Pan - Knut Hamsun

Det stod en sten utanför min stuga, en hög, grå sten. Den hade ett uttryck av välvilja gentemot mig, det var som om den såg mig när jag kom gående och kände igen mig. Jag lade gärna min väg förbi den stenen när jag gick ut i dagningen och det var som om jag lämnade en god vän där som skulle vänta på mig till jag kom tillbaka.
Ur Pan - av Knut Hamsun