Historier från Beckomberga Sjukhus (2)

"En samling historier baserade på verkliga och i vissa fall, rätt så overkliga upplevelser"
© 2009 Gotiska Klubben och Författaren. Foto: Mejla oss om problem.


13. När den intellektuella pesten bröt ut i Sverige
Under några höstveckor på 80-talet dominerade "Maria" tidningarnas löpsedlar. Med hjälp av bilder på gallerförsedda fönster i motljus, blodiga madrasser där en halvnaken flicka låg fastspänd som Jesus Kristus på ett kors, avslöjades vanvård, sadism, ja rent av "tortyr" på Långbro Mentalsjukhus i södra Stockholm. "En skam att vara svensk!" och "Koncentrationsläger eller mentalsjukhus?" skrek trycksvärtan utanför Stockholms tobaksaffärer.

Vi vårdare som tog hand om denna typ av svårt störda patienter, vi visste annat. Men vi kom sällan till tals. På 70-talet hade den svenska vänstern tagit över samhällsdebatten
och började lägga beslag samhällets nyckelpositioner. Nu var det ”total humanism” a la vänstern som gällde. En slags intellektuell pest bröt ut i Sverige. Socialdemokraterna hade innehaft den politiska makten under en lång tid så det var inte så konstigt att vänstern även började ta över de administrativa och förvaltande ämbetena i Sverige.

En av vänsterns främsta insatser inom nyhetsindustrin var att snabböversätta "yellow journalism" från amerikanska till svenska förhållanden. Affärsidén var lika enkel som lönsam. Den gick ut på att snabbast möjligt hänga ut alla "skyldiga" element till allmän beskådan och därefter producera så många anklagelser mot dem som läsarnas intresse medgav. De stackare som var korkade nog att försöka försvara sig inbjöds till TV-soffor och slaktades inför öppen ridå. Nyköpings gästabud i repris. Och misslyckades man med ett avslöjande så var det bara att starta upp ett nytt. I och med att verksamheten titulerades "undersökande journalistik" var dess moraliska alibi oantastligt.

Och eftersom dessa mediala övergrepp både höll det svenska folket på mattan och samtidigt gav bra avkastning skapades nu en ohelig allians mellan diverse mediemonopol, stadstelevision och den svenska vänstern. Tidningarna sålde lösnummer som aldrig förr och prästerskapet inom den svenska journalistkåren fick gratis marknadsföring och därigenom allt större auktoritet, vilket gav dem välbetalda positioner inom kultur, universitet och andra institutioner. Plötsligt fanns det gott om skyldiga i Sverige.

Ja, så gick det på ett ungefär till så när den intellektuella pesten bröt ut i Sverige. En totalitär maktelit avlöste en annan. Andra kan bättre vittna om det skräckvälde eller Macartyism som vänstern skapade i Sverige. Min poäng i sammanhanget, högst ett slag i luften, är att det fanns en koppling mellan den fanatiska och onyanserade kritik av svenska mentalsjukhus på 70-talet, och den ""död” som senare drabbade tiotusentals svenska mentalpatienter. Allt medan journalisterna och Sveriges hjärntvättade invånare teg och tittade åt andra håll.

Låt oss hellre närma oss helvetet från ett svalare håll.


14. "Spännbälten avskaffades på 60-talet"
Jodå. För fan. Det gällde att vara på sin vakt mot journalisterna. Jag minns ett telefonsamtal till akutintaget på Beckis någon gång i slutet av 70-talet. Freddan svarade och gestilulerade åt mig att snabbt sänka volymen på radion. Han hette egentligen Erik men kallades Freddan för att han ofta dansade med aggressiva patienter.
- Vi har en uppgift om att ni använder spänntäcken på Beckomberga, sa journalisten i telefon.
- Nej, där har du allt fel, sörru, skrattade Freddan. De avskaffades redan på 60-talet. Det kan jag intyga eftersom jag var fackligt ansvarig för material och verktyg under hela 60-talet!
- Men spännbälten har ni i all fall!
- Nehe du, de förbjöds i samma veva på 60-talet. All tortyr avskaffades på 60-talet, förstår du. Ja, allt avskaffades! Vad tror du egentligen om oss! Inte fan tror du väl att vi vill plåga patienterna heller!
- Jaha, tack då, svarade journalisten.
- Varför ljuger du, frågade jag när han lagt på luren.
- Fackligt ansvarig - smaka på den, skrattade Freddan.
- Ärligt talat, varför ljuger du för dom?
- Du vet, sa Freddan, det är meningslöst att ge dom ett finger. Vår tids journalist påminner om en jesuitpräst. Med gravallvarlig uppsyn lyssnar hon på en bikt av en vilde från ursprungsbefolkningen. Sedan släpar hon med sig stackarn till inkvisitatorerna och dömmer honom till döden med hjälp av hans eget vittnesmål. Svenska journalister saknar ryggrad. De törs sällan ge sig på de riktiga makthavarna. Därför hugger de småfisk som oss så fort de får chansen. Värst av alla är vänsterjournalisterna, passa dej för dom!
- Vad menar du?
- De inbillar sig att de har någon slags "gudomlig" sanning på sin sida.



15. Ända nerifrån Sundsvall
Freddan var en rätt så knepig typ. Ena dagen duva andra dagen hök. Men det var Freddan som lärde mig att stå ut på Beckis. Han avslöjade alla knep för mig. Hur man slapp städa på helger. Vad man skulle säga till den ordinarie personalen för att slippa torka gamlingarnas rumpor. Freddan hade läst juridik innan han hoppade av och blev vårdare.
- Tröttnade, sa han. Mådde illa av de andra studenterna. Deras uppsyn.
Bortsätt från jurifik var Freddans expert på religion. Han var född i ett lestadisansk hem i övre Norrland och en av hans historier minns jag just nu.
kanske har jag läst den nånstans...nej, det var freddan som berättade den. Freddan var tolv år på 40-talet och bodde ute på landet. Så fick han se en bil nedanför backen där hans föräldrahem låg. Det var inte så vanlig med bilar i hans trakt. Och det stod man och vinkade åt honom. Han blev nyfiken och gick ner till bilen och talade med mannen. Tillbaka uppe i huset på möttes han av sin mormor
- Vad har du gjort, Fredrik!
- Hjälpte bara att vissa vägen.
- Såg du inte varifrån han kom, den mannen!
- Nej.
- Han kom ju ändå nedifrån Sundsvall!
- Förlåt då, mormor!
Och då kan du föreställa dig min mormors reaktion om det hade stått AA eller AB på reggskyltarna. Söderut var lika med helvetet på jorden för vissa av leastadianerna.
- Så när jag mötte intolleransen i Stockholm var jag redan imun så att säga, sa Freddan. och vet du, ibland tror jag fan att de hade rätt, alla lestadianer.
- Vadå?
- Att helvetet ligger i Stockholm!

16. "Stirra in i väggen!"
En kväll hasade en förtvivlad patient in i tv-rummet och stönade:
- Jag klarar inte detta längre, jag klarar det inte! Jag måste ha nåt lugnande!
- Du, gå tillbaka till ditt rum! Börja med att stirra på den ena väggen i en timme. Sen tar du den andra väggen i en timme. Har det inte gått över då, så kan du återkomma. Tack för ert besök!
- Jävla as, väste patienten och gick därifrån.
Freddan skrattade.
- Det är tionde gången han kommer hit. På två tre år. Söndersupen och ofta halvknäpp och ångestladd. Har du sett när han får delirium så förstår du vad jag menar. Killen saknar spärrar, det är hans problem, inte vårt. Han piggnar till på fem dagar, sedan är han ute igen.
- Hjälp, hjälp, hördes från korridoren.
- Jävla simulant, suckade Freddan. Du skulle se när han kom i oktober. Det var Lasse och jag och Stor-Erik som tog emot honom. Vi var sjukskrivna i två veckor efter det beöket. Han kan slåss den jäveln när han vill, vet inte varifrån han får krafterna.
- Du, var är Lasse, förresten, frågade jag.
- I köket, svarade Freddan, men det är ingen fara.
-

4( Lasse med tuben - vår)
5. Hon m-kvinna på skidor
6. koka fisken
7. lakarn, dans,