Getica - Om goternas ursprung och bedrifter

"Kampen om fortiden er en kamp om identitet" Lotte Hedeager

Texter ur Getica, Jordanes, år 551
© Andreas Nordin, Atlantis förlag, 1997

Nedan texter från Getica innehåller essenen av Jordanes berättelse om goternas ursprung och utvandring från Scandza. Getica är den enda källskrift som finns bevarat om goternas skandinaviska ursprung. Jmf Tacitus
samt Gotiska Biblioteket

/Gotiska Klubben




Det folk vars ursprung - §9
I den bortsersta delen av västra Oceanen finns en annan ö som kallas Thule, om vilken den mantuanske skalden (ref) säger bland annat: "dig må det bortersta Thule (ref) tjäna" (rad 32)
Det vidsträckta havet har även i sin arktiska, det vill säga norra del, en stor ö vid namn Scandza (ref), om vilken jag med Herrens hjälp skall säga något. Det folk vars ursprung du fordrar att få reda på har kommit, liksom en frambrytande bisvärm, till Europa ifrån skötet av denna ö. Hur och på vilket sätt det har skett, skall jag med Guds nåd förklara i det följande.



Liksom citronträdets blad - §16
Låt mig nu återvända till ön Scandza, som jag lämnade ovan. Ty om denna ö säger Claudios Ptolemaios (ref), som förträffligt beskrivit jordens krets, i sitt verks andra bok: "I Ocianens norra del är belägen en stor ö, vi namn Scandza. Den är långsträckt och sluter sig samman med buktande sidor liksom citronträdets blad.



Codanska bukten

Även Pomponius Mela (ref) säger att ön är belägen i den codanska bukten (ref), mot vars stränder Oceanens vågor svalla.





Passing of the great race
Mitt emot Weichsel - §17
Ön ligger mitt emot mynningen av floden Weichsel (ref), som rinner upp i samatiska bergen och mynnar med tre fåror i det nordliga havet inom synhåll från Scandza. Floden utgör en gräns mellan Germanien och Skytien, Ön har i öster en mycket stor sjö i jordkretsens sköte, varifrån Vagusfloden, uppkommen liksom ur en buk, svallande mynnar i havet. På västra sidan omges ön av det omätligt stora havet. I norr omsluts den likaledes av samma ofantliga och ofarbara hav, från vilket liksom en arm utgår och bildar det germanska havet i form av en utdragen bukt.

Många öar, som vargar springer till - §18
Det uppges även ha små men många öar, som vargar springer över till när havet frusit på grund av mycket stark köld, och där blir de blinda sägs det. Dessa trakter är sålunda inte blott ogästvänliga för människor utan även bistra för vilddjur.

Oavbrutet dagsljus - §19
Men på ön Scandza, som jag nu talar om, bor många olika folkstammar, låt vara att Ptolemaios nämner endast sju av dem.Honungsalstrande bin finns ingenstans på grund av alltför stark köld. På norra sidan av ön bor Adogit.(ref)(ref)Man berättar om dem att de vid midsommartid i fyrtio dagar och nätter kring vintersolståndet inte har något dagsljus.


Pendlar mellan sorg och glädje - §20
Till följd av detta förhållande pendlar man mellan sorg och glädje och ön är därvidlag olika andra, både på gott och ont. Vilken är då orsaken? Under de långa dagarna ser de solen återvända österut längs horisonten, men under de korta dagarna ser de solen på ett annorlunda sätt, då den löper genom de sydliga himmelstecknen. För oss ser solen ut att gå upp ur djupet, men för dem sägs den gå runt längs horisonten.

Screrefennae och Suehans - §21
På denna ö finns också ett folk som kallas Screrfennae, vilka inte söker sin näring av spannmål, utan lever av köttet från villebråd och fågelägg. Så stora djurkullar föds i träskmarkerna där att de både förökar stammaen och ger folket dess lystmäte. Ett annat folk, som kallas Suehans, finns också på ön, och liksom thyeingarna använder de sig av utmärkta hästar. Det är också detta folk, som med sina indirekta handelsförbindelser med många andra folkstammar, skickar mörkblåa pälsar till romarnas nytta och tjänst. berömda för sina pälsars vackra mörka fär klär de sig på det rikaste sätt, fastän de lever fattigt.

Bergio, Hallin, Gauthigoth - §22
Därefter följer en rad olika folkstammar: Theutes, Vagoth, Bergio, Hallin, Liothida, vilka allesamman bor på bördiga slättmarker. Fördenskull drabbas de av andra stammars fientliga angrepp. Sedan följer Athelmil, Finnaithae, Fervir, Gauthigoth, en grym folkstam och mycket benägen till krig. Därnäst kommer Mixi, Evagre, Otingis. alla dessa bor, liksom vilddjur i uthuggna hål i klippor, vilka de nyttjar som befästa skansar.

Ostrogothae, Raumarici, Finni - §23
Utanför dessa bor Ostrogothae, Raumarici, Aeragnaricii och de blida Finni, som är mer saktmodiga än alla andra inbyggare i Scandza. De senare har sina jämnlikar i Vinoviloth. Suetidi är kända för att vara resligare än övriga inom detta folk, fastän även Danerna, som är av samma ursprung som Suetidi, har förmått att från sina egendomar fördriva Herulerna, vilka gör anspråk på att anses vara resligare än alla andra stammar i Scandia.

Grannii, Rugi, Ranii - §24
Samma kroppsväxt har också Grannii. Augandzi, Eunixi, Taetel, Rugi, Arochi och Ranii, vilkas kung för inte så länge sedan var Rodvulf (ref), som föraktade sitt rike och sökte hägn hos östgoternas kung Teoderik, vilket han också fick. Dessa folkstammar är kraftigare till kroppen och frimodigare till sinnet än germanerna, och de brukade strida med vilddjurs raseri.


Som ur ett folkstammars moderssköte - §25
Det berättas att goterna en gång utvandrade med sin kung Berig (ref) från denna ö, liksom från en verkstad, där folk skapas, eller som ur ett folkstammarnas moderssökte. Så snart de stigit i land från skeppen, namngav de genast landet. Än i dag finns en plats, sägs det, som kallas Goticscandza (ref).


De färdades på tre skepp - §94-95
Du torde komma ihåg att jag i inledningen sade att goterna vandra ut ur ön Scandzas sköte och att de färdades på blott tre skepp till Oceanens hitre strand, det vill säga Gothiscandza. (95) Av dessa tre skepp var ett långsammare än de andra -något skepp brukar ju bli efter - och därav kommer namnet gepider, det sägs att getts åt nämnda folk. Ty på deras modersmål heter senfärdig "gepanta".

Samt:

Gapt - §79
Av dessa heroer var, enligt vad goterna själva berättar i sina sägner, den förste Gapt, som födde Hulmul
Herulernas folk - §117