Soresco

Soresco

Att ha läst många böcker, åtminstonde poesi, är ungefär livärdigt med att ha mött många vänner. Vänner som givit en minnen. Vänner som öppnat upp en och fått en att tänka till. Vänner man kan återvända till.

Läser just nu diktaren Sorescu från Rumänien. Han skriver enkelt och samtidigt absurt. Man trivs i hans språk. (Han påminner utseendemässigt om Akbar, en persisk kurd-kompis från Paris på 70-talet.)

Det finns mkt att lära av Sorescu: luftigheten, ordknappheten, finstämdheten. Hans humor är givetsvis det syre som gör hans språk så lätt att andas in. Sorecso har en hel del av Vallejo i sig, så om Vallejos kolsvarta humor blir dig alltför desperat och ångestladdad...läs Sorescu i stället. (punktar för mig själv)

Känslor är mat
Känslomänniskor - de som är förvalda eller själva valt känslans väg - är mer levande än folk som styrs av idéer.(typ mej själv)

Känslor är mat, tankar är vägen till mat. (detta är mitt svar på varför jag inte gillar nieztche, och varför jag så länge höll fast vid vagner & rimbaud, men också varför jag lämnade dem...fatta att jag levde dygnet runt med dess tre starka droger/dårar mellan 1972-1982. Dom höll på att ta livet av mig. Jmf Tors äventyr hos utgåradaloke. Flickan. Stopet, Ormen. Dvs: Åldern. Havet. Döden?)

Olika slags kunskap, densamma?
Den bokliga kunskapen är knappast överlägsen den genomlevda. Bondförnuft, vissa hantverkares känsla för logik och estetik är minst lika imponerande. Många idrottsmen jag mött har en stor kuskap för dramatik, klart de har det, idrott är dramatisk. Undrar om Kenny Bräck kan lyssna lika snabbt som han kan köra bil?

Många av de största historieberättare (ofta från Värmland, Västergötland eller Bohuslän) jag har mött är varken speciellt bildade eller belästa. Låtsas som det regnar.