Björn Borg i Bronx

Hade dansat hela kvällen i södra Soho med Liza från Spring Valley. Farsan grek, morsan italienska. Hon var underbar, Liza, gav mej nåt slags extrahjärta så att rytmerna bara svämmade över inom mig. Så mjuk och skön och kvinnlig att man bara njöt av att vara nära henne. Lysande ögon, skön barm och höfter som gungande hav. Folk trodde jag var en rysk dansör när jag lekte och snurrade runt henne på golvet. Ryckte i mej, bjöd med mig hit och dit, till fester med Jagger och Bowie och sånt där. Dom trodde väl jag var nåt märkvärdigt. Men jag nobbade alla. Var som i trans. Liza, ville bara dansa med Liza. Ingen annan. Var fan var Liza nånstans? -Hej då! Och som vi dansade sen. Drack knappast. Inget röka, inga droger. Bara två tre öl. Och sen dansade Liza och jag.

Några dagar senare skulle jag hälsa på Liza ute i förorten. Höll på att bli ihjälslagen den kvällen. Visste inte att hon hade en pojkvän. Och farsan, greken, var naturligtvis svartsjuk. Gömde mig under sängen för farsan...trodde allt var frid och fröjd och då dök plötsligt pojkvännen upp. Kvinnor! Men vänta nu. Gick först in på en bar på Manhattan och tog en bärs innan bussen till Spring Valley skulle gå. Eller tåget? Nej, buss var det. Satt en stor svart buse i baren. Gick fram och sa: Hej. Snackade alltid svenska när jag bodde utomlands. Nu får jag väl en fet smäll, tänkte jag. Men det fick jag inte. Killen berättade att han suttit inne i två år. Han var sorgsen, suckade hela tiden. Detta var julsen 78. Nåt med Patty Hearst, tror jag. Eller nåt liknade. Minns inte. Två medelklasstjejer, vita, hade lurat honom, sa han. Nåt med vapen i bilen. Chauffören bar ansvar för allt som fanns i bilen enligt amerikansk lag. Han hade kört. Det var hans misstag. Tjejerna gick fria. - Jävla medelklasshäxor! sa han. I vilket fall så frågade han mej:
- Du då, var ifrån kommer du ifrån?
- Sverige, sa jag.
- Jasså, sa han. Ingmar Johansson!
- Ja visst.
- Vad gillar du Ali, frågade han.
- En av mina stora idoler. Jag gillade när han slängde sin medalj för att protestera mot Vietnamnkriget, sa jag. Jag tror att Ingo gav honom inspiration till att dansa i ringen.
- Å fan, verkligen! Vet du, sa han, jag bor i Bronx förstår du.
- Aj fan, sa jag. Dit vågar man inte gå.
- Nej, jag vet. Men jag ska berätta en sak för dej. Om Björn Borg, min stora idol.
- Okej.
- Du vet, