Hjärtat kan inte rå för vad hjärnan ställt till med...
Däremot är tanken huvudansvarig
för en abnorm hunger i takten.
Takten! Takten!
Nej, hellre kvalitativ rytm.
Flödande puls.
Typ: Carl Wilhelmsons vågor
framför graniten,
eller Colin Blunstones röst: långsam
och mild som en solnedgång...
MEN! Den kvantiativa takten.
Piskan. Tvånget.
Takten! Takten!
En Hjärna som äter sitt eget Hjärta
krymper - trots diverse
erotiska vinningar - ådrorna
till tunna tunna nervtrådar:
pumpa! pumpa! pumpa!...
Symboler utan substans saknar hjärta.
Tankar utan rymd saknar mål.
Egot upplöst i en serie hastigheter.
Åt alla håll. Från alla håll.
Precis som ljusår
fortplantas En ända Tanke
genom nerverna
- ja, förstår du, som om ENBART Ordningens
oerhörda långsamhet
saknade sin egen ljuskälla!
Så snabbt möter ljuset sitt återsken.
Bevis: fullmåne över Väröy
Fast å andra sidan,
låt oss med Rusets kluckande tillstånd, hellre återgå
till det vanliga och mer naturliga:
tanken utspädd som en julidrink, utåtriktad
och anpassad efter kroppens
vardag, en serie lugna slag
på väg genom skogen (ner mot havet)
eller potande efter ogräs
som en farmor i jordgubbslandet:
pumpa...pumpa...pumpa
Ett smultron här, en gul kantarell där,
eller bara ett Hej utanför affären.
Hundar och barn hälsar nämligen spontant.
Tänk på det gubbjävel!
För alla våra hjärtan vet detsamma:
bara vänlighet imponerar:
pumpa...pumpa...pumpa...pumpa
trying to remember my early poems from beckis
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar