillar du Ali, frågade han.
- En av mina stora idoler. Jag gillade när han slängde sin medalj för att protestera mot Vietnamnkriget, sa jag. Jag tror att Ingo gav honom inspiration till att dansa i ringen.
- Å fan, verkligen! Vet du, sa han, jag bor i Bronx förstår du.
- Aj fan, sa jag. Dit vågar man inte gå.
- Nej, jag vet. Men jag ska berätta en sak för dej. Om Björn Borg, min stora idol.
- Okej.
- Du vet, många av mina vänner är krimminella, säljer droger och sånt. Och många av dom har Björn Borg som idol. Längst inne i pojkrummen i den svartaste delen av Bronx hänger ofta en bild av honom. Häftigt va?
- Ja visst. Det kunde man aldrig tro.
- Nä.
- Vad beror det på, tror du? Borg är ju vit...?
- Vet inte. Borg är en slags gud, utsrålar uthålligthet utöver det vanliga. Ger aldrig upp. Iskyla utan kokain. Nåt sånt.
- Borg liknar guden Tor, sa jag.
- Vem är det?
- En gotisk gud.
- Aha.
- Måste gå nu, sa jag och klappade honom på axeln. Tack för att du berättade detta. Det är nåt av det häftigaste jag hört i mitt liv!
- Take care, blue eye!
- Thanks, take care. Ciao!
- Ciao!

Robin i semi

2009-06-02T17:54:00.014+02:00

Franska Öppna
Västgoten Robin Söderling sopar banan med Nikolaj Davydenko i kvarten. Vilken koncentration! Långa långa bollar. Hårda. Nötte ut ryssen. Spelade ut honom. Väntade ut. Så cool. Nästan Borg-kyla. Och så ibland, små snabba maskerade rörelser i forehanden satte fart på bollen, snabbt, diagonalt och otagbart försvann den över sidlinjen. Knappt ens Niolajs öga hann med. Nej, han hade aldrig en chans, ryssen. Det luktar final det här, Robin!

Svenska Vinnare på Roland Garros: Davidsson 57; Borg 74,75,78,79, 80,81; Wilander 82, 85, 88; Robin Söderling 2009?

Sverige ud av Skåne

2009-05-31T10:27:00.006+02:00

Sverige ud af Skåne Ole Hyltoft

..."De danske præster blev tvunget til at prædike på svensk. De danske kongers initialer blev fjernet fra kirkerne. Skånske mænd blev i tusindtal tvunget ind i den svenske hær og gik til på russiske og tyske slagmarker.
Svenskerne har begået overgreb på overgreb mod skåningerne. Det er fortsat helt op til vores tid. Danske bøger måtte indtil ind i 1800-tallet ikke indføres i Skåne. I 1800-tallet blev en tredjedel af de gamle danske kirker i Skåne nedrevet eller ombygget til en rædselsfuld, industriel nygotik. Det er kun 100 år siden myndighederne i Stokholm har rejst en rytterstatue på Malmø Store Torv af Skånes blodhund, Karl X Gustav (ham der gik over det tilisede Storebælt med sin hær!). De besejrede skal hver dag se op til deres undertrykker! Det svarer til, at vi i 1943 var blevet tvunget til at rejse en statue af Adolf Hitler på Rådhuspladsen i København...."

Hur Gulliver släcker branden på slottet

2009-05-29T06:08:00.013+02:00

Kejsarinnans våning fattar eld av en händelse, och Gulliver räddar resten av palatset genom sitt kloka agerande.

Jag väcktes vid midnatt av hundra skrikande människor utanför min dörr, och det är knappast underligt att jag blev en smula förskräckt. Titt och tätt hörde jag ordet "burglum" upprepas, och ett flertal av kejsarens hovmän banade sig väg genom massan och besvor mig att omedelbart komma till palatset, där kejsarinnans våning stod i ljusan låga, allt beroende på att en tanklös hovfröken hade fallit i sömn, medan hon läste en kärleksroman.

Jag störtade genast upp. Man gav order om att bereda väg för mig, och som det var månsken lyckades jag ta mig borttill palatset utan att trampa på någon. Jag fann att de redan hade rest upp stegar mot våningens väggar och var välfärsedda med hinkar, men att det var lite långt till vatten. Hinkarna vr ungefär som större fingerborgar, och de stackars människorna skickade dem till mig så fort de någonsin kunde, men elden var nu så häftig att de gjorde föga nytta.

Jag skulle lätt ha kunnat kväva den med min rock, men den hade jag olyckligtvis lämnat hemma i brådskan, och det enda jag hade på mig var läderjackan. Situationen var lika sorglig som förtvivlad, och det ståtliga palatset skulle utan tvekan brunnit ner till grunden om jag inte fått en idé i sista stund.

Kvällen innan hade jag druckit avsevärda mängder av ett alldeles utsökt vin, som heter glimigrim och är mkt urindrivande (blefuscierna kallar det för flunec,men vår tappning är hållen för bättre.)

Av en lycklig tilfällighet hade jag inte befriat mig från en minsta droppe av det. Hettan från lågorna och mina ansträngningar att kväva dem gjorde att vinet nu började tränga på, och jag utgöt det i såna mängder och med en sån precision att elden var släckt på mindre än tre minuter. Återstoden av den förnäma byggnaden, som det hade tagit så många generationer att uppföra, hade därmed räddats undan förstörelse.

Det var ljust vid det laget och jag vände hem till mitt hus utan att invänta kejsarens lyckönskningar, ty även om jag hade gjort Hans Majestät en mycket stor tjänst kunde jag inte med säkerhet säga vad han ansåg om mitt sätt att utföra den på. Enöigt rikets grundlag ska nämligen varje person bestraffas med döden, oavsett börd eller ställning, ifall han eller hon låter sitt vatten innanför det kejerliga platsets murar. Min oror dämpades något, när Hans Majestät lät meddela mig att överdomaren skyndsamt skulle överväga möjlighetenn till benådning. Men några kryphål fanns dessvärre inte, och dessutom fick jag veta på omvägar att kejsarinnan hyste den största avsky för vad jag hade gjort. Hon hade flyttat så långt bort som möjligt från den eldhärjade våningen och uttryckligen sagt ifrån att den inte fick repareras för hennes räkning, och inför sina förtrogna hade hon även antytt att hon heligt och dyrt hade lovat sig själv att hämnas.

Gullivers resor, Femte kapitlet, sid 38, av Jonathan Swift, 1667-1745
översättning, Per Kellberg, Rabén & Sjögren, 1965

Historien om hur irländaren Jonathan Swift, via sin Gulliver, pissar på det engelska kungahuset var så magstark för engelsmennen att de tvingade uppfinna ordet satir för att kunna hantera situationen. En annan son till irländska föräldrar, Johnny Rutten, utförde ett liknande konstnärligt attentat mot England med sin version av God save the Queen:

Från Tacitus till Jailbird Singers

2009-05-28T07:12:00.008+02:00

Sina gudar håller de inte instängda bakom väggar. Inte heller låter de dem anta mänskliga anletsdrag. Lundar och skogsdungar inviga de för heligt bruk. Och med namnen på sina gudar benämna de det hemlighetsfulla som blott deras vördnad låter dem skåda.

Tacitus, Germania, kap 9

Min pappa är vän med Thore Masen Eliasson

2009-05-28T06:13:00.010+02:00

Postat av Johan.S:
"Min pappa är vän med Thore Masen Eliasson tyvärr är pappa till åldern kommen men ja har lovat att vi ska åka å hälsa på Masen! var hem till Tore 96 när han bodde långt ut på skogen utanför Ludvika med sina 2 hundar! en jättefin Golden kan ja minnas att ja va ute med :-) så fick ja även se guldskivorna på väggen + att han spelade hönan agda. tyvärr gick ja bara i 6:an och va liten och oförståndig:-) men åker vi dit i sommar ska ja minssan ta med mig gitarren och spela med på flera av dom klassiska låtarna dom spelade!

Pappa satt inne samtidigt som Tore och dom andra killarna på Långholmen. Pappa satt på Gemet som de då hette, men nu är det ett minne blått. Var där för några år sedan och ville sätta mig in i hur dom hade det, men då va de någon som sa att Gemet var rivet tyvärr! Pappa spelade gitarr och sjöng många låtar och kan även många, många texter idag om fängelser och de hårda livet m.m. även sånger på Romani.

Tyvärr spelar han inte längre men han brukar sjunga gamla fina låtar när ja försöker ta ut dom på gitarren! När ja va liten lärde pappa mig att säga saker till folk på Romani ex : tjar min bul vilket betyder kyss mig i arselet :-) funkar bra även idag *skrattar* Finns inget som klår att höra om alla rövarhistorier om rymningar, sprängda kassaskåp och framför allt de hårda liv dom levde. Ja tycker de är kul att höra alla sjuka historier men skulle aldrig vilja vara i den sitsen själv!

Johan.S från Avesta, Dalarna, Sweden
Kommentar 15 på Jailbird singers - Tony Granqvist

Utsikt mot Inbördeskriget

2009-05-24T09:03:00.022+02:00

"De normala levnadsförhållandena löses upp. På ena sidan uppstår skyddade områden med egna säkerhetsvakter, på den andra slum och getton. I de utsatta stadsdelarna har myndigheter, polispartuller och domstolar ingeting mer att säga till om.

Ett specialfall är gränsområdena som har egna spelregler och turbulenser. Där har smugglare, hälare och kriminella redan förändrat samvarons former i grunden. Till detta bidrar också de illigala invandrarna som för det mesta är socialiserade på helt annat sätt och uppbringar föga förståelse för de sedvanliga umgängesformerna. Men också hos de inhemska uppluckras civilisationens normer snabbt. Våldets elemäntära regler träder i stället. Precis som en Saddam Hussein kan säga upp folkrätten så struntar man här i alla ömsesidiga förpliktelser, de skrivna likväl som de oskrivna. I sista hand är det bara puffran som räknas.

Då återstår bara två strategier för de hotade: flykt eller självförsvar. En priviligerad minoritet söker sig egna flyktvägar, de flyttar till diverse "semesterparadis", förskansar sig i övernattnings-eller pensionärslägenheter, grundar kollektiv på landsbygden eller avlägsna sektkolonier. De obemedlade miljonernas flykt gäller det mer elemäntära: asyl och mat.

De som inte flyr sluter sig inne. I internationell skala arbetas det överallt på limes, den befästa gränsen som skall skydda mot barbarerna. Men också inuti storstäderna skapar man öar av trygghet och försvarar dem. I de stora amerikanska, afrikanska och asiatiska städerna har det redan funnits bunkrar för de lycksaliga, omgivna av höga taggtrådskrönta murar. Ibland är det hela kvarter som bara får beträdas med speciellt tillstånd. Stängsel, elektroniska kameror och dresserade vakthundar kontrollerar ingången. Skyttar med maskingevär säkrar omgivningen från sina vakttorn. Likheten med koncentrationsläger är påfallande., med den skillnaden att här är det omvärlden som invånarna betraktar som en potentiell förintelsezon. De priviligerade betalar för lyxen att bli totalt isolerade; de har blivit fångar i sin egen trygghet."

Ur Inbörders krig, 1993, Nordstedts, sid 50/51/53 av Hans Magnus Enzensberger

Hur botar man en fanatiker?

2009-05-22T12:07:00.000+02:00

Precis som Hitler som hatade judar,
precis som folk med *somaliska gudar,
precis som *syrier, *kurder och *muslimer
gillar att våldta våra svenska blondiner
precis så hatar mitt hjärta, och med stor flit,
Stockholms okultiverade kulturelit!

Precis som semiternas knäppa kusiner,
judar, araber och bombade palestinier
hatar varandra in absurdum, för all framtid,
övertar jag härmed deras sur-uschla strid
för nu ska tasken den masken visa sin flit
i arslet på Stockholms kulturelit!

Precis som en grekcypriot, din arma idiot,
som kräver att alla turkar ska stekas;
och turkan med burkan,som av Ankara nekas
erkänna mordet på en armenisk patriot,
precis så tiger dom som inte vet ett skit:
Stockholms okultiverade kulturelit!

Som kökskniven glor på katten.
Som ljuset flyr ögat om natten.
Som en girbuk på en statlig bordell
Som i lön gav horan - ja, en fet smäll,
precis så hatar mitt hjärta,
och med kukens hela flit,
Stockholms förbannade kulturelit!

Ruben Goterman ( Runas lillebror)

* vissa

Kommentarsregler
Om ni nu har nåt att säga gör det snyggt.
Ska vi ha någon hets mot folkgrupp på denna tråd så är det Gotiska Klubbens
formuleringar som gäller.

Rodwulf - The oldest scandinavian in literature

2009-05-22T07:51:00.000+02:00

Rodwulf = hrod + wulf ("renown" + "wolf")

Rodwulf (ref) was a Scandinavian chieftain or king who despise his own country and joined Teodoric, the king of the Ostrogoths in Ravenna (ref). Roduulf is described by Jordanes in Getica as a king from Ranrike. (Getica § 25)

The location of his country, Ranrike (ref), is based on similarity of names - Ranii and Ran, the God of the See - and Rodwulf is therefore supposed to have come from the province of Bohuslän (ref) in former part of eastern Norway, today the western part Sweden, which traditionally is named Ranrike.

The Raniis is described by Jordanes as "stronger and more unconcerned (cooler) than the germans, and they use to figth withe the fury of a vild animal"

"Rodwulf was far from the only warrior to have left Scandinavia to join the Goths. From this time there is plenty of Roman gold that has been found in Sweden. Moreover, after the Ostrogothic defeat a large number of surviving Ostrogoths were allowed to return home. Many are said to have returned to Scandinavia." wiki

Sök: Roduulf, Hrodulf, Rudolf, Rodwvulf, Rodwulf, Ran

frihet

2009-05-19T06:54:00.000+02:00

tänk att vara
en liten tatuerad fågel
på ditt ena bröst
och en morgon lyfta vingarna mot molnen
och segla...bara segla
ner till ditt andra

Ur Dikter jag aldrig
har skrivit och aldrig
kan glömma
1979

Låt Peter Hjörne bli Sveriges kung!

2009-05-14T09:58:00.000+02:00

Ja, låt oss välja kung i forstättningen. Läs vidare...

Per Persson om Jailbird Singers

2009-05-13T20:18:00.006+02:00

Per Persson, Perssons Pack
"Det här med brott ja. Jag älskar ju en grupp som heter Jailbird Singers. De bildades på Långholmen och gjorde bara en folkparksturné, 1964. Tony hade magcancer och låg i baksätet och hade djävulskt ont medan Korpen och Masen var ute och stal saker på ställena, och de har en stämföring som är väldigt fräsch. Så vill jag att det ska låta, det var verkligen på riktigt." Svd

Rumpans tyngd

2009-05-13T06:51:00.005+02:00

Jag är Francois, en ringa ära,
född i Paris, Pontoise helt nära.
Snart av ett rep min hals får lära,
att rumpans tyngd är tung att bära.

Skriven när Villon just ska hängas, "rumpans tyngd" syftar på det goda livet han levt. Översättning Axel österberg

En kvinna

2009-05-12T08:36:00.008+02:00

De höll så hjärtinnerligt av varann.
En slinka var hon och en tjuv var han.
När han var i farten och snattade
låg hon på sängen och skrattade.

I fröjd och lust gick dagens larm.
Om natten låg hon vid hans barm.
När länsmannen klo honom fattade
stod hon i fönstret och skrattade.

Han skickade bud: "O, kom till mej!
Jag längtar, jag ropar efter dej!
Jag försmäktar, mitt härtas högt skattade -"
Hon skakade på huvudet och skrattade.

Sex på morgonen vart han hängd.
Sju vart hans kropp i gropen slängd.
När vid åtta jorden man krattade
drack hon rött vin och skrattade.

Heinrich Heine, 1797-1856

Tolkning Ture Nerman

bara vind

2009-05-12T08:27:00.001+02:00

Bara vind och dina suckar
är allt mitt hjärta
orkar höra.

Knappt längre ens ett Sch
eller ett Psst,
och alla dessa Phuu!

Bara vind, bara vind
och dina mjuka suckar...

( Ur Dikter som kan viskas)

Lika som bär

2009-05-11T06:09:00.002+02:00

Känsliga ansiktsdrag, utforskande ögon; Kafkas blick intensivare än Wolodarskis, stirrigare; läpparna tunnare; helt otroligt, är dom släkt?

Völvans spådom - strof 45

2009-05-07T08:53:00.004+02:00

Bröder skola slåss och bli varandras bane,
barn utav systrar bryta mot sedan,
det är hårt i världen, hordom mycken,
yxtid, knivtid, kluvna sköldar,
stormtid, vargtid, förrn världen störtar -
ingen man skall den andre skona.

Snorre Sturlasson,1178-1241
Tolkning Björn Collinder

Wandrers Nachtlied / En Vandrares nattsång

2009-05-07T08:31:00.002+02:00

Över alla bergstoppar
Är ro,
I alla trätoppar
Hör du
knappt ett sus;
Fågelungarna sover i skogen.
Vänta bara, snart
Vilar även du.

Über allen Gipfeln
Ist Ruh,
In allen Wipfeln
Spürest du
Kaum einen Hauch;
Die Vögelein schweigen im Walde.
Warte nur, balde
Ruhest du auch.

Johann Wolfgang von Goethe, 1749-1832
Wandrers Nachtlied - Världens bästa vaggvisa.
Tolkning, ord-för-ord, Gotiska Klubben
Andra tolkningar, Flashback
Den egentliga titeln, "Ein Gleiches", betyder "En Likadan" - dvs ännu en nattsång för vandraren.

I rus jag skrev

2009-05-07T08:04:00.014+02:00

I Rus jag skrev

Om mina sångers verser flyga
för tygelöst och djärvt för er,
betänk, det var i Rus jag skrev.

Om mina versers prakt av bild och tanke
om mina versers prakt behagar er,
betänk, det var i Rus jag skrev.

Med nyktert huvud har jag också diktat
men utan klang och utan rytm och välljud,
ty det var ej i Rus som skrev.

Då jag var nykter, var jag tom och fattig,
jag vände åter till det rika ruset,
och sedan allt i Rus, i Rus jag skrev.

Hafez, 1320-1390, tolkning, Erik Blomberg, 1918, Boniers

Hälften av livet

2009-05-06T07:42:00.002+02:00

Med gula päron hänger
och fullt av vilda rosor
landet i sjön,
ni ljuva svanar,
och druckna av kyssar,
ni sänker ert huvud
i heligt nyktert vatten.

Ve mig, vad finner jag, då
det vinter är, blommorna,
var solens sken
och jordens skuggor?
Murarna stå
ordlösa, kalla, i vinden
flöjlarna gnissla.

Friedrich Hölderlin
1770-1843, Hälfte des Lebens
Tolkning, Erik Blomberg

Evert Taube och Arnaut Danièl

2009-05-05T16:39:00.010+02:00

Historier från Beckomberga Sjukhus (2)

2009-05-05T10:19:00.002+02:00

"En samling historier baserade på verkliga och i vissa fall, rätt så overkliga upplevelser"
© 2009 Gotiska Klubben och Författaren. Foto: Mejla oss om problem.

13. När den intellektuella pesten bröt ut i Sverige
Under några höstveckor på 80-talet dominerade "Maria" tidningarnas löpsedlar. Med hjälp av bilder på gallerförsedda fönster i motljus, blodiga madrasser där en halvnaken flicka låg fastspänd som Jesus Kristus på ett kors, avslöjades vanvård, sadism, ja rent av "tortyr" på Långbro Mentalsjukhus i södra Stockholm. "En skam att vara svensk!" och "Koncentrationsläger eller mentalsjukhus?" skrek trycksvärtan utanför Stockholms tobaksaffärer.

Vi vårdare som tog hand om denna typ av svårt störda patienter, vi visste annat. Men vi kom sällan till tals. På 70-talet hade den svenska vänstern tagit över samhällsdebatten
och började lägga beslag samhällets nyckelpositioner. Nu var det ”total humanism” a la vänstern som gällde. En slags intellektuell pest bröt ut i Sverige. Socialdemokraterna hade innehaft den politiska makten under en lång tid så det var inte så konstigt att vänstern även började ta över de administrativa och förvaltande ämbetena i Sverige.

En av vänsterns främsta insatser inom nyhetsindustrin var att snabböversätta "yellow journalism" från amerikanska till svenska förhållanden. Affärsidén var lika enkel som lönsam. Den gick ut på att snabbast möjligt hänga ut alla "skyldiga" element till allmän beskådan och därefter producera så många anklagelser mot dem som läsarnas intresse medgav. De stackare som var korkade nog att försöka försvara sig inbjöds till TV-soffor och slaktades inför öppen ridå. Nyköpings gästabud i repris. Och misslyckades man med ett avslöjande så var det bara att starta upp ett nytt. I och med att verksamheten titulerades "undersökande journalistik" var dess moraliska alibi oantastligt.

Och eftersom dessa mediala övergrepp både höll det svenska folket på mattan och samtidigt gav bra avkastning skapades nu en ohelig allians mellan diverse mediemonopol, stadstelevision och den svenska vänstern. Tidningarna sålde lösnummer som aldrig förr och prästerskapet inom den svenska journalistkåren fick gratis marknadsföring och därigenom allt större auktoritet, vilket gav dem välbetalda positioner inom kultur, universitet och andra institutioner. Plötsligt fanns det gott om skyldiga i Sverige.

Ja, så gick det på ett ungefär till så när den intellektuella pesten bröt ut i Sverige. En totalitär maktelit avlöste en annan. Andra kan bättre vittna om det skräckvälde eller Macartyism som vänstern skapade i Sverige. Min poäng i sammanhanget, högst ett slag i luften, är att det fanns en koppling mellan den fanatiska och onyanserade kritik av svenska mentalsjukhus på 70-talet, och den ""död” som senare drabbade tiotusentals svenska mentalpatienter. Allt medan journalisterna och Sveriges hjärntvättade invånare teg och tittade åt andra håll.

Låt oss hellre närma oss helvetet från ett svalare håll.

14. "Spännbälten avskaffades på 60-talet"
Jodå. För fan. Det gällde att vara på sin vakt mot journalisterna. Jag minns ett telefonsamtal till akutintaget på Beckis någon gång i slutet av 70-talet. Freddan svarade och gestilulerade åt mig att snabbt sänka volymen på radion. Han hette egentligen Erik men kallades Freddan för att han ofta dansade med aggressiva patienter.
- Vi har en uppgift om att ni använder spänntäcken på Beckomberga, sa journalisten i telefon.
- Nej, där har du allt fel, sörru, skrattade Freddan. De avskaffades redan på 60-talet. Det kan jag intyga eftersom jag var fackligt ansvarig för material och verktyg under hela 60-talet!
- Men spännbälten har ni i all fall!
- Nehe du, de förbjöds i samma veva på 60-talet. All tortyr avskaffades på 60-talet, förstår du. Ja, allt avskaffades! Vad tror du egentligen om oss! Inte fan tror du väl att vi vill plåga patienterna heller!
- Jaha, tack då, svarade journalisten.
- Varför ljuger du, frågade jag när han lagt på luren.
- Fackligt ansvarig - smaka på den, skrattade Freddan.
- Ärligt talat, varför ljuger du för dom?
- Du vet, sa Freddan, det är meningslöst att ge dom ett finger. Vår tids journalist påminner om en jesuitpräst. Med gravallvarlig uppsyn lyssnar hon på en bikt av en vilde från ursprungsbefolkningen. Sedan släpar hon med sig stackarn till inkvisitatorerna och dömmer honom till döden med hjälp av hans eget vittnesmål. Svenska journalister saknar ryggrad. De törs sällan ge sig på de riktiga makthavarna. Därför hugger de småfisk som oss så fort de får chansen. Värst av alla är vänsterjournalisterna, passa dej för dom!
- Vad menar du?
- De inbillar sig att de har någon slags "gudomlig" sanning på sin sida.

15. Ända nerifrån Sundsvall
Freddan var en rätt så knepig typ. Ena dagen duva andra dagen hök. Men det var Freddan som lärde mig att stå ut på Beckis. Han avslöjade alla knep för mig. Hur man slapp städa på helger. Vad man skulle säga till den ordinarie personalen för att slippa torka gamlingarnas rumpor. Freddan hade läst juridik innan han hoppade av och blev vårdare.
- Tröttnade, sa han. Mådde illa av de andra studenterna. Deras uppsyn.
Bortsätt från jurifik var Freddans expert på religion. Han var född i ett lestadisansk hem i övre Norrland och en av hans historier minns jag just nu.
kanske har jag läst den nånstans...nej, det var freddan som berättade den. Freddan var tolv år på 40-talet och bodde ute på landet. Så fick han se en bil nedanför backen där hans föräldrahem låg. Det var inte så vanlig med bilar i hans trakt. Och det stod man och vinkade åt honom. Han blev nyfiken och gick ner till bilen och talade med mannen. Tillbaka uppe i huset på möttes han av sin mormor
- Vad har du gjort, Fredrik!
- Hjälpte bara att vissa vägen.
- Såg du inte varifrån han kom, den mannen!
- Nej.
- Han kom ju ändå nedifrån Sundsvall!
- Förlåt då, mormor!
Och då kan du föreställa dig min mormors reaktion om det hade stått AA eller AB på reggskyltarna. Söderut var lika med helvetet på jorden för vissa av leastadianerna.
- Så när jag mötte intolleransen i Stockholm var jag redan imun så att säga, sa Freddan. och vet du, ibland tror jag fan att de hade rätt, alla lestadianer.
- Vadå?
- Att helvetet ligger i Stockholm!

16. "Stirra in i väggen!"
En kväll hasade en förtvivlad patient in i tv-rummet och stönade:
- Jag klarar inte detta längre, jag klarar det inte! Jag måste ha nåt lugnande!
- Du, gå tillbaka till ditt rum! Börja med att stirra på den ena väggen i en timme. Sen tar du den andra väggen i en timme. Har det inte gått över då, så kan du återkomma. Tack för ert besök!
- Jävla as, väste patienten och gick därifrån.
Freddan skrattade.
- Det är tionde gången han kommer hit. På två tre år. Söndersupen och ofta halvknäpp och ångestladd. Har du sett när han får delirium så förstår du vad jag menar. Killen saknar spärrar, det är hans problem, inte vårt. Han piggnar till på fem dagar, sedan är han ute igen.
- Hjälp, hjälp, hördes från korridoren.
- Jävla simulant, suckade Freddan. Du skulle se när han kom i oktober. Det var Lasse och jag och Stor-Erik som tog emot honom. Vi var sjukskrivna i två veckor efter det beöket. Han kan slåss den jäveln när han vill, vet inte varifrån han får krafterna.
- Du, var är Lasse, förresten, frågade jag.
- I köket, svarade Freddan, men det är ingen fara.
-

4( Lasse med tuben - vår)
5. Hon m-kvinna på skidor
6. koka fisken
7. lakarn, dans,

Ni tar misste...

2009-04-29T10:59:00.000+02:00

Ni tar misste...
ni tar misste...
Den som vill bli vis
behöver inga lena kvinnobröst.
Solstrålens mjuka värme
där emellan
behövs inte heller.
Nu hörs du inte mer.
Inte heller jord behövs.

Vad som däremot behövs,
när du spytt ut ditt blod
är samma hink
som du, eller nån annan,
redan sparkat bort.
Det spelar ingen
roll längre, kompis...
Det enda som krävs är ömhet.
Inga fler ord behövs.

Paris, 1977?

Sveket

2009-04-26T15:48:00.000+02:00

För många
för snabbt
från fel kulturer;

Utan krav
utan plan
utan att fråga oss.

ref: Ab

Treo, mio Treo

2009-04-25T07:00:00.011+02:00

Addicted to Treo
"Därinne såg det ut som om en religiös sekt hade haft raveparty och den enda drogen som var tillåten var Treo. Golv och bänkar var fyllda med religiösa tidskrifter samt drösar med Treo tuber."

Tror på mina glasögon, inte på mina ögon

2009-04-23T06:23:00.002+02:00

Tror på mina glasögon, inte på mina ögon;
tror på trappan, inte på steget;
och på vingen, inte fågeln
och på dej, bara dej, bara dej.

Tror på ondskan, inte på skurken;
på glaset, aldrig mer på spriten;
tror på liket, inte människan
och på dej, bara dej, bara dej.

Tror på många, knappt mer på någon;
och på botten, aldrig mer på strömmen;
på strumporna, inte benen
och på dej, bara dej, bara dej.

Tror på fönstret, inte på dörren;
på modern, inte på havandet;
på ödet, inte guldets tärning
och på dej, bara dej, bara dej.

César Vallejo 1892-1938
Översättning, Peter Landelius
Modifiering och förvanskning, Gotiska Klubben

Confianza en el anteojo no en el ojo

Marina

2009-04-21T09:51:00.019+02:00

Quis hic locus, quae
regio, quae mundi plaga?
Vad hav vad kuster vad för gråa klippor öar
vad för vågor slicka bogen
och furudoft och trastens sång i dimman
vad för gestalter återvända
o min dotter.

De som vässa hundens tänder, och mena
Död
de som glänsa med kolibrifjärdrar och mena
Död
de som sitta i mättnadens stia och mena
Död
de som tåla djurens extas och mena
Död

ha blivit okroppsliga, förvandlade av en vind,
en furudoft och trädets sång i dimman,
upplösta i rummet av nåd

Vad är detta ansikte, dunklare och klarare,
pulsen i armen, svagare och starkare -
skänkt eller lånat? fjärmare än stjärnorna och närmare än
ögat,
viskningar och fnissningar mellan löv och brådskande fötter
i sömnen, där alla vatten mötas.

Bogspröt spräckt av is och målning spräckt av hetta.
Jag gjorde det, allting färgätet
återvänder.
riggen rutten och segletr sönderfrätet
mellan Juni i år och ett annat års Septemeber.
Gjorde det ovetande, halvmedveten, okänd,till mitt.
Kölbordet läcker, nåtarna måste diktas.
Forma, ansikte, liv
levande för att leva i en tidrymd bortom mig; låt mig
avstå mitt liv för livet, mitt ord för det outsagda,
det vakande, med halvöppna läppar, hoppet,,de nya skeppen.

Vad hav vad kuster vad för öar av granit mot mina spant
och trasten lockande i dimman
min dotter.

T. S. Eliot 1888-1966
Tolkning, Gunnar Ekelöf

Musik: statyers andedräkt

2009-04-21T09:23:00.008+02:00

Musik: statyers andedräkt. Kanhända:
bilders stillhet. Språk, där språken
sluta; tid,
som lodrät står i förlorade hjärtans riktning.
Känslorv- för vem? Förvandling
av känsla - till vad. Till hörbart landskap.
Gåta: musik. Du hjärttas rum
som växer från oss. Vårt innersta jag som oss övermäktigt
vill tränga sig ut - heliga avsked
då det inre står omkring oss
som fjärmaste fjärran, som andra
sidan av luften:
rent,
ofantligt,
ej mer beboligt.

Rainer Maria Rilke 1875-1926
Tolkning, Johannes dfeldt
Modifiering och förvanskning,(endast ett enda kommatecken i denna dikt)
Gotiska Klubben

Om kvällen

2009-04-21T08:59:00.005+02:00

Snö hade silat in genom det otäta taket
och mjukpudrat höet.
När jag bäddade åt mig
flög en liten fjäril upp.
Lilla fjäril, lilla fjäril!
Gömd på höskullen
uppsköt den sin död
en vinter till.

Den levde för att se
hur lampan rykte
och hur stockarna i väggen skimrande
i ljuset.

När jag lyfte upp den
såg jag mjölet på vingarna
tydligare än lågan,
tydligare än min egen handflata.

Alldeles ensamma är vi
i kvällsdunklet,
mina fingrar varma
som junidagar.

Joseph Brodsky 1940-1996
Tolkning, Werner och Anna Aspenström
Modifiering och förvanskning, Gotiska Klubben

ITÉ

2009-04-21T08:07:00.010+02:00

Gå, mina sånger, sök de ungas beröm
och de otåligas.
Rör er enbart bland dem som dyrkar perfektion.
Sök alltid att stå i det hårda Sofokleiska ljuset
och tag glatt emot alla sår, det ger.

Ezra Pound 1885-1972
På engelska: ITÉ
Översättning: Johannes Edfeldt.
Modifiering och förvanskning, Runa Goterman

Ropade tiggare till tiggare

2009-04-21T07:41:00.018+02:00

"Dags att dra sig undan världen och åka iväg
och återvinna hälsan i havsluft",
skrek tiggare till tiggare i vild förtvivlan,
"och väcka själen innan hjässan kalnar."

"Och skaffa sig en trevlig fru och hus
som kan befria en från satan i skorna",
skrek tiggare till tiggare i vild förtvivlan,
"och den jävligare djävulen mellan låren".

"Och fast jag önskar mig en fager brud
ska hon inte va för snygg, göm det!"
skrek tiggare till tiggare i vild förtvivlan,
"för en djävul bor i spegelglaset"

"Inte heller får hon va för rik, för rika
jagas av rikedom, som tiggare av klåda",
skrek tiggare till tiggare i vild förtvivlan,
"och deras språk är aldrig kvickt och glatt."

"Där skall jag åldras som en aktad man,
och ute i trädgårdens nattliga frid",
skrek tiggare till tiggare i vild förtvivlan,
"höra vildgässens rop uppstå ur vinden"

William Butler Yeats 1865–1939
Översättning, Kaj Attorps
Modifiering och förvanskning, Runa Goterman

Hafez, Ruset och Koltrasten - skiss

2009-04-21T06:12:00.001+02:00

To my persian and kurdish friend from Polly Maggoo, Akbar Sadafi, still living, I believe, in the port of Amsterdam. Translation will follow, my dear...in a few decades.

Har man inte upplevt det heliga i ruset, eller ruset i det heliga, då blir en viss slags Kärlek svår att förstå, ens intellektuellt. Då kan en dikt av den persiske 1300-talspoeten Hafez kännas främmande, banal eller oklar. Men låt mej få leka Hafez, bara för en kort stund:

De redan glada...
- Upplevde koltrastens sång som nära nog gudomlig.
- Hörde samma ljud, men upplevde inte det "gudomliga".
- Vill du verkligen veta?
- Ja.
- Varför vill du veta?
- För du ser glad ut!
- Om jag ser glad ut så finns det minst tusen kvinnor och tusen men i Norden, som ser ännu gladare ut när de hör koltrastens sång.
- Hur menar du?
- Är det mej, syster, eller glädjen i sig du är ute efter?
- Jag är ute efter glädjen i sig. (precis som du i min ungdom!)- Bli glad själv då! Eller lita på de redan glada.
- Finns det inga andra alternativ?
- Nej, det finns inga andra alternativ.

Och då har vi inte ens tagnerat melankolin och den tonsäkra stoltheten i koltrasen sång...du, dova glädje/mellan mej och skogen...alternativt Balkongvisan: "Å, sköna syn mellan mej och havet/så berusande/att jag knappt kan skilja/mellan koltrastens sång/och ljuset från ditt ljusa hår...

Hafez från Schiraz - rosornas stad
Fick i våras "Östanvindens ande" av Fateme Behros, en bok om min ungdoms hjälte, Hafez. Fick den av en persisk kompis, en bokhandlare vid Tegérlunden i Stockholm.

Är Hafez världens störste kärlekspoet? Tja, fråga Rilke, fråga Goethe, fråga Yeats eller Charles Baudelaire. Alla har de lånat lite av hjärtats färg från Schiraz rosor. Precis som den japanska haikun är den persiska poesin en poesi av yppersta världsklass: Sadi, Molavi, Rumi...Khayyam...men varför droppa fler namn på blommor, när snart hela sommarängen lyser framför oss...

Vill man så vill man, annars inte.

Läser förordet till "Östanvindens ande", gång på gång, och konstaterar att författarinnan/översättaren, Fateme Behoros, lyckas tagnera de känslor och tankar Hafez gav mig när mina persiska vänner översatte honom "live" för mej på Paris ruffiga lyxkrogar...för många många år sedan...

Ruhollah Khomeini i Neauphle-le-Château
...råtext...inget bearbetat...ja, det var på den tiden när exiliranierna, advokaten och den blivande diktatorn Ruhollah Khomeini bodde i en förort strax utanför Paris. I den franska dagstidingen Liberation såg jag en bild där en kortklippt Khomeini iklädd kostym och slips stod och skålade med ett glas vin i ett borgligt sällskap. Jag har försökt hitta bilden på Nätet eftersom den ger ett motsatt intryck till den gängse bilden av Khomeini.

Hur som helst, Khomeini lät sitt skägg växta och snart skulle han börja att lysa som en eld - bokstavligen - för alla exiliranier i Paris från en förort till Paris. "Det är som det är en sken runt honom", sa Akbar, "det måste ses"

Alla exiliranier i Paris gillade honom vill jag minnas. Kommunister, religiösa, vanliga sekulaiserade och borglig levande iranier. Alla nära nog dyrkade honom. Detta retade mig. Eller irriterade mig. Situationen i Iran var vid denna tid mycket turbulent. Jag har för mig att det var regerinskris efter regeringskris.

Jo, vi grälade ofta om Khomeini, Akbar, hans vänner och jag. Akbar hade själv träffat Khomeini eller åtminstone människor i hans nära omgivning och han berättade för mig att Khomeini också älskade Hafez poesi. Trots att jag blev erbjuden flera gånger, avböjde jag att åka ut och träffa Khomeini, mannen som påminde om en slags persisk motsvarighet till Lenin när denne i befann sig sweitiskt exil strax innan den ryska revolutionen.

Alla iranier i Paris visste att något skulle hända. Och alla visste att det var Khomeini som skulle få det att ske. Det bara var så. Trots att jag var oerhört facinerad av Khomeinis oerhörda viljekraft skrämde han mig. Tror jag kallade honom En Ond Demon, eller åstminstone Demon, trots att jag mkt väl förstod och även delade hans och de flesta iranernas totala hat mot Schan och mot ett USA som sedan länge hade förpestat livet för iranierna...

Akbar berättade hur man kört motorcyklar nästan ända in i moskéerna i Teheran, hur folk gick omkring och drack helfaslkor med whisky på heliga ställen i Teheran...

Akbar själv var rätt västoreienterad, gillade Patty Smith, Jim Morrisson och använde sig en del del av både lätta och tunga droger...

...jag trodde honom i hans bskreivningar av Iran. På nåt sätt hade USA förnedrat persierna via Shan av iran...

jag var inte rädd för Khomeini, nej jag var rädd därför att jag visste EXAKT vad han höll på med. Han utförde en slags viljeakt där poesi och magi spelade in. Ja, han lyckades knäcka en regim många hundra mil bort bara genom vilja. Det var oerhört imponernade, visst. Men det skrämde mig. Jag hade fått nog av sånt just då.

Nån gång ska jag berätta "The legend of Neauphle-le-Château" från 1978...vi var nämligen på väg till Shiraz, rosorna stad, Akbar och jag. När Khomeini landade i Thereran blev resan omöjlig. Västerlänningar var inte längre populära. jag blev oerhört ledesen. För Hafez var en av mitt livs största idoler. Sedan när Khomeini tagit över makten i Iran och vista sin rätta sida började mina vänner i Paris att backa. Nu var han inte längre så bra. Men nu var det för sent.

Hafez är för komplex för att hinna gå igenom just nu. Har inte tid med kärlek just nu, sa han och fortsatte att kyssas. Har inte tid! Har inte tid! Har inte tid! För hela mitt land är på väg att...ja Sverige skulle idag i massinvandringens tid behöva en Khomeini som sa: - Nu räcker det!

Han kunde bosätta sig i Köpenhamn och börja agera mot Stockholm. Please, try...cool down...keep to your class och håll dig för fan till ämnet:

- Mina damer och herrar, enligt min skorrande uppfattning, sökte och fann Hafez sin Gud a priori Islam, Sufism, Zoroastrism samt Kristendom och kanske även Judendom. Likväl underlät han sig ICKE att påverkas av dessa religioners pluasibla fördelar, samt deras underliggande eteriska lyckoideal. Detta är en av Hafez stora förnäääääämligheter. En annan ödesmättad styrka är att Hafez inte såg NÅGON eller NÅGONTING mellan sig och sin Gud: vi kallar detta mystisism och mysterium, åtminstonde hemma i vår vackra trädgård i Occitanien. ( Han kunde knulla, typ som en gatunge, utan att ens vidröra kvinnan, skulle kanske ett Ezra-Pound-freak kunnat tillagt i ett hypomaniskt tillstånd.)

Det sägs så mycket om Hafez. Att han varken drack eller umgick med kvinnor. Ändå skildrar han kärleken och ruset djupare och innerligare än det flesta.

I am talking to you, Fateme Behros
Två rader i Ditt förord som borde kittla vem som helst: "Piremoghan har en levande eld i hjärtat men är inte en zoroastisk eldsdyrkare." Hur vet du detta, Fateme Behros, utveckla gärna denna tanke. Jag tror det är precis tvärtom. Vad tror din brorsa, Dr Akbar Behrouz i Tabriz? Och din lärare Dr Manochehr Mortazavi?

Och en fråga till: Hur ofta har en svensk intellektuell tilltalat dej på detta sätt? Min tredje fråga blir ännu enklare. Ställer den när mina två frågor besvarats. Sök på "Hafez, goter och på dej själv", Fateme Behros, så hittar Du mej på Nätet!

Tills dess: Erik Blombergs Hafisöversättningar, 1918, Bonniers:

Sorgesång

Borta är solen, borta är all glädje
kyrkan har segrat, natten är över oss.

Östanvindens milda dofter har förflugit,
luften står förpestad, hjärtat fylls med ångest.

Näktergalen kvider under torra grenar,
rosorna stå nakna - allting dör bort.

Kärleken är bannlyst, endast hatet vakar,
gravar, mörka gravar kräla över jorden.

Över marken svärma tusen svarta korpar,
kyrkan har segrat, natten är över oss.

Prästernas kaftaner

Låt oss förbränna prästernas kaftaner
på tusen bål - en mäktig offerled
åt jordens egen goda ande tänd.

Ty deras gallas bitterkalla flöde
är utan slut och livets glada dagar
av dem förbittras, de fördömda svinen

Ord och inga visor kallas det på svenska.Men den dikt av Hafez som gjort mest intryck på mej, som fick mej i extas låter så här:

I Ruset jag skrev

Om mina sångers verser flyga
för tygelöst och djärvt för er,
betänk, det var i Ruset som jag skrev.

Om mina versers prakt av bild och tanke
om mina versers prakt behagar er,
betänk, det var i Ruset som jag skrev.

Med nyktert huvud har jag också diktat
men utan klang och utan rytm och välljud,
ty det var ej i Ruset som jag skrev.

Då jag var nykter, var jag tom och fattig,
jag vände åter till det rika ruset,
och sedan allt i Rus, i Rus jag skrev.

Liten wienervals

2009-04-20T10:05:00.014+02:00

I Wien finns tio flickor.
En skuldra där döden snyftar.
En skog av uppstoppade duvor.
Ett fragment av morgondagen
i rimfrostens museum.
Och ett dansgolv med tusen fönster.
Åh, åh, åh, åh!
Tag denna vals med sluten mun!

Lilla vals, lilla vals, lilla vals
av död, dig själv och brandy
som fuktar din svans i havet.

Älskar dej, älskar dej, älskar dej
i en fåtölj med dödens bok,
genom sorgsens korridoren,
i liljans mörka vindskupa,
i vår säng av månsken,
i dansen som sköldpaddan drömmer.

Åh, åh, åh, åh
Tag denna vals med bakåtböjd rygg!

Federico García Lorca 1898–1936
Översättning: Artur Lundkvist
Modifiering och förvanskning, Runa Goterman

Take This Waltz Leonard Cohen

Horatius - Refräng Nr 14

2009-04-20T07:47:00.031+02:00

- Att se dig rutten en gång och av långa år,
du som förslappar all min kraft -
se åldern plöja på din panna djupa rist
och tänderna svarta i din mun -
se kuttan glappa mellan torra skinkorna
som på ett magert kreatur!
- Skall tro det lockar då, ditt bröst, när pattarna
slänger som juvret på ett sto,
magen är skrynklig, klena låren slutar i
rundpelarlikt uppsvälda ben?

Jag gratulerar! Det blir bildprakt nog en gång
i din begravningsprocession...
och ingen kärring stapplar dessförinnan
fram på krumma käppar, mera böjd...
Men stoikernas böcker trivs naturligtvis
ändå bland sidenkuddarna?
Du ränner ändå efter skalderna med rop
att ungdom, skönhet är en lögn...
Sväller då muskeln mindre på en olärd dräng?
Är trolldryck mindre verksam där,
eller den formeln som du tvingas lägga till
magin ur ditt stolta sköte?

Casa di Orazio
"Adressaten är obekant, tydligen var hon en dam som Horatius fann efterhängsen och därtill irriterande genom den stoiska svada som hon förde på läpparna.

I begravningsprocissionen efter bemärkta personer fördes gärna bilder av den avlidne och hans förfäder."
Horatius, Refränger Nr 14, Översättning Ebbe Linde

Grodornas kungar

2009-04-20T07:10:00.002+02:00

Grodorna i träskets dy
tröttnade på republiken,
kväkte högt i himlens sky
tills Oden hörde klagoskriken.
Han drog ut på kungajakt
och dumpade i deras diken
en trästock, helt utan makt.

Monarken föll med sånt brak och dunder
att undersåtarna från träskets trakt
huller om buller, och utan sans och takt,
allesammans plumsade inunder
näckrosblad och liljors vita strån
och gömde sig i varje pöl vid ån!

Det dröjde innan de kröp fram och såg i synen
denne jättelike Monark
som skickats av försynen.
Och trots att kungen
enbart var en stock,
satte den skräck
i grodornas flock.

Till sist bland smådjur blyga
törs en nyfiken groda smyga
sig över dyngpölens trygga gräns
för att visa upp sin dryga existens.
En följer efter. Så en tredje. Sedan vågar
sig alla fram. Nu är ingen längre skygg!
Snart var groda framåt tågar,
så glad och nationell och trygg
och hoppar omkring på kungens rygg.
Och det goda, vänliga Majestätet
blundar och tar allt med ro.
Då höjs på nytt det gamla klagolätet
så gällt att Oden knappt vill sina öron tro:

"O store Gud, hit med en kung som rör sig!
Denna duger knappt att hänga tvätt på tork"
Då sände Oden grodorna en stork.
Vad den kungen hade för sig
i sitt rike gissas lätt.
Grodor var hans älsklingsrätt!
Girigt han i träsket påtar,
spisar sina undersåtar
varje afton till supé.
Spjärna emot alls intet båtar
storkens offer, och när de
ömkligt kväker om förtrycket
blir det Oden aningen för mycket:

"Vad nu? Skall er nyck bli Gudars lag?
Ni borde från den allra första början
gett er till tåls i den republikanska sörjan.
Nu lät jag er av nåd välsignas med en svag
men mild och ädelmodig herre.
Den som ej är nöjd kan vänta att en dag
få dras med någon som är värre."

Jean de La Fontaine efter Aesop
Översättning: Ivar Harrie, 1959.
Modifierad och förvanskad av Gotiska Klubben.

The rime of the Ancient Mariner

2009-04-19T10:10:00.016+02:00

The fair breeze blew, the white foam flew,
The furrow followed free;
We were the first that ever burst
into that silent see.

The fair breeze continues; the ship enters the Pacific Ocean, and sails northward, even till it reaches the Line. The ship hath been suddenly becalmed:

Down dropt the breeze, the sails dropt down,
- Twas sad as sad could be;
And we did speak only to break
The silence of the sea!

Brisen blåste klar, stäven lämnade kvar
vågor, som likt lågor yrde
av skummande vitt;
vi blev de första men som styrde
genom jordens tysta mitt!

En lätt bris blåser och skeppet seglar över Ocianen
och bryter Ekvatorn. Så mojnar vinden och skeppet tappar fart:

Och vinden dog, och seglen föll ihop
och sorgen kändes tung och kvav;
vår klagan var nu det enda rop
som bröt stiltjen på detta dödens hav!

From "The rime of the Ancient Mariner", by Samuel Taylor Coleridge.
Två verser ur "Rimsången om den Gamle Sjömannen"
Översättning/tolkning, Gotiska Klubben

The sound of silence by Paul Simon

Ballad om Avunden

2009-04-18T05:37:00.034+02:00

I reaglar och utströdd arsenik,
i osläckt kalk och syror och salpeter,
i sjudhet bly och spad från gamla lik,
i skit och piss och andra läckerheter,
i talg och beck med flera rariteter,
i flytningar från de spetälskas sår,
i smuts från gamla tofflor och från tår
- till huggormsblod ska inte heller nekas -
i varg och grävlings galla, frän och svår,
skall alla avundsjuka tungor stekas!

I hjärnan av en katt med vattuskräck,
så gammal att han inte ens harv tänder,
i dräglet från en bandhund, och i träck
i skummet från en hetsad mulas länder
- klipp med sax, en kluns i sänder! -
i vattnet dfär en skabbog råtta dog
och paddorna i gyttjan rumpan drog
- hur ljuvligt måtte inte gommen smekas!-
i detta, som finns nog och övernog
skall alla avundsjuka tungor stekas!

I sublimat och i ett navelhål
på någon snok som ännu lever, eller
i svartgrönt blod från en barberarskål
när månen blivit ny och dräktigt sväller,
i lite bäckenvatten från bordeller,
i kräftsår och i taskhår, och i kar
där ammor sina blöjor tvättat har
- av dylikt torde väl envar bevekas -
i detta som jag i min kittel spar
skall alla avundsjuka tungor stekas!

Envoi

Prins, pröva varje liten läckerbit,
med hjälp av silduk får ni god aptit!
Och har ni det bör inte längre tvekas
- men minns att innan dess i svinens skit
skall alla avundsjuka tungor stekas!

Francois Villon, översättning Axel Österberg

Apati

2009-04-12T10:41:00.000+02:00

För många
för snabbt
från fel kulturer;

Utan krav
utan plan
utan att fråga oss.

ref: Ab

Björken på udden

2009-04-12T09:42:00.005+02:00

Björken på udden
borta sedan åratal,
klövs av en blixt

Hamsun och haiku

2009-04-11T14:15:00.000+02:00

Lätta fotsteg, en människas andedräkt, ett glatt godafton.

Haiku från Knut Hamsuns Pan

Bara barn

2009-04-07T08:18:00.008+02:00

7 haiku

bara löv

2009-04-07T08:08:00.001+02:00

11 haiku om hösten

Ta gränsen med dig när du går

2009-04-06T09:17:00.000+02:00

Du som bestämt dig för att fly
ett land som inte längre är ditt
- ta gränsen med dig när du går!

Ta med Skåne, Värmland och Jämtland.
Ta med skogarna, havet och slätterna
från detta land som inte längre är ditt.

Visst är hon vacker, den lilla horan
som kallas vår huvudstad. Vad mer?
Jo, hon är rutten och sjuk och korrupt.
Så ta gränsen med dig när du går.

Hjärtats grottesång

2009-04-06T07:44:00.000+02:00

Hjärtat kan inte rå för vad hjärnan ställt till med...
Däremot är tanken huvudansvarig
för en abnorm hunger i takten.
Takten! Takten!
Nej, hellre kvalitativ rytm.
Flödande puls.
Typ: Carl Wilhelmsons vågor
framför graniten,
eller Colin Blunstones röst: långsam
och mild som en solnedgång...

MEN! Den kvantiativa takten.
Piskan. Tvånget.
Takten! Takten!
En Hjärna som äter sitt eget Hjärta
krymper - trots diverse
erotiska vinningar - ådrorna
till tunna tunna nervtrådar:
pumpa! pumpa! pumpa!...

Symboler utan substans saknar hjärta.
Tankar utan rymd saknar mål.
Egot upplöst i en serie hastigheter.
Åt alla håll. Från alla håll.
Precis som ljusår
fortplantas En ända Tanke
genom nerverna
- ja, förstår du, som om ENBART Ordningens
oerhörda långsamhet
saknade sin egen ljuskälla!
Så snabbt möter ljuset sitt återsken.
Bevis: fullmåne över Väröy

Fast å andra sidan,
låt oss med Rusets kluckande tillstånd, hellre återgå

till det vanliga och mer naturliga:
tanken utspädd som en julidrink, utåtriktad
och anpassad efter kroppens
vardag, en serie lugna slag
på väg genom skogen (ner mot havet)
eller potande efter ogräs
som en farmor i jordgubbslandet:
pumpa...pumpa...pumpa

Ett smultron här, en gul kantarell där,
eller bara ett Hej utanför affären.
Hundar och barn hälsar nämligen spontant.
Tänk på det gubbjävel!
För alla våra hjärtan vet detsamma:
bara vänlighet imponerar:
pumpa...pumpa...pumpa...pumpa

trying to remember my early poems from beckis

Diarium Spirituale - Emanuel Swedenborg

2009-04-05T09:18:00.015+02:00

Emanuel Swedenborg
Ur Andliga Dagboken, Diarium Spirituale. Av Swedenborg själv kallad Märkvärdigheter, Memorablia.

Om svenska städer, yttersta domen och svenska folket

5034. Även det svenska folket bor i städer, av ovan omtalad orsak, nämligen för att dedärigenom skola hållas i en invärtes fruktan för lagens straff och för mistning av sitt anseende för rikedom och äreposter. Denna fruktan kvarbliver efter döden, om de vistas istäder, men om de bo utanför städerna, försvinner denna farhåga. Även de svenska städerna äro flera till antalet, som fallet är med de andra. De ligga dock nära varandra, så att man på en minut kan komma från den ena till den andra. De skiljas åt genom ett stycke mark eller ett stycke mur. Städerna äro grupperade efter olikheterna i befolkningens lynne och natur,det vill säga efter deras naturliga godhet eller ondska och därmed följande sanning eller falskhet, och detta åt öster, söder, väster och norr. Samma slags befolkning är merendels förlagd i en så placerad stad, men de äro sammanförda på följande sätt. När onda andar äro förlagda i städerna, så äro de värsta i mitten, och därefter gradvis bättre ända till utkanterna;på detta sätt bevakas de onda som äro där inne. Men i de städer, som bebos av goda, där äro de bästa i mitten och sedan, gradvis ända till utkanterna, de mindre goda och understundom sådana onda, som kunna förbättras. Därför kunna de änglar, som äro ovanom och därinne, genast se, hurudan staden är; de bedöma deras natur och lynnen efter deras lära om gott ochsant och deras därav följande leverne. Det är därför som stad i Ordet betecknar lära.

5035. Vad de svenska städerna beträffar, så är Stockholm huvudstaden, i öster låg Falun, i norr Borås och så vidare, dock alla utgörande en enda stad. Även de som bo på landsbygden, långt från städerna, hava sina hus där och bo i alla fall i städerna. Orsaken ärockså den, att de onda leva som rövare, ty hos dem övas olika slag av stråtröveri, så snart deäro utanför städerna och därmed utanför faran för liven, för lagen och för anseendet. De nämnda städerna bebos emellertid av onda.

5036. De goda äro däremot samlade i en annan stad, som liknar Göteborg; mitt i denna stadbo de, som alltid varit ärliga under sin levnad. Merendels bo de först i hus, som likna dem de bebott i livet, men bostäderna ändras sedan efter förändringarna i deras livsbeskaffenhet.

5037. Vad beträffar det svenska folket i allmänhet, så tillhör det de elaka folken. Det goda hos dem är oäkta, och även det sanna. De tänka nämligen mera från sitt innersta än andra nationer. Emedan de numera leva i frihet i jämförelse med förr, då de voro under envälde, så framträder deras inre och blir fortare än förr synligt i det andra livet. Förr voro de visserligen också ärelystna men mera inom sig: fruktan för konungen och hans makt hejdade dem då, och den håller deras begärs glöd liksom dold under askan, ur vilken den dock bryter fram. Svenskarna bry sig i allmänhet icke om borgerligt gott och borgerligt sant, som framträder i lagen och därifrån i sederna, utan de förvanska det goda och sanna ilagen, så mycket de kunna. De fråga icke heller efter det goda och sanna i religionen, somde därför endast bekänna med munnen, sägande sig vara kristna. Men de äro ingenting mindre; ty det borgerligt goda och sanna är religionens grundval, emedan det är liv och gärning.

5038. Detta framställdes genom en uppenbarelse, som det plägar ske i den andra världen. I höjden syntes en skepnad med en kniv och en sax: kniven framställer och betecknar det goda i samhällslivet och saxen det sanna. När de, som voro i den nämnda stora staden, sågo detta, då gladde sig de onda och gillade det och kallade det även för kvickt, sinnrikt ochklokt, vilket betydde, att de som förfalska det goda och sanna, de vinna därför erkännande, bli omtyckta och befordrade till hedersposter och vinster. Det syntes, att knivens och saxenskraft var så stor, att den kunde tränga till människans inre, vilket var ett tecken, att de kunnaalldeles förfalska det goda och även det sanna, så att det är omöjligt att stå emot. Men desom voro bättre, de gladde sig icke och brydde sig icke därom, några, emedan de icke haftslughet nog att förfalska det goda och sanna, andra, emedan de kunnat men icke velat göradet, och så av varjehanda anledningar.

5039. När kniven och saxen syntes i höjden, då skilde änglarna på Herrens befallning debättre från de onda, och de bättre utgingo ur staden. Och nu sjönk den stora på detta sättbefolkade staden i sin mitt djupt ned, nästan som då vatten suges ned i virvel genom ett hål,det övriga av den stora staden sjönk långsamt. Därvid rasade först husen, och då börjademan på nytt uppbygga en stad, men nu i en annan ordning, varom på annat ställe.Ordningen är sådan, att de värsta äro i mitten, och de mindre onda runt omkring. Menhurudan anordningen är, det kunna icke invånarna veta, utan endast änglarna genom genom Herren; den sker nämligen med vederbörlig växling efter ondskans och falskhetens natur hos dem.

5040. Huru brottsliga och fräcka de flesta av denna nation äro, kan icke beskrivas; bland de värsta äro trollkarlarna, som övat ont på jorden. De öva ännu värre ont i det andra livet, men de ödeläggas fortare. Men de, som på jorden idkat yrken, som kräva konstfärdighet, såsom maskinkonst och trädgårdskonst, de omvandla dessa i trollkonster och föröva gräsliga ting, som jag dock icke får beskriva, ty de äro sådana, att de ej kunna begripas.

5041. De bättre slå sig också tillsammans i städer på skilda ställen, utanför den stora, och utställa vakter. Men det oaktat oroas de oavbrutet av rövare, ty från den stora staden rycka sådana ut, när de andra veta om ingenting eller sysselsätta sina tankar med annat, och då tillfoga de dem skada, som gör, att de äro tvungna att flytta till en annan plats.

5042. Därnäst sjönk en del av den stora staden djupare, och ännu djupare sjönk Falun, av denorsak att de onda där äro mera i sitt invärtes än andra. De ha dock i våra dagar blivit värreän de fordom voro, vilket vållats av deras styresman (A. Swab). Denne har nämligensöndrat befolkningen, tubbat med vinning och penningar, belönat alla, som höllo medhonom, och utmärkt dem även både genom ränker och ord. De övriga, hurudana de än voro,ärliga och oärliga, har han förföljt på alla vis, berövande dem deras inkomster, tadlandedem personligen och genom andra, korteligen, han har utsått misshälligheter och invärtestvedräkt i alla kretsar i staden. Följden härav blev, att dessa, som från gamla tider haftärligheten till arvedel och därför även innerst inne varit visa, nu mera, emedan de utrotatdessa egenskaper hos sig, äro bland de sämsta folkslagen i Sverige. Därför ha de ocksåsjunkit till ett större djup än de andra.

5043. Allt som allt, det svenska folket är sämre än något annat folk i Europa, med undantagav det italienska och ryska. De tänka nämligen i det inre, ej i det yttre; så ha de nämligenhelt och hållet inrättat sig, liksom flera andra. Med större färdighet än någon annan föra deen utvärtes ärlighet till torgs, så att de med denna kunna bedraga vem de vilja i det andralivet. De tänka mera än andra i sitt inre, men detta kommer ej fram i deras yttre skick. Det har visat sig, att de i sitt inre hysa hätskhet, hatfull hämndlystnad och grymhet och att de äro fulla av svek i sin hätskhet och hämndlystnad, ända till andras fördärv. Allt detta uppenbaras i det andra livet, ty där visas det inre.

Tankar och syner i andliga ämnen. EM Swedenborg

Inte i Danmark, Norge eller Finnland

2009-04-01T05:50:00.009+02:00

En förväntad replik när man påtalar ett missförhållande i Sverige:
- Så där är det ju överallt i Europa nuförtiden. Och i USA.
- Nej, så är det inte i våra grannländer! Inte i Norge, inte Danmark och inte i Finnland!

Förväntad reaktion: tystnad.

Olle Ljungström

2009-03-31T08:16:00.020+02:00

Olle Ljungström
Det är aldrig för sent att skaffa nya idoler. Det är aldrig för sent att erkänna att man är för sent utvecklad och kan upptäcka saker och ting åratal efter andra. Har inget viktigare att säga än att jag lyssnar på Bäst av Olle Ljungström dagarna i enda. Sedan en vecka. Som ett slags rus är hans röst. Och texten. Och musiken. Blir bara bättre och bättre och bättre. Träffade honom några gånger, på ett café på Östermalm, tror jag. En trevlig kille, smartare och känsligare än vad han låtsades att vara.

Sex orsaker till Sveriges olyckor

2009-03-30T12:26:00.002+02:00

Magnus Ladulås sigill
”Konung Magnus Ladulås styrelsetid hade för Sveriges rike varit en tid av inre frid och rastlös arbete för att bygga land med lag. Men andra tider kommo snart efter den store lagstiftarens bortgång. I senare tider lär i taket till den kyrka, där han funnit sin gravstad, varit inristad en skrift med röda munkbokstäver, vars latinska lydelse var som följer:

Sex fuerunt, sunt eruntque causae malorum in Svecia:

I) Proprium Commmodum.
II) Latens Odium.
III) Contemtus legume.
IV) Negligentia Communis boni.
V) Faver improvidus in exteros.
VI) Pertinax invidia in suos.

Vilket I översättning betyder:

Sex hava varit, äro och skola bliva orsakerna till Sveriges olyckor:

1. Egennytta.
2. Hemligt hat.
3. Förakt för lagarna.1
4. Liknöjdhet för det allmänna bästa.
5. Obetänksam ynnest mot utlänningar.
6. Hårdnackad avund mot landsmen.

Vi veta icke under vilken tid eller vilka förhållanden dessa ord kommit till. Men under den mansålder, som närmast följde efter Magnus Ladulås, skulle de finna en dyster bekräftelse.”

Citat från ”Svenska Historien för svenska folket” av Emil Svensén, J.A. Lindblads förlag, 1916

Anders Kaliff och goterna

2009-03-26T14:51:00.014+01:00

Anders Kaliff, professor i arkeologi
vid Uppsala Universitet
Fråga: Enl wiki hävdar du att goterna har ett skandinaviskt ursprung. Kan du utveckla detta?

Svar: "Min tes är i och för sig att bakgrunden till det gotiska folket är delvis komplex, men det råder liten tvekan om att det trots allt finns ett "delursprung" i Skandinavien. En mycket inlytelserik del (elit) inom det gotiska folket bör ha haft en nära kontakt med (eller ursrung i) Skandinavien. I den nämnda boken framför jag dock även hypotesen att det var de intensiva kontakterna över södra Östersjön som fick den gotiska folkgruppen att utvecklas i området kring Oder och Wislas mynningar över tid, inte kanske en regelrätt utvandring. Nu skrevs boken för några år sedan (kom ut 2001), och det material som tillkommit har snarare stärkt ett ännu intensivare utbyte. Jag skulle förutspå att det som i artikeln hänvisas till som konsensusforskning (en skepsis mot ett samband mellan goterna och Skandinavien) snart anses som obsolet forskning." Anders Kaliff

Ref: The article "Gotic Connections. Contacts between eastern Scandinavia and the southern Baltic coast 1000BC-500AD"

Till sin Ängel

2009-03-22T08:49:00.010+01:00

Anna Odell
Kaxig, modig, stolt och ödmjuk.
En häftig konstnär i vår tid.
Allt sitter i blicken.
Och dom hjärntvättade ska hata dig.
Och dom kuvade ska håna dig.
Och dom rädda ska förbli rädda.
Och dom liknöjda ska förbli liknöjda.
Och dom psyksjuka och uteliggarna
ska göra dej - till sin Ängel.

Ingemar Nordgren och Anders Kaliff

2009-03-20T07:19:00.028+01:00

"Kampen om fortiden er en kamp om identitet" Lotte Hedeager

Ingemar Nordgren...............Anders Kaliff

Vilka är dom, Ingemar Nordgren och Anders Kaliff, forskarna som hävdar att goternas urhem var Skandinavien. Källa: wiki

På bilderna syns två slags människotyper. Nordgren från landet. Kaliff från staden. Eller rättare sagt, nu slutar vi fantisera, nu undersöker vi i stället fakta. Vilka är dom? Vad driver dem? Vilka är deras huvudbevis för att utvandringsmyten har substans? Vilka är deras forskningsmetoder? Vilka är deras skillnader i antagande? Och vilka är deras motstånadare i nutida svensk och utlänsk forskning? Vilka utländska forskare stödjer deras uppfattning? Hur tas deras forskning emot i Sverige. Vilka är deras internationella kontakter? Vad har dom skrivit och på vilka språk? Vilka läser deras böcker? Låter dom sig intervjuas? Hur undervisar dom?
Samarbetar dom? Vilka är deras forum. Börja med en nätsökning.

Ingemar Nordgren:
Historieforum Västra Götaland - dit

Anders Kaliff:
Uppsala Universitet - presentation - dit

Är historieforskning, som den danska fosrkaren Åse säger: "En kamp om identitet"?

Home again

2009-03-17T09:16:00.014+01:00

Oh, I Wish you come home again
all you goths and sweds
that once left Sweden,
wish you come
home again
home again,
with all our friendly smile
and all your löve

ref: ur bygdespelet Hem igen 1

Hoppet lever för svenska separatister

2009-03-15T11:36:00.089+01:00

Om vi utgår ifrån att den moraliska kollaps som präglar dagens Sverige även kommer att medföra en politisk, ekonomisk och kanske militär kollaps, då finns det hopp för separatistiska engagemang. Frågan är vilken del av Sverige som först kommer att bryta sig ur nationen Sverige och bilda en självständig stat. Detta kan mycket väl komma att ske utan något som helst våld, och den nya staten kan mycket väl forsätta sitt medlemskap i EU, eller avbryta det, om så önskas. Eller också kan en enskild landsända välja att uppgå som en ny del av en grannnation, till exempel Danmark, Norge eller Finland. Min favorit som först ut är Skåne, medan Jämtland och Gotland är mina outsiders.

Varför blir man separatist?
För många, kanske de flesta i Sverige, verkar detta vara ren goja, men för oss som ser nationen Sverige som ett slags vakumförpackat Sovjet eller Balticum, vi vet att det finns ett antal folkslag inom landet gränser som allt för länge fått stryka på foten för den makt som har sitt centrum i Stockholm. Enligt min uppfatting ljuger Stockholm om hela den svenska historien. Lögnen består framförallt i en ovilja och ett konsekvent motstånd att erkänna händelser, mönster, kulturer som fanns innan Sverige kristnades.

Yttre faktorer som kan påverka nya staters tillblivelse i Norden
1. Rysslands expansion. Vad kommer att hända om något land i Balticum kollapsar och därefter söker ett närmande till Ryssland? Vilken roll kommer Ryssland då att spela i Östersjön?

2. Inbördeskrig i USA. Stockholms maktelit har som tradition att planka ledande nationers betendemönster. Till exempel den svenska "Konsumtionsvänsterns" efterapning av mångkulturen i USA, det sk "Sidney Portier-syndromet". Jmf, hur den svenska överklassen, upppnäsor, brukspatroner, 08-vaseller och rikesvin, en gång plagierade Frankrike kulturellt och politiskt. Att både separtister och Stockholmsmakten skulle kunna inspireras av ett amerikanskt inbördeskrig förefaller inte helt osannolikt.

3. EU kollapsar och nya maktcentrum, kanske en nordeuropeisk gemenskap, bildas med Ryssland som medlem. Ja, varför inte. Det enda land i norra Europa som skulle vara emot en nordeuropeisk union är förmodligen Stockholm.

4. Olika inviter från våra grannlännder.

Har nynationalismen någon chans i Sverige?
Jag tror inte det. I och med att ett flertal områden inom Sveriges nuvarande gränser är krigsbyten blir det (och har varit) svårt att mobilisera någon ÄKTA nationalism från dessa områden och folk. När det gäller starka och relativt starka landsändar så är den regionala patriotismen långt större än den nationella. Eller för att tala ekonomspråk, summan av varumärkena "Skåne" "Västergötland" "Gotland" "Halland" "Värmland" "Jämtland" "Småland" och "Dalarna" är långt mer värdefulla än varumärket Sverige. Alla dessa varumärken är också långt äldre än "Sverige".

Det enda Stockholm gjort för dessa områden är att konsekvent motarbeta och förstöra deras egen kultur. Dom skiter helt enkelt i den. Om vi jämför SVT med till exempel Lunds Universitet så har deras ambitioner varit ungefär densamma: att lära folk hur Stockholm tänker. På samma sätt förhåller det sig med 08-media, den svenska kyrkan, Riksantikvarieämbetet eller i stort sätt vilken institution som helst som har sitt säte i Stockholm. Jmf Sundbärg och Stålsjö.

För att kunna fortsätta att bevaka "svenskarna" och avtvinga dem ännu mer skattepengar och pådyvla dem ännu fler utomeuropeiska inflyttare, kommer Stockholm tvingas att mobilisera någon form av ny "vi-känsla". Den saken är klar.

Men det lär bli svårt. Och jag betvivlar att flaggviftarna från den så kallade "extremhögern" (typ alla som kritiserar vänstern, socialdemokraterna och numera även moderaternas nedmontering av inhemska hävder, kulturer och traditioner) kan tänkas bli inbjudna eller låta sig inbjudas, trots att de ofta är skickligare på att manifistera nationakänsla än det etablerade svenska samhället. Så vilka ska då vifta med flaggorna hade di tänkt?

Nynationalismen kommer antagligen likväl skapas som en politisk panikåtgärd, kanske som en allians mellan Socialdemokrater och Moderater, men den kommer förmodligen att klinga så falskt och ihåligt med tanke på deras ledares dokumenterade förakt för "svensk" historia, traditioner och kultur. Svenskhatet har alltid och kommer alltid ha sitt huvudsäte i Stockholm. Detta fenomen är, enligt min uppfattning, urgammalt och skapade den klass som lite förenklat kan kallas för "Uppnäsorna" - en slags stadsanställd övre medelklass i det gigantiska bygge av byråkrati som präglar det Sverige som mer eller mindre styrs dikatoriskt från Stockholm. Signifikant för Uppnäsorna är att de alltid föraktat det "svenska" folket och deras kultur.

Nu är denna klass av "Uppnäsor" delvis överspelad och vänstern har placerat sitt folk inom dessa institutioner. Men föraktet mot "svenskarna" är detsamma, det arvegodset behöll vänstern från sina föregångare.

Att vänstern, globalister, storfinans, framgångsrika judar och muslimer, producenter och konsumenter av masskultur och alla andra slags icke-nationalister hängt på Uppnäsornas "svenskförakt" är en av orsakerna till dagens mångkulturella (dvs icke-eropeiska) katastrof som drabbat Sverige. De som inte vill se vad som hänt i Malmö, Landskrona, Södertälje och i Stockholms förorter behöver inte det. Detta är inte längre separatisternas problem, utan snarare, och i all sin tragedi, en av separatisternas största "konkurrensfördelar".

En kör av Die Dumme Sweden:
- Och vi som trodde att det skulle bli som i USA!

Delar av mina åsikter kan säkert identifieras hos den så kallade "extremhögern" men min analys av Sverige sträcker sig tillbaka till Gustav Wasas dagar och mitt Sverige, det götiska Sverige, det regionala Sverige, börjar långt tidigare än på 1300-talet, det århundrade när nations invånare för första gången fick sitt namn påklistrat på pannan: svenskar.

Nordisk etnisitet och massinvandring
Jag tror hur som helst att det är ett extremt gynsamt läge för separatism, dvs nationalism i regional form. Tills dess detta kan bli en realitet är all form av regional stolthet önskvärd och bör uppmuntras. Jag har definitivt inget emot etnisk blandning eller invandring till Sverige, det är både sexigt och nyttigt med nytt blod och nya kulturer - men så som det skett i Sverige de sista 20 åren är varken sexigt eller nyttigt, det handlar om en konsekvent genomförd gruppvåldtäkt på svenska samhällen och folk. Det är inte längre acceptabelt. Och eftersom jag ser det som en omöjligt uppgift att förändra Stockholm är separatism (eller landsflykt) vad som återstår.

Trådar som på skämt och allvar behandlar separatism i Sverige
Republiken Jämtland wiki
CUF erkänner Republiken Jamtlands självständighet! Flashback
Sverige ut ur Skaraborg! Flashback
Befria Norrland! Flashback
Småländska Republikanska Armén Republiken
Befria Bohuslän från svenskjävlarna Flashback
Skåneland på webben
Skånepartiet
Sveriges andra Poltava Carl Henning Wijkmark
Finland befrielse från Sverige 1809 wiki
Orsaker till Norges upplösning av unionen wiki
Separatism wiki

En sympatisk turk lämnar Sverige

2009-03-14T08:34:00.017+01:00

Tyrkisk skomaker rømmer Sverige etter innvandringsboom
Suat Cicek (63) har bodd i Sverige i 40 år og drevet skomakerbutikk i Rosengård de siste ni årene. Nå sier han at innvandringsstrømmen til bydelen har blitt så stor og integrasjonen så dårlig at han heller flytter tilbake til Tyrkia. Se TV-intevju i Verdens Gang

Suat Cicek varnade redan 2004 för den katastrof som nu är här
Aftonbladet

Slutsats: snart har alla utom det politiska och journalistiska gänget i Stockholm insett läget. CBN News från Malmö. Se även Flashback

Pan - Knut Hamsun

2009-03-10T08:57:00.000+01:00

Det stod en sten utanför min stuga, en hög, grå sten. Den hade ett uttryck av välvilja gentemot mig, det var som om den såg mig när jag kom gående och kände igen mig. Jag lade gärna min väg förbi den stenen när jag gick ut i dagningen och det var som om jag lämnade en god vän där som skulle vänta på mig till jag kom tillbaka.
Ur Pan - av Knut Hamsun

Fredrik Skavlan och ärligheten

2009-03-07T10:11:00.010+01:00

När man knappt ser på TV blir det desto roligare de gånger man gör det och ser något man gillar. I går var det norrmannen Fredrik Skavlan.

Fredrik Skavlan kan föra ett samtal, en konversation med i stort sätt vem som helst. Ofta väl påläst och insatt i de personer han samtalar med. Och det han inte vet om personen letar han rätt på under samtalet.

I går när Skavlan hade Ärlighet som tema, fick han Fredrik Reinfeldt att verka sympatisk, avspänd och levande. Jag hade nästan glömt bort att Reinfeldt hade dessa sidor, han såg ung och glad och nästan nyförälskad ut. Jag tror vi behöver se fler svenskar i dessa avslappnade och vänliga sammanhang - och inte bara upptryckta mot väggen av jesuitvänsterns synliga eller dolda mikrofoner.

Och så var hon där. Hon som är så svår att inte tycka om. Kanske aningen präktig, men likväl en genomsympatisk och äkta människa. Kvinnlig så det förslår. Och hennes härliga dialekt. Go och rar och mysig. Klok och proffsig. Tävlingsinriktad och ödmjuk. En sammling svårkombinerade egenskaper i en och samma människa. Och då låter jag bli att skriva ut att hon desutom utstrålar en hel del av det som kan beskrivas med tre bokstäver eller en enda siffra. Ack ja. Ta hit henne, nu genast, annars vill jag inte leva mer! Hennes namn, hennes namn...Vad heter hon. Just det, Sanna Kallur.

Redan för många år sedan i norsk tv såg jag Skavlan. Gillade honom för att han till skillnad från många 08-intervjuare är med de han intervjuar och inte mot. Skavlan deltar, lyssnar och offrar sig själv för att föra fram den han intervjuar. Att han jämförts med legendaren Parkinsson är helt korrekt. Det ska vara trevligt att komma till Skavlans program, både som deltagare och publik. Det är väl hans tanke. Lite som att gå bort på middag till nära vänner.

Fram till att Jonas Gardell kom in kan man väl säga att det var rätt så gemytlig stömning i programmet. Passade på att pissa lite när den salongsberusade Jan Malmsjö började att babbla om sig själv. Hans fru verkar stå för intellektet i familjen. Vad Malmsjö än säger så talar han om sig själv. Blir jag nånsin inbjuden på middag tillsammans med Jan Malmsjö så tar jag gärna disken när han ska hålla tal. Malmsjö ska sjunga och spela teater, det är han bra på. Annars kan han gärna hålla käften, den där självupptagna gåsen, det skulle nog Alfred Hitchkock hållit med om.

Gardell då. Han är så intesiv och överladdad att man nästan värjer sig. Han har säker mkt klokt att säga. Men man hör det inte. Han står själv i vägen för sina ord. Kanske har han en inövad reportoar för kvällen och är nervös för dess genomförande. Gardell kommunicerar inte, han mässar, och blir han avbruten av programmledaren så replikerar han blixsnatt med en bitchig kommentar och fortsätter att mässa. Han besvarar inte Fredrik Skavlans fråga om han själv är ärlig. Han ignorerar den. Och det var just då jag kom på det....Tänk att få se Jonas Gardell spela den lynnige, självcentrerade och narotikaberoende Herman Göring när han bodde på Östermlam i Stockholm. Jag tror få skulle kunna tolka Göring bättre än Jonas Gardell. Nu är detta inget skämt eller ett sätt att misskreditera Gardell. Nej, nej. Absolut inte. Jag menar det verkligen. Helt ärligt.

- - -

Appropå konfiken mellan Liza Marklund och Janne Josefsson
i aftonbladet

Ska man kommentera konflikten mellan Liza Mörklögn och Mikrofon-Janne, blir det lite som att välja sida mellan fantikerna i Hamas och civilbombarna i Israel. Åtminstone för mig. Jag har ingen som helst respekt för Janne Josefsson. I svåra frågor måste man välja det alternativ som står närmast ens egen sanning, oavsett vem som står för vad.

Jag håller nog med Liza Marklund här. Josefsson överreagerar eller kanske rent av ljuger angående sin kontakt med henne. Han kan mkt väl ha mejlat henne ett antal gånger och då vänds lögnanklagelsen mot honom själv och Liza "påhopp" mot honom i Skavlan blir helt ok.

Likväl blottlägger Josefsson det alla vi andra redan vet: Liza Marklund är notorisk lögnerska. Alltså borde vi applådera. Nja. Jag tror det är taktiskt oklokt att hänga på Mikrofon-Janne här. Det känns ohederligt helt enkelt. Man får en känsla av oppurtionism i Josefssons utfall.Han har redan blvit anklagad av Bobby Byström i GT för ohederliga metoder.

Och Jan Helin på Aftonbladet ser äntligen en chans att revancera sig för sin kritiserade hantering av Gömda-skandalen.

Take no prisoners

2009-03-07T09:50:00.006+01:00

Kriget mellan allmänheten och etablissimanget i Sverige blir allt mer påtagligt.
Allmänheten har insett värdet av att gömma sig bakom bloggar och chattar - eftersom de vet hur jesuiterna i 08 behandlar oliktänkande.

Etablissimanget som ännu förfogar över de flesta ekonomiska resurser tappar trots detta allt mer mark i flera nya frågor, inte alla relaterade till Internet. Hur kan detta komma sig. Tja, makt korrumperar men ökar inte intellektets rörlighet. De flesta stora analytiker kommer i regel underifrån. och det är vad som händer nu. och har man fel i en viktig sak, så smittar denna på annat. Jag tror att det svenska etablissimanget inte bara tappat när det gäller politik och invandring, utan även när det gäller konst, litteratur och annat som både är en prudukt av tanke, hjärta och estetism.

Take no prisoners
Dom som vill ändra på gammalmedia, eller 08-media, kan göra det. Jag tror inte på det. Jag hoppas däremot att fler och fler nya bokförlag dyker upp så att man nån gång kanske kan ge ut en liten bok.

morgon

2009-03-02T15:51:00.036+01:00

De ser så förälskade ut
där ligger, mitt emot varanadra,
de båda stränderna
vid Djurgårsbrunnsviken.

Från favoritsoffan vid Rosendal
lyser vattnet mellan grenarna
lika lungt och blått och stilla
som en kvinnas utmattade ögon.

Ofta på Östermalm
inser man inte
hur nära Djurgården vi bor.

Och borta i Ryssviken,
för några veckor sedan
kom jag huttrande
i en nyårsblåst, den sved
kallare än is. Och DÄR,

utspridda på var sitt isflak,
som frusit fast
i varandra,
satt dom: ett 30-tal änder
blick stilla i kölden
- ja, som om de spelade
ett urgammalt spel
vars regler
för oss andra
ännu är okända.

Nej, ofta på Östermalm
inser vi inte
hur nära Djurgården man bor.

(85)

ung och rysk

2009-03-02T13:34:00.012+01:00

För Din skull
har jag slutat
att le åt varje ny kvinna
jag möter - hellre ler
jag hela tiden!
- - -
End of a all quarrel...
- - -
Oh ho, little russian girl
little russian girl,
Oh ho
occupy me
please occupy my
such a lovely chans
to survive...

där blåsippor växer...

2009-03-02T11:20:00.023+01:00

Där blåsippor växer kallar jag mitt hemland.
Blond och blåögd kallar jag mitt hemland.
Där vänskap odlas, var helst blåsippor växer,
dit ska jag emigrera, hem igen...
Varje del av Sverige mer svenskt än Sverige.
Jämtar, goter, kufar, alla dessa folkslag:
små eldsken av en tid som brann
...å, koltrastsång,
hällristning i mitt hjärta!

dödsdikter

Gåtan

2009-02-19T10:50:00.000+01:00

1986-02-28 kl 23.21

Hade mördaren på sig en
Christer Pettersson-mask
den där kvällen?

Gotiska Biblioteket - en guldtråd om goter

2009-02-14T17:05:00.012+01:00

"Gaut is older than God"
Den gotiska familjen
På Gotiska Biblioteket samlar vi fakta om goterna och närbesläktade folks historia. Namnet på ett folkslag är inte avgörande ur identifikationssynpunkt. Även heruler, vandaler, juter, langobarder och andra folkvandringsfolk kan anses vara medlemmar av "Den gotiska familjen". De olika folkens ursprungliga seder, traditioner, kult och religion är centralt för oss i denna tråd. Vi skäms inte heller för goternas etnisitet, "deras blonda ögon och deras blåa hår". Vi söker de primära källorna angående goterna sydsvenska ursprung, utvandringen cirka 300 f.kr, återinvandringen cirka 500 e. kr, samt alla slags likheter mellan de eurupeiska goterna och sydsvenska göter och gotländska gutar.

Götaland - a possible original home of the Goths
Många är mer givna än oss att pedagoiskt berätta goternas historia. Vi nöjer oss med att lyfta fram de källor och "bevis" vi kan finna. Vi talar om ett mkt komplext område: många tusen års historia.

Undvik svenska universitet
Två råd till dig som vill studera goterna på akademisk nivå: undvik svenska universitet & prioritera utländska forskare. Studera nedan länkar, speciellt de engelskspråkiga, och du upptäcker en sak i både ord och bildillustrationer: i stort sätt alla "icke-svenska" forskare anser det vara sannolikt att goternas ursprung finns att finna i Sydsverige och på Gotland.

Gaut är äldre än Gud
Kom ihåg att det ligger i den totalitära regimens intresse att utplåna minnet av det erövrade folkens historia. Detta gäller för både kommunismen, nazismen och ett flertal av de religioner som har sitt ursprung i Mellan-Östern. Enligt min uppfattning gäller det även för den makt som sedan några hundra år styr ifrån Stockholm.

Eller som en persisk kompis, pizzabagaren, sa: Men vårt språk tog de aldrig!

Alltså, återigen: Gaut is older than God . Vi kan skämta om det, men fakta kvarstår: om vi accepterar att det finns en länk mellan Veichel-goterna och Wulifia å ena sidan, och en länk mellan Veichel-goterna och Götaland å den andra, ja då har namnet GUD ett götiskt ursprung i ordet GAUT eller i Gudan-Wodan-Oden. Detta är ännu mer häftigt än att Shakespeare skrev på svenska. Att ordet GOD har en gotiskt/germanskt rot är etymylogiskt redan klarlagt enligt ovan två länkar.

Varför är Goterna så spännande?
* Goterna är ett av Europas äldsta folkslag
* Goterna har språklig, kulturell, religös och etnisk koppling till Syd-Sverige
* Goterna kan härleda sitt ursprung ända ner till sin Gud, Gaut - den så kallade sakrala identiteten, jmf sakralkungadöme
* I tider av krig, oro och samhällsförvandlig söker folket sina rötter
* genom att studera goternas historia kan vi förstå vingingarnas historiska rötter och söka delförklaringar till deras inte alltid så smakfulla aktiviteter: anfallet mot Lindisfarne 793 KAN ha varit en välplanerad hämd för utrotningen av Arianismen några hundra år tidigare.

Det Gotiska biblioteket

Tacitus.nu
Ablabius
Adam av Bremen
Agricola
Amaler
Atlantica - Rudbeck
Arianismen
Beowolf
Cassidorus
Dag Stålsjö & Co
Geats
Germaner
Goternas historia

Jordanes
Gotlander
Goths
Gotiska
Gutar
Götaland
Götar
Götiska Förbundet
Heimskringla
Heruler
Hyperboréer
Johannes Magnus

Ingemar Nordgren
Jordanes
Langobarder
Plinius d.ä.
Prokopios
Proto-Germanic
Ptolemaios
Pytheas
Ragvaldsson, Nils
Rudolf (världslitteraturens äldsta nordbo ?)
Scandza

Åke Ohlmarks
Snorre Sturlasson
Sundbärg, Gustaf
Svennung, Josef
Tacitus
Vandaler
Vikingar
Wulfila
Västgötalagen
Västgötaskolan

Litteraturlista:
Om goterna - på svenska

vanlig vänlig artig

2009-02-14T09:31:00.022+01:00

Det finns alltid någon som är vänligare än oss själva. Detta kallas att påminnas. Och just nu verkar det finnas gott om förtryckta medelklassmänniskor i Stockholm som svär och använder könsord i varje mening. Det ska knullas och skitas och runkas och pissas, hit och dit och överallt och styp i kvarten. De låter inte så glada, dessa grafittikäftar och de provocerar knappt längre. Det som förskräcker mig mest i dessa möten är eftertanken: - Låter jag verkligen själv så här ibland? I så fall, min vän, ber jag om ursäkt för att jag tagit din tid. Att be fel sorts människor om ursäkt är ett annorlunda sätt att ta farväl, och i denna sång av Leonard Cohen får jag en känsla av att de unge poeten lärt sig bygga sina poem av Francois Villon, utan tvekan en de mest vulgära, snuskiga och depraverade poeter som diktat om tillvaron i Europa. Likväl, precis som i Charles Bukowskis prosa, känner jag en stark ström av vänlighet i Villons ord.

I ett för länge sedan borttappat anteckningsblock beskrev jag hur en finnlandsssvensk jämfört med en stockholmare uttalade ordet knulla: stockholmaren använde ordet hårt och kallt och argt och snabbt, ungefär som han skrek åt en Lapp-Lisa som just lappat hans bil...medan finnlandssvensken, min hjälte, uttalar ordet liksom mer svävande...lite rundare och mjukare så där...ja mer eftertänksamt...kn...ooo...uuu...lla, ungefär som han plötsligt drog sig till minnes en ljuvlig stund i livet. (Kjell Höglund)

De människor som bäst lyckas bevara vänligheten inom sig kan aldrig förtryckas helt och hållet. De vresiga, sura och buttra, eller de emotionellt störda, vi som inte alltid kan producera eller förmedla vänlighet, åt oss skapades artigheten.

Vänlig är man mot andra.
Artig är man framförallt för sig själv.
Är det så?

Ibland undrar jag över varför någon håller upp dörren för en annan, av artighet eller vänlighet. Vänlig och vanlig - de verkar vara samma ord från början. Kan vanerna vara det naturfolk, iskantfolk eller de hyperboréer som gav namn åt vänligheten.

Artig - vad kommer det ordet ifrån?

Historier från Beckomberga Sjukhus 6

2009-02-10T10:36:00.000+01:00

Kloster PUB på Vasagatan
När jag nu för ett kort ögonblick lämnar Beckomberga Sjukhus och berättar hur livet i Stockholms såg ut på 70-talet måste jag be om läsarens tålamod. Precis som de flesta andra stockholmare påverkas jag av mitt arbete när jag väljer innehållet i min vardag. Det kan handla om småsaker som klädsel eller balkongmöbler, men även hur man väljer umgänge och fritidsintressen. Vårt arbetes innehåll, förmåner och status påverkar helt enkelt vår attityd mot andra människor. Vårt jobb blir vare sig vi vill det eller inte, vårt självförtroendes finkläder. Men det kan också gå till överdrift. Jag känner tex en kille som arbetar på Socialstyrelsens Regionala Tillsynsenhet i Sundbyberg, SRTS, och han är väldigt stolt över att dom har ett eget postnummer på hans enhet.
- Om du till exempel skickar ett brev till mig från utlandet, brukar han säga, så behöver du bara komma ihåg SRTS och postnumret. Och Sumpan, Sundbyberg alltså...rätt så pratiskt va!
- Om man stavar fel då?
- Spelar ingen roll! Postnumret styr, du behöver inte ens skriva nåt mer. Brev som bara haft postnumret, till och med dom har kommit fram. Alla känner till det på Posten. Att SRTS har ett eget postnummer! vår registrator tar han om det.

Det låter löjligt när han skryter om det. Jag vet inte hur många gånger han har tjatat om det där postnummret inför tjejer. Men annars är han hur trevlig som helst. För några år sedan när han fick en dubbel Bonusresa av Landstinget, bjöd han med mig till Prag...men det äventyret är alldeles för ekivokt för att passa in i denna historia, eller rättare sagt det tillhör en helt annan tid. Varför jag överhuvudtaget nämner Nisse har sin förklaring. Nisse på SRTS är den enda jag fortfarande känner från Klostertiden på 70-talet.
(Att: Nisse. Tacksam om du inte lägger in fler kommentarer!)

Vissa saker få man stå ut med när det gäller vänner. Och jag vill att läsaren ska se mig som en god vän. Jag vill alltså poängtera att när det gällde mina val av restauranger, krogar och umgänge i Stockholm på 70-talet....så måste jag bekänmna att jag antaglighen påverkades en hel del av mina intryck av patienterna på Beckomberga Mentalsjukhus. På något slags mysko och omevetet psykologiskt sätt (Jung?) såg jag nog alla runt omkring mig som mentalpatieneter. Ibland på tunnelbanan kunde jag se hur passagerarna satt med spännbälten på sig. Jag fick skaka på huvudet för att få ut bilderna ur skallen. Och när jag var berusad slutade det ibland i katastrof. Min första tunnelbanahallis fick jag...Liljevalkchs, Gbralla, opium, tolva, alla blev blåa etc.

Många av de underligheter man råkar ut för i livet får sin förklaring först många år senare. Så var det med Norbet, en långhårig och skäggig slusk från Tysklnad. Han var kanske tio år äldre än mig. Han var stammis på Kloster. Han försökte ragga upp unga tjejer och killar till sin hemmagjorda ABF-kurs i socialism. Norbert var en riktig tönt och jag lessnade på honom efter en halvtimme och började förolämpa honom. Hasse som var en mästare på att spy galla över folk gav mig flera komplimanger för mina elakheter mot Nortbet.
- Din största tillgång, Runa, är din elakhet, sa Hasse när vi bytte bord.
Ja, Hasse borde veta det, efter som elakheten var hans enda tillgång. Glömmer aldrig när hasase fick Cornelis att att kikna av skratt på Bullerbyn.

- Tjena Jesus, sa jag alltid nonchlant åt Norbet när vi kom i på Kloset och han satt och messade socialism med någon ny ung stackare. Vi andra, vi hade redan tröttnat på trotskij och socialismen. Vi satt hellre och grälade om Schupenhauer, Spinoza och Bowie, och sånt. Bosse hette en kille. Hasse en annnan. Och Nisse en tredje.
Ändå kände jag mig taskig mot Norbet. Så till slut slutade jag att tråka honom. Många år senare när jag fick veta att han hette kröcher i efternamn började jag
fundera på honom igen.

Första parisresan - BM-killen - klädsel - fåfänga- attentat - sthlm - etc

Kloster pub och Loosers Inn
När männiksor frågar varandra vilka författare och konstnärer de påverkats av undrar jag alltid varför dom inte nån gång kunde fråga vilka parker och klippor och krogar som de tagit intryck av. I mitt fall är svartet givet: de två krogar i Stockholm som påverkat mig mest är Kloster och Loosers. Egentligen är det loosers jkag vill berätta om, men det är ju i slutet på 90-talet, Control Alt Delete, prinsen, goterna och allt det där. men det får vänta. Kort anekdot om oosers på 90-talet sen tillbaka till 60-talet. Suck.

Mattias William-Olsson

2009-02-09T10:36:00.006+01:00

Den leende mannen
"Mattias William-Olsson, den leende unge mannen med ett nytryckt nummer av Puss i händerna, var den viktigaste av gatuförsäljarna, berättar Carl-Johan De Geer.

Mattias sålde Puss mellan 1968-1973. I början på 70-talet dog Mattias i en överdos, säger Leif Katz.

ref: Puss kysser ingen

De legendariska åren...

2009-01-21T11:31:00.000+01:00

"Det var en jävla kick för mig att spela in Jailbird Singers" Anders Burman 2007

"Många av Metronomes artister är döda: Quincy...Cornelis...Fred Åkerström. Senaste åren har Anders Burman sett Bernt Staaf, Kenta...Charlie Norman, Monica Zetterlund och Östen Warnebring gå bort.

- Ja, också "Korpen" som dog för några år sedan. Jag var på hans begravning, säger Anders. Den han talar om är Karl-Åke Johnsson i Jailbird Singers. Trion som förmodligen är Metronomes och Anders Burmans mest osannolika fynd. Under ett par månader 1964 gick de från tjyveri till artisteri. Ena veckan satt de i fängelse och nästa satt de på Svensktoppen."

Håkan Lagher

Ovan citat är hämtat från Håkan Laghers & Lasse Ermalms slutsålda och mycket läsavärda bok, De legendariska åren - Lyssna! - utgiven av Premium Publishing 2007. Metronomes legendariske producent Anders Burman och Håkan Lagher fortsätter berättelsen om Jailbird Singers så här:

Där björkarna susa
"Tjugoen veckor i sträck lyssnade några miljoner svenskar varje helg till tre före detta bankrånares och checkbedragares ljuva stämsång i Där björkarna susa. Gruppens reportoar bestod av, en i ordets rätta bemärkelse, salig blandning av religösa sånger, skillingtryck och nyskrivna texter av Cornelis."

Tony, Korpen och Masen
"Jailbirds Singers bildades av tre interner på Långholmens fångvårdsanstalt, som den hette på den tiden. Någon av de andra internerna tyckte att trion borde upptäckas även utanför murarna och på MÄRKLIGA vägar kontaktades Anders. Han åkte ut till Långholmen och lyssnade på gruppen."

Cornelis Wreeswijk och Mördar-Anders
"- De sjöng Jungman Jansson och några andra låtar för mig, säger Anders. Hootenanny Singers var ju populära då så jag tänkte att det här kanske kan bli något. Men de behövde fler låtar. De låtar de hade själva och spelade var Barnatro, Ovan där och några andra kristna låtar. Som tur var hade jag Cornelis och han blev intresserad av killarna och skrev några texter, Mördar-Anders, Rulla på och andra som blev väldigt bra.

Rune Persson - ljudteknikern
Internerna i Jailbird Singers lyckades få permission för att spela in i Metronomestudion. En aprilmorgon åkte de från Långholmen i sällskap av två civilklädda poliser.
- Poliserna satt med hela tiden under inspelningen, säger Rune Persson, ljudteknikern. Vi gjorde tolv låtar på en dag, direkttagningar. Det var en lugn atmosfär, inget spänt, och poliserna var trevliga, men det var en ovanlig situation."

Tom Paley - The banjo-man
"Anders spetsade Jailbird Singers akustiska ljudbild med fyra studiomusiker, bland annat banjospelaren Tom Paley, som bodde i Sverige just då. Paley hade en kortlivad duo med Woody Guthrie men är mest kända för sin medverkan i New Lost City ramblers, en av de grupper som var med och initierade den amerikanska folkmusikvågen i slutet av 50- och början på 60-talet."

