En sån här dag skulle man ligga och skratta vid en klipphäll i Bohuslän bland blommande violer när hingstarna just galopperat förbi. Nej, ingen vårdag känns mig längre för ung. Och violerna talar ungefär samma språk som fyllot på en krog: rus rus, mera rus...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar