onsdag 14 januari 2009

En grisfarm på Golanhöjderna

"Många av mina bästa vänner har varit rasister. Och då är det inte kultureliten från Peking eller New Delhi jag syftar på. Inte heller rastafarikillar eller afrikaner. Nej, för tusan, jag tänker på två kompisar från 80-talet. Två moderna och framgångsrika semiter från Brooklyn i New York City. Den ene var jude. Den andre var arab. Dom var alltid i luven på varandra. Till slut, på min inrådan, slutade vi att umgås samtidigt alla tre. Det funkade liksom inte. Det blev för påkostnade. Deras eviga gräl stal mina lungors luft, ungefär som nyhetssändningarna de sista tjugo åren stulit tv-tittarnas livslust och energi. Den sista gången vi möttes alla tre tillsammans sa jag till dem:
- Hörrni grabbar, det enda som kan rädda Israel, arabvärlden och Palestina från en katastrof är att man placerar en grisfarm på Golan Heights. Eller mitt inne i Jerusalem.
- Why, tell me why?
- Yea, tell us!
- Jo, då skulle både judar och araber tillsammans kunna rusa nedför kullarna, eller springa genom gator och torg och bli varandras kompisar igen. Ett gemensamnt hatobjekt skulle vitalisera ert umgänge och hjälpa er att inse att det finns fler gudar än era egna.
- How Interesting, sa den ene som var uppväxt i London.
- You got it! sa den andre. Han svarade ofta med titeln på en poplåt.

Ja, båda newyorkkillarna tackade mej för mitt uppriktiga engagemang i denna djupt tragiska konflikt som växelvis pågår i Gaza, Hebron, Jerusalem, Tel Aviv eller på Västbanken eller Golan. Med åren har jag fundernat och kommit fram till att denna fredsidé kanske kan kompletteras med att Kina, Vietnamn eller Indien börjar medlar mellan dessa folk. Västvärlden har nog gjort så gott de kunnat, men det har inte riktigt räckt..."

Det var Runa Goterman, eller möjligtvis Hakan Rovhal, som berättade denna historia för mig. Det var på Monko.klubben förra året....

Nedan följer två reportage: ett om demonsterande judar i New York, och ett annat om Hamsas och islamister.







Avslutningsvis vill vi puffa lite för en kärlekssång av Johnny Bode, kanske mer aktuell än nånsin.
Ref: Dn Dn Aftonbladet Aftonbladet DN

Inga kommentarer: