En sån här dag skulle man ligga
och skratta vid en klipphäll i Bohuslän
bland blommande violer
när hingstarna
just galopperat förbi.
Nej, ingen vårdag känns mig längre för ung.
Och violerna talar
ungefär samma språk
som fyllot på en krog:
rus rus, mera rus...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar