lördag 7 mars 2009

Fredrik Skavlan och ärligheten

När man knappt ser på TV blir det desto roligare de gånger man gör det och ser något man gillar. I går var det norrmannen Fredrik Skavlan.

Fredrik Skavlan kan föra ett samtal, en konversation med i stort sätt vem som helst. Ofta väl påläst och insatt i de personer han samtalar med. Och det han inte vet om personen letar han rätt på under samtalet.

I går när Skavlan hade Ärlighet som tema, fick han Fredrik Reinfeldt att verka sympatisk, avspänd och levande. Jag hade nästan glömt bort att Reinfeldt hade dessa sidor, han såg ung och glad och nästan nyförälskad ut. Jag tror vi behöver se fler svenskar i dessa avslappnade och vänliga sammanhang - och inte bara upptryckta mot väggen av jesuitvänsterns synliga eller dolda mikrofoner.

Och så var hon där. Hon som är så svår att inte tycka om. Kanske aningen präktig, men likväl en genomsympatisk och äkta människa. Kvinnlig så det förslår. Och hennes härliga dialekt. Go och rar och mysig. Klok och proffsig. Tävlingsinriktad och ödmjuk. En sammling svårkombinerade egenskaper i en och samma människa. Och då låter jag bli att skriva ut att hon desutom utstrålar en hel del av det som kan beskrivas med tre bokstäver eller en enda siffra. Ack ja. Ta hit henne, nu genast, annars vill jag inte leva mer! Hennes namn, hennes namn...Vad heter hon. Just det, Sanna Kallur.


Redan för många år sedan i norsk tv såg jag Skavlan. Gillade honom för att han till skillnad från många 08-intervjuare är med de han intervjuar och inte mot. Skavlan deltar, lyssnar och offrar sig själv för att föra fram den han intervjuar. Att han jämförts med legendaren Parkinsson är helt korrekt. Det ska vara trevligt att komma till Skavlans program, både som deltagare och publik. Det är väl hans tanke. Lite som att gå bort på middag till nära vänner.

Fram till att Jonas Gardell kom in kan man väl säga att det var rätt så gemytlig stömning i programmet. Passade på att pissa lite när den salongsberusade Jan Malmsjö började att babbla om sig själv. Hans fru verkar stå för intellektet i familjen. Vad Malmsjö än säger så talar han om sig själv. Blir jag nånsin inbjuden på middag tillsammans med Jan Malmsjö så tar jag gärna disken när han ska hålla tal. Malmsjö ska sjunga och spela teater, det är han bra på. Annars kan han gärna hålla käften, den där självupptagna gåsen, det skulle nog Alfred Hitchkock hållit med om.

Gardell då. Han är så intesiv och överladdad att man nästan värjer sig. Han har säker mkt klokt att säga. Men man hör det inte. Han står själv i vägen för sina ord. Kanske har han en inövad reportoar för kvällen och är nervös för dess genomförande. Gardell kommunicerar inte, han mässar, och blir han avbruten av programmledaren så replikerar han blixsnatt med en bitchig kommentar och fortsätter att mässa. Han besvarar inte Fredrik Skavlans fråga om han själv är ärlig. Han ignorerar den. Och det var just då jag kom på det....Tänk att få se Jonas Gardell spela den lynnige, självcentrerade och narotikaberoende Herman Göring när han bodde på Östermlam i Stockholm. Jag tror få skulle kunna tolka Göring bättre än Jonas Gardell. Nu är detta inget skämt eller ett sätt att misskreditera Gardell. Nej, nej. Absolut inte. Jag menar det verkligen. Helt ärligt.

- - -

Appropå konfiken mellan Liza Marklund och Janne Josefsson
i aftonbladet

Ska man kommentera konflikten mellan Liza Mörklögn och Mikrofon-Janne, blir det lite som att välja sida mellan fantikerna i Hamas och civilbombarna i Israel. Åtminstone för mig. Jag har ingen som helst respekt för Janne Josefsson. I svåra frågor måste man välja det alternativ som står närmast ens egen sanning, oavsett vem som står för vad.

Jag håller nog med Liza Marklund här. Josefsson överreagerar eller kanske rent av ljuger angående sin kontakt med henne. Han kan mkt väl ha mejlat henne ett antal gånger och då vänds lögnanklagelsen mot honom själv och Liza "påhopp" mot honom i Skavlan blir helt ok.

Likväl blottlägger Josefsson det alla vi andra redan vet: Liza Marklund är notorisk lögnerska. Alltså borde vi applådera. Nja. Jag tror det är taktiskt oklokt att hänga på Mikrofon-Janne här. Det känns ohederligt helt enkelt. Man får en känsla av oppurtionism i Josefssons utfall.Han har redan blvit anklagad av Bobby Byström i GT för ohederliga metoder.

Och Jan Helin på Aftonbladet ser äntligen en chans att revancera sig för sin kritiserade hantering av Gömda-skandalen.

2 kommentarer:

Eldkvinna sa...

Efter din blogg om Beckis ville jag se mer av din blogg, så nu är jag här coh läser.

Tänk att det faktiskt finns folk som ibland skriver det jag tänker.
När jag började läsa som Skavlan så dök personen Parkinson upp i huvudet. Ja för jag tycker att de går att jämföras. En av de få pratprogram jag har sett många, kanske alla, är just Parkinson. Och så i ett stycke längre fram skriver du just det, om Parksinson. Kul. =)


Vad gäller Herr(Fru?) Gardell så kan jag hålla med, många gånger överdriver han som du säger så man baxnar och tar ett steg bakåt. Men så ibland visar han en sån sårbar sida så till och med jag får lite gåshud. Jag tänker på programmet "Stjärnorna på slottet". Har tidigare dissat det programmet totalt, men av någon underlig anledning så följde jag den sista omgången. Kan bero på att jag är stort fan av både Fru Dellert och Loffe. I ett program där var Gardell så utlämnande och öppnade hela sin själv för allmän beskådan. Stort och gripande, iaf tyckte jag det.

Janne J ja, hm..jag står bara inte ut med karln när han ska hålla i debatter i tv, han ska hålla sig till journalistiska dokumentärer som i Uppdrag Granskning.

Gotiska Klubben sa...

Eftersom intollerans, medlöperi och översitter präglar Stockholms media blir det naturligtvis svårt att hitta vänliga och samtidigt intellgenta programledare. Därför blir man glad de få gånger de dyker upp.