Jo, mycket tyder på det. På svenska, danska, norska eller på någon slags nordiska. Här följer några rader, ja ren poesi faktiskt, av Carl Göran Ekerwald, från hans bok"Shakespeare - liv och tänkesätt"
"Han heter Shakespeare. Han som skakar spjutet. I uppror mot människans villkor. Och som en besvärjelse - var finns den kärlek som försonar motsägelserna!
Han skakar spjutet. "Be for death", ropar han. Var beredd att dö. Du har bara en dag kvar att leva. Vakna då äntligen.
Namnet har någoting vikingamässigt över sig. Och man blir inte förvånad över att i texterna träffa på fostbrödarlag - man blandar blod under jordtorvan och svär att hämnas varandras död.
Man möter besvärjelsescener - hur man naken uppe på ett fjäll mitt i smällkalla vintern förbannar sina fiender - och man är mitt inne i den norska Frostatings-lagens beskrivning av hedniska sedvänjor. Det flyter mycket blod i Shakespeares dramer. Där finns samma fascination inför striden som i de isländska sagorna. Samma detaljrikedom i skildringen av fysiska skador. Och bland personer som burit namnet Shakespeare var det en på 1200-talet som blev hängd. En annan lyckades undkomma galgen genom att fly. De hade bott i den del av England som hette Danelagen och som i tvåhundra år styrdes av danska vikingar. Shakespeare använde själv ordet "danskers".
Carl-Göran Ekerwald
Det är allmänt kännt att dialekterna i det forna Danelagen innehåller en mängd med ord och vändningar av nordiskt ursprung. För en nordbo som läser Shakespeare är detta inflytande uppenbart. Han är vid sidan av Joyce den mest "skandivaniserade" engelskespråkige författaren. Själva språket och tonen gör att Shakespeare kommer oss nära. Barn kallar han "barns". Skura heter "scoure". Troll heter "trull". Prata heter "prate". Gröt heter "groat". Plocka heter "pluck". PISSMYRA HETER "PISSMIRE". Sommar heter och skrivs "sommer". Kungen är vild - "o thou vilde king"
Att blod heter "blood" förvånar inte. Men att Shakespeare rimmar "blood" med "good visar att han uttalade ordet "blood" ungefär som vi uttalar ordet.
Hans uttal har överhuvudtaget varit bondskt. han rimmar t ex "puck-luck...gone-done...can-swan...lass-was...move-love...stood-flood...mind-Rosalind...unkind-wind...find-Rosalind..."
Det förefaller som om Shakespeare uttalt "flood, find, mind" som vi orden "flod, finna, minne"
Om möjligt ännu närmare kommer han i olika uttryck. Vi säger "väl och ve" Shakespeare "Weal or woe" Vi säger "om jag visste". Shakespeare: If I wist..."
"Vi vet inte" blir till "we wot not"
Man driver gäck med någon, och han blir en "gäck...becomes the geck".
Trumpter härbärgerar förebud om blod och död..."those clamorous harbingers of blodd and death..."
Att vara vrång heter "be wrangling". Ingen bot heter "no boot". Dimma heter "dimme". Stupa heter "stoop".
Carl-Göran Ekerwald
Listan kunde göras lång. Och dess betydelse är inte bara att visa närheten mellan det nordiska och Shakespeare - den klarlägger också ett socialt sammanhang. En författare som så envetet gör bruk av lantortsbefolkningens ordval ocxh uttal kommer inte från engelsk överklass. Shakespeares språk bekräftar riktigheten i Carlyles ord om honom: "Den där bonden från Stratford" En fattig, oskolad landsortsbo som fann en utväg att vidga sina vyer utöver mat för dagen."Text ur biografin "Shakespeare - liv och tänkesätt" av Carl Göran Ekerwald. Norsedts förlag, 1998.
Källhänvisningar till citaten återfinns på sid 267.
Vore skoj om någon vill kommentera denna text. Det sensationella är inte bara texten i sig, utan att ingen i 08-Sverige verkar bry sig.
Ref: SSD
2 kommentarer:
Ni kunde ju börja med att skriva rubriken korrekt: Did W.S. write in Swedish?
Ur ett lingvistiskt perspektiv är hela artikeln rappakalja, som kanske kan roa någon, dock inte mig.
Tack, Arngoth, har ändrat nu.
Vilket "lingvistiskt perspektiv" är det du åsyftar?
Vilket som helst? ;-)
Skicka en kommentar