Alltså, på en ö utanför Neapel i början på 60-talet...på en badstrand som hette Chittara, tror jag, gick jag på en lång proenad med en engelsman som mina föräldrar lärt känna på en middag inne i Phorto Díschia.
Han hette Mac... nåt och han berättade för mej...(Keaton, jag gick i en privatskola där vi fick lära oss engelska redan i första klass, så jag förstod en hel del engelska redan vid nio års ålder)...denna gåta jag nu ska försöka återberätta.
Vi gick sakta, i säkert två timmar, fram och tillbaka på strandens vita sand, med det blåa medelhavet utanför oss, när han berättade:
Rano, lyssna nu noga, det fanns en gång en ung man, som var några år äldre än dig. Han hette Rudolf. Rudolf levde för 2000 år sedan på en ö i Nordsjön, där hans familj tillhörde samhällets ledande familjer. Rudolf hade just träffat sin blivande fru - ja de gifte sig tidigt på Rudolfs ö, sådan var dess tradition - och han hade just blivit chef för ett handelshus och fått befälsställning inom landets försvar - när hans ö, hans land, hans folk plötsligt invarderades av en främmande flotta. Blod och helvete, brand och döda kroppar.
Vi finner nu Rudolf nedkastad i slags källare på an annan ö i Nordsjön, en slags grotta med ett galler för hålet i taket. Fienden hade alltså tagit honom till fånga. Varför? Ja, det vet vi inte. Kanske ansåg de honom värdefull. Vad tror du?
- han kanske var stark? sa jag.
- Ja, sa Mac Nåt, kanske, eller också ville de åt hans klokhet. kanske ville de sälja honom slalv.
/rt