Börje "Tony" Granqvist 1939-1965
"- Den verkliga begåvningen i Jailbird Singers var Tony Granqvist, leadsångaren, säger Anders. Tony sjöng med känsla, själfullt, det var lite Elivs-stuk på honom. Han var den stora stjärnan i bandet, de andra var väl lite si så där. Han hade kunnat bli något stort men dog tidigt i cancer. han fick en feldiagnos i fängelset det upptäcktes inte att han led av cancer. Så har jag i alla fall fått det berättat för mig. När Tony dog kom Peter Carlsson, Blå Grodorna, in i stället. han brukar än i dag göra ett potpurri med Jailbird-låtar i sina föreställningar."

Gröna Lund 1964
"Jailbird Singers dansade en sommar, de spelade på Gröna Lund och turnerade i landet. Hösten 1964 spelade Anders in en solo-EP med Tony Granqvist. Han var väldigt sjuk, "nästan döende", enligt Anders, under inspelningen."

Karl-Åke "Korpen" Johnson 1941-1998
"- Det var en jävla kick för mig att spela in dem, säger Anders. Hela gänget, med sina tjejer, var hemma hos mig när jag bodde i Rågsved och det var en trevlig kväll. Underbara förbrytare, som var begåvade. Den som verkade absolut trevligast, "Korpen", var givetvis den svårast kriminelle. Vår gamla kassörska älskade honom. "Åh, han är så trevlig, ´Korpen´, han var här och hälsade på i dag, åh, han är så gullig den pojken". Då visade det sig att han var på rymmen och var uppe hos oss och lyckades få ut ett förskott."

Tusen dagar härifrån

"En kille som lyssnat en del på och inspirerats av Jailbird Singers var Per Persson."

Thore "Masen" Eliasson
Kommentar till De legendasiska åren: En trevlig beskrivning av Jailbird Singers av Håkan Lagher. Tyvärr näms inte Thore "Masen" Eliasson i porträttet. Lite orättvist tycker Gotiska Klubben, eftersom Masen ännu lever och kanske är den i Sverige som vid sidan av Anders Burman kan berätta mest om både Jailbird Singers konstnärliga och privata mission. Gotiska Klubben kommer därför att göra en intervju med Thore Masen Eliasson under våren 2009.

DRÖMMEN är att samla Thore, Tom och Anders i samma rum och spelan plattan om och om igen. Det vore nåt. Först då kan vi börja snacka om en spelfilm om Jailbird Singers och om en nyinspelning av Tjyvballader och Barnatro

De legendariska åren
Text: © Håkan Lagher & Lasse Ermalm, Premium Publishing, 2007.
Bilder på Jailbird Singers: © Tidningen Se, 1965

Ref: Gotiska Klubben: Jailbird Singers
Ref: 60-tal 60-talet 1964 1965 1966 John Holm Siw Malmkvist Pugh Owe Thörnqvist Ola Magnell kåk kåkfarare fängelse brottsling

Did William Shakespeare write in swedish?

2009-01-21T10:48:00.002+01:00

Carl-Göran Ekerwald
Jo, mycket tyder på det. På svenska, danska, norska eller på någon slags nordiska. Här följer några rader, ja ren poesi faktiskt, av Carl Göran Ekerwald, från hans bok

"Shakespeare - liv och tänkesätt"

"Han heter Shakespeare. Han som skakar spjutet. I uppror mot människans villkor. Och som en besvärjelse - var finns den kärlek som försonar motsägelserna!

Han skakar spjutet. "Be for death", ropar han. Var beredd att dö. Du har bara en dag kvar att leva. Vakna då äntligen.

Namnet har någoting vikingamässigt över sig. Och man blir inte förvånad över att i texterna träffa på fostbrödarlag - man blandar blod under jordtorvan och svär att hämnas varandras död.

Man möter besvärjelsescener - hur man naken uppe på ett fjäll mitt i smällkalla vintern förbannar sina fiender - och man är mitt inne i den norska Frostatings-lagens beskrivning av hedniska sedvänjor.

Det flyter mycket blod i Shakespeares dramer. Där finns samma fascination inför striden som i de isländska sagorna. Samma detaljrikedom i skildringen av fysiska skador. Och bland personer som burit namnet Shakespeare var det en på 1200-talet som blev hängd. En annan lyckades undkomma galgen genom att fly. De hade bott i den del av England som hette Danelagen och som i tvåhundra år styrdes av danska vikingar. Shakespeare använde själv ordet "danskers".

Carl-Göran Ekerwald
Det är allmänt kännt att dialekterna i det forna Danelagen innehåller en mängd med ord och vändningar av nordiskt ursprung. För en nordbo som läser Shakespeare är detta inflytande uppenbart. Han är vid sidan av Joyce den mest "skandivaniserade" engelskespråkige författaren. Själva språket och tonen gör att Shakespeare kommer oss nära.

Barn kallar han "barns". Skura heter "scoure". Troll heter "trull". Prata heter "prate". Gröt heter "groat". Plocka heter "pluck". PISSMYRA HETER "PISSMIRE". Sommar heter och skrivs "sommer". Kungen är vild - "o thou vilde king"

Att blod heter "blood" förvånar inte. Men att Shakespeare rimmar "blood" med "good visar att han uttalade ordet "blood" ungefär som vi uttalar ordet.

Hans uttal har överhuvudtaget varit bondskt. han rimmar t ex "puck-luck...gone-done...can-swan...lass-was...move-love...stood-flood...mind-Rosalind...unkind-wind...find-Rosalind..."

Det förefaller som om Shakespeare uttalt "flood, find, mind" som vi orden "flod, finna, minne"

Om möjligt ännu närmare kommer han i olika uttryck. Vi säger "väl och ve" Shakespeare "Weal or woe"

Vi säger "om jag visste". Shakespeare: If I wist..."

"Vi vet inte" blir till "we wot not"

Man driver gäck med någon, och han blir en "gäck...becomes the geck".

Trumpter härbärgerar förebud om blod och död..."those clamorous harbingers of blodd and death..."

Att vara vrång heter "be wrangling". Ingen bot heter "no boot". Dimma heter "dimme". Stupa heter "stoop".

Carl-Göran Ekerwald
Listan kunde göras lång. Och dess betydelse är inte bara att visa närheten mellan det nordiska och Shakespeare - den klarlägger också ett socialt sammanhang. En författare som så envetet gör bruk av lantortsbefolkningens ordval ocxh uttal kommer inte från engelsk överklass. Shakespeares språk bekräftar riktigheten i Carlyles ord om honom: "Den där bonden från Stratford" En fattig, oskolad landsortsbo som fann en utväg att vidga sina vyer utöver mat för dagen."

Text ur biografin "Shakespeare - liv och tänkesätt" av Carl Göran Ekerwald. Norsedts förlag, 1998.
Källhänvisningar till citaten återfinns på sid 267.
Vore skoj om någon vill kommentera denna text. Det sensationella är inte bara texten i sig, utan att ingen i 08-Sverige verkar bry sig.
Ref: SSD

Jailbird Singers - diskografi

2009-01-18T15:30:00.001+01:00

Tjyvballader och Barnatro(LP)
Jailbird Singers - diskografi
1964, Metronome, Sverige: en LP, tre EP.

1965, Metronome, Norge, två singlar; samt Tyskland, en singel.

1967, XX, Sverige, Jailbird Singers återuppstår, ett antal sivor utges.

Jailbird Singers på Metronome

Sverige:
EP: MEP 9119 1964 Jailbird Singers Där björkarna susa/Only If You Praise The Lord/Jungman Jansson/Give me That Old Time Religion
EP: MEP 9126 1964 Jailbird Singers Laredo/Mördar-Anders/Rulla På,Rulla På/En Öl Till
EP: MEP 9123 1964 Tony Granqvist Din Tur/Vägen Till Regnbågen/Var Fanns Du Då/Vårda Henne Väl
LP: MPL 15165 1964 Jailbird Singers Tjyvballader Och Barnatro

Norge:
J 670 1965 Jailbird Singers Där bjorkorna susa/han har öppnat päreleporten
J 670 utgavs även i Tyskland.
J 676 1965 Tony Granqvist Din Tur/Vägen till regnbågen
J 683 1965 Jailbird Singers Jungman Jansson/En öl till
Relaterat: (J 677 1965 Cornelis Wreeswijk Brevet från kolonin/Mördar-Anders

Källa: Metronomes utgivning 1949-1983, De legendariska åren, Håkan Lagher och Lasse Ermalm, Premium Publishing, 2007.
Jailbird Singers - Tony Granqvist

LPn Tjyvballader och Barnatro, 1964
Producent: Anders Burman
Tekniker: Rune Persson
Foto: Bengt H. Malmqvist
Skivbolag: Metronome MPL 15165, 1964
Format: LP

Sid ett:
1. Mördar-Anders (Tony Granqvist - Cornelis Wreeswijk)
2. En öl till (Tony Granqvist - Cornelis Wreeswijk)
3. Där björkarnas susa( Victor Lund - Oskar Merikanto)
4. Han har öppnat pärleporten (trad arr.Tony Granqvist)
5. Precisous Loord take my hand (trad arr.Tony Granqvist)
6. Jungman Jansson (text - Dan Andersson)

Sid två:
1. Laredo (Tony Granqvist - Cornelis Wreeswijk)
2. Give Me That Old Time Religion (trad arr:Tony Granqvist)
3. Ovan där (trad arr:Tony Granqvist text: Ivar Lindestad)
4. Barnatro ( Gunnar Dahl)
5. Only if you praise the Lord (trad arr:Tony Granqvist)
6. Rulla på, Rulla på (Tony Granqvist - Cornelis Wreeswijk)

Jailbird Singers
Bandets medelemmar hette Börje Granqvist, Åke Johnson och Tore Eliasson. Deras artistnamn var Tony, Korpen och Masen.

Cornelis Wreeswijk och Tom Paley
På fyra av låtarna spelade den amerikanske musikern Tom Paley banjo och bluesgittar. Dessa låtar är förmodligen medproducerade av Cornelis Wreeswijk. (Sid a: låt 1 och 2. Sid b: 1 och 6.)

* * * * *

Där björkarna susa - EP

Producent: Anders Burman
Tekniker: Rune Persson
Foto: Bengt H. Malmqvist
Skivbolag: Metronome MEP 9119, 1964
Format: EP

Sid A:
1) Där björkarnas susa (Victor Lund - Oskar Merikanto)
2) Give Me That Old Time Religion (trad arr:Tony Granqvist)

Sid B:
1) Jungman Jansson (text - Dan Andersson)*
2) Only if you praise the Lord (trad arr:Tony Granqvist)

På norska och på tyska
Där björkorna susa ges 1965 ut på tyska och norska.

På CDd finns låtarna från Tjyvballader och Barnatro, samt ytterligere fyra låtar med Tony Granqcist:
Din Tur
Vägen Till Regnbågen (skriven till Tony Granqvist av Cornelis Wreeswijk, sisa raden i Wiki )
Var Fanns Du Då
Vårda Henne Väl
Dessa låtar gavs ut på en separat ep 1965, enligt dalmas som också säger att Thore Masen Eliason startade ett nytt Jailbird Singers 1967:

DS28 JAILBIRD SINGERS
Älvor finns dom (Erik Ingvar Bergman)
Din tur (Sid Tepper - Roy C. Bennet - Cornelis Vreeswijk)

DS32 JAILBIRD SINGERS
Allt vad jag blir (Lars E. Carlsson - Magnus Lind)
Från Frisco till Cap (Ernst Rolf)

Dessutom finns det två ytterligare singlar, tror jag, som ges ut innan genombrottet. Vi är inte säkra här.

En grisfarm på Golanhöjderna

2009-01-14T10:19:00.000+01:00

"Många av mina bästa vänner har varit rasister. Och då är det inte kultureliten från Peking eller New Delhi jag syftar på. Inte heller rastafarikillar eller afrikaner. Nej, för tusan, jag tänker på två kompisar från 80-talet. Två moderna och framgångsrika semiter från Brooklyn i New York City. Den ene var jude. Den andre var arab. Dom var alltid i luven på varandra. Till slut, på min inrådan, slutade vi att umgås samtidigt alla tre. Det funkade liksom inte. Det blev för påkostnade. Deras eviga gräl stal mina lungors luft, ungefär som nyhetssändningarna de sista tjugo åren stulit tv-tittarnas livslust och energi. Den sista gången vi möttes alla tre tillsammans sa jag till dem:
- Hörrni grabbar, det enda som kan rädda Israel, arabvärlden och Palestina från en katastrof är att man placerar en grisfarm på Golan Heights. Eller mitt inne i Jerusalem.
- Why, tell me why?
- Yea, tell us!
- Jo, då skulle både judar och araber tillsammans kunna rusa nedför kullarna, eller springa genom gator och torg och bli varandras kompisar igen. Ett gemensamnt hatobjekt skulle vitalisera ert umgänge och hjälpa er att inse att det finns fler gudar än era egna.
- How Interesting, sa den ene som var uppväxt i London.
- You got it! sa den andre. Han svarade ofta med titeln på en poplåt.

Ja, båda newyorkkillarna tackade mej för mitt uppriktiga engagemang i denna djupt tragiska konflikt som växelvis pågår i Gaza, Hebron, Jerusalem, Tel Aviv eller på Västbanken eller Golan. Med åren har jag fundernat och kommit fram till att denna fredsidé kanske kan kompletteras med att Kina, Vietnamn eller Indien börjar medlar mellan dessa folk. Västvärlden har nog gjort så gott de kunnat, men det har inte riktigt räckt..."

Det var Runa Goterman, eller möjligtvis Hakan Rovhal, som berättade denna historia för mig. Det var på Monko.klubben förra året....

Nedan följer två reportage: ett om demonsterande judar i New York, och ett annat om Hamsas och islamister.

Avslutningsvis vill vi puffa lite för en kärlekssång av Johnny Bode, kanske mer aktuell än nånsin.
Ref: Dn Dn Aftonbladet Aftonbladet DN

kåkan

2009-01-07T04:05:00.000+01:00

Skojigast på Skansen
enligt Lill-Anton
- Kåkan, lilla kåkan!

->