Filmen om Tony Granqvist

Namn: Där björkorna susa
Personer: JB, kvinnor och föräldrar och dottern. Lotta? Fängelsepräst, Cornelis, Paley, Burman.

Input: Se 1964, Cornelis baksidetext på LPn, samt några skrönor från Masen, om han så vill.

Handling:
Tony Granqvist sista dag, i februari 1965. Vad hände då i världen?
Varje låt på LPn ska skildra en händelse i TG och JBs liv. Vi måste ner på djupet i alla dessa låtar för att förstå deras egentlig innebörd. Antagligen måste alla låtarna spelas in på nytt? Eller?

Fängelseprästen, gärna spelad av Målle Lindberg, åker från Långholmen i Stockholm till Dalarna(?) för att vaka över den döende Tony Granqvist. Ja, vi ser honom faktisk sitta i tåget och titta ut på det dalländska vinter landskapet. Läser han Bibeln eller funderar han över citatet av Tacitus. Vi vet inte riktigt än. Jo, nu sert jag, det är en totobong eller vad det nu heter. Men ute i den röda stugan i ett rum som är totalt olikt allt vad Carl Larson målat, men ända daländskt/värmänsdsk/, ligger TG under vita lakarn och vita täcken och ljus gula gardiner, ett eller två levande ljus. Lars Lerin medverkan skulle onekligen underlätta att få fram vintermiljön.

Tony Granqvist, gärna spelad av Håkan Hellström. Just nu minns Målle hur han en dag kommer gående genom Långholmens fängelse och hör någon sjunga, nej vissla.
han stannar upp och lyssnar. han ler inte, ingetting. bara lyssnar. Nu går vi över
- en slags swedenborgs övergång - till dödsbäddenn, där TG i ännu en feberdröm spelar sig själv i lövlandskap och visslar en sång som liknar, men inte är Björkarnas sus. Nåt av Merikanto alltså.(tid: 39)

Även hans fru är där i feberdrömmen. Högst en kysk antydan om att något pågår som har med barnaalstring att göra kan acceptetras. kanske det första accordet i DBS. Jmf bergman: först när han upphör med snusket och blir riktigt kysk och sakral, ja då blir först då blir bergman sexuel. sluta skoja nu. Tommy Bergren kanske vill ressigera filmen? Kanske inte behövs nån kamera. En teater helt enkelt. Jmf Dan Osman? Det måste finnas en känsa av svindel i scen ett. men var?

Alltså: scen 1: Målle ensam i tågkupén, vinter utenför, vita granar och tallar, dalar, vidträkt utsikt, kollar på tacitus och Bibeln och minns visslingen från en cell i korridoren på långholnmen, och visslingen övergår från cellen till lövskogen till rummet där TG ligger. Nu går redan Målle genom snön mot huset där bara ett fönster lyser i gult och vitt. Jag ser bara bilder av Lars Lerin. Vinterbrev, sid 77. Och där står en nästan övesöad cyckel mot en ladas vägg. och ett bilvrak bakom smala björkstammar. Men dramatiken, var i helvete har vi dramatiken? Kanske är det så eneketl att en hund och en katt möts och skils framfgör Målle när han kommer in på gården. Vad vet jag.

Kan vi planka lite lekfullhet från Mamma Mia kanske, måste se den snart. Tror inte jag kommer gilla den. Det retar mej att jag tror så.

Hur får vi med Jacobstad i scen 1?

Lerin, Osman, Pinter, Hellsgtröm, Målle, Berggren - fixa det! Och vem ska basa över musiken nu när Sveriges ände countrystjärna gick och dog?

Hur skriver man ett filmmanus?