Ur Andliga Dagboken, Diarium Spirituale. Av Swedenborg själv kallad Märkvärdigheter, Memorablia.Om svenska städer, yttersta domen och svenska folket
5034. Även det svenska folket bor i städer, av ovan omtalad orsak, nämligen för att dedärigenom skola hållas i en invärtes fruktan för lagens straff och för mistning av sitt anseende för rikedom och äreposter. Denna fruktan kvarbliver efter döden, om de vistas istäder, men om de bo utanför städerna, försvinner denna farhåga. Även de svenska städerna äro flera till antalet, som fallet är med de andra. De ligga dock nära varandra, så att man på en minut kan komma från den ena till den andra. De skiljas åt genom ett stycke mark eller ett stycke mur. Städerna äro grupperade efter olikheterna i befolkningens lynne och natur,det vill säga efter deras naturliga godhet eller ondska och därmed följande sanning eller falskhet, och detta åt öster, söder, väster och norr. Samma slags befolkning är merendels förlagd i en så placerad stad, men de äro sammanförda på följande sätt. När onda andar äro förlagda i städerna, så äro de värsta i mitten, och därefter gradvis bättre ända till utkanterna;på detta sätt bevakas de onda som äro där inne. Men i de städer, som bebos av goda, där äro de bästa i mitten och sedan, gradvis ända till utkanterna, de mindre goda och understundom sådana onda, som kunna förbättras. Därför kunna de änglar, som äro ovanom och därinne, genast se, hurudan staden är; de bedöma deras natur och lynnen efter deras lära om gott ochsant och deras därav följande leverne. Det är därför som stad i Ordet betecknar lära.
5035. Vad de svenska städerna beträffar, så är Stockholm huvudstaden, i öster låg Falun, i norr Borås och så vidare, dock alla utgörande en enda stad. Även de som bo på landsbygden, långt från städerna, hava sina hus där och bo i alla fall i städerna. Orsaken ärockså den, att de onda leva som rövare, ty hos dem övas olika slag av stråtröveri, så snart deäro utanför städerna och därmed utanför faran för liven, för lagen och för anseendet. De nämnda städerna bebos emellertid av onda.
5036. De goda äro däremot samlade i en annan stad, som liknar Göteborg; mitt i denna stadbo de, som alltid varit ärliga under sin levnad. Merendels bo de först i hus, som likna dem de bebott i livet, men bostäderna ändras sedan efter förändringarna i deras livsbeskaffenhet.
5037. Vad beträffar det svenska folket i allmänhet, så tillhör det de elaka folken. Det goda hos dem är oäkta, och även det sanna. De tänka nämligen mera från sitt innersta än andra nationer. Emedan de numera leva i frihet i jämförelse med förr, då de voro under envälde, så framträder deras inre och blir fortare än förr synligt i det andra livet. Förr voro de visserligen också ärelystna men mera inom sig: fruktan för konungen och hans makt hejdade dem då, och den håller deras begärs glöd liksom dold under askan, ur vilken den dock bryter fram. Svenskarna bry sig i allmänhet icke om borgerligt gott och borgerligt sant, som framträder i lagen och därifrån i sederna, utan de förvanska det goda och sanna ilagen, så mycket de kunna. De fråga icke heller efter det goda och sanna i religionen, somde därför endast bekänna med munnen, sägande sig vara kristna. Men de äro ingenting mindre; ty det borgerligt goda och sanna är religionens grundval, emedan det är liv och gärning.
5038. Detta framställdes genom en uppenbarelse, som det plägar ske i den andra världen. I höjden syntes en skepnad med en kniv och en sax: kniven framställer och betecknar det goda i samhällslivet och saxen det sanna. När de, som voro i den nämnda stora staden, sågo detta, då gladde sig de onda och gillade det och kallade det även för kvickt, sinnrikt ochklokt, vilket betydde, att de som förfalska det goda och sanna, de vinna därför erkännande, bli omtyckta och befordrade till hedersposter och vinster. Det syntes, att knivens och saxenskraft var så stor, att den kunde tränga till människans inre, vilket var ett tecken, att de kunnaalldeles förfalska det goda och även det sanna, så att det är omöjligt att stå emot. Men desom voro bättre, de gladde sig icke och brydde sig icke därom, några, emedan de icke haftslughet nog att förfalska det goda och sanna, andra, emedan de kunnat men icke velat göradet, och så av varjehanda anledningar.
5039. När kniven och saxen syntes i höjden, då skilde änglarna på Herrens befallning debättre från de onda, och de bättre utgingo ur staden. Och nu sjönk den stora på detta sättbefolkade staden i sin mitt djupt ned, nästan som då vatten suges ned i virvel genom ett hål,det övriga av den stora staden sjönk långsamt. Därvid rasade först husen, och då börjademan på nytt uppbygga en stad, men nu i en annan ordning, varom på annat ställe.Ordningen är sådan, att de värsta äro i mitten, och de mindre onda runt omkring. Menhurudan anordningen är, det kunna icke invånarna veta, utan endast änglarna genom genom Herren; den sker nämligen med vederbörlig växling efter ondskans och falskhetens natur hos dem.
5040. Huru brottsliga och fräcka de flesta av denna nation äro, kan icke beskrivas; bland de värsta äro trollkarlarna, som övat ont på jorden. De öva ännu värre ont i det andra livet, men de ödeläggas fortare. Men de, som på jorden idkat yrken, som kräva konstfärdighet, såsom maskinkonst och trädgårdskonst, de omvandla dessa i trollkonster och föröva gräsliga ting, som jag dock icke får beskriva, ty de äro sådana, att de ej kunna begripas.
5041. De bättre slå sig också tillsammans i städer på skilda ställen, utanför den stora, och utställa vakter. Men det oaktat oroas de oavbrutet av rövare, ty från den stora staden rycka sådana ut, när de andra veta om ingenting eller sysselsätta sina tankar med annat, och då tillfoga de dem skada, som gör, att de äro tvungna att flytta till en annan plats.
5042. Därnäst sjönk en del av den stora staden djupare, och ännu djupare sjönk Falun, av denorsak att de onda där äro mera i sitt invärtes än andra. De ha dock i våra dagar blivit värreän de fordom voro, vilket vållats av deras styresman (A. Swab). Denne har nämligensöndrat befolkningen, tubbat med vinning och penningar, belönat alla, som höllo medhonom, och utmärkt dem även både genom ränker och ord. De övriga, hurudana de än voro,ärliga och oärliga, har han förföljt på alla vis, berövande dem deras inkomster, tadlandedem personligen och genom andra, korteligen, han har utsått misshälligheter och invärtestvedräkt i alla kretsar i staden. Följden härav blev, att dessa, som från gamla tider haftärligheten till arvedel och därför även innerst inne varit visa, nu mera, emedan de utrotatdessa egenskaper hos sig, äro bland de sämsta folkslagen i Sverige. Därför ha de ocksåsjunkit till ett större djup än de andra.
5043. Allt som allt, det svenska folket är sämre än något annat folk i Europa, med undantagav det italienska och ryska. De tänka nämligen i det inre, ej i det yttre; så ha de nämligenhelt och hållet inrättat sig, liksom flera andra. Med större färdighet än någon annan föra deen utvärtes ärlighet till torgs, så att de med denna kunna bedraga vem de vilja i det andralivet. De tänka mera än andra i sitt inre, men detta kommer ej fram i deras yttre skick. Det har visat sig, att de i sitt inre hysa hätskhet, hatfull hämndlystnad och grymhet och att de äro fulla av svek i sin hätskhet och hämndlystnad, ända till andras fördärv. Allt detta uppenbaras i det andra livet, ty där visas det inre.
Tankar och syner i andliga ämnen. EM Swedenborg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar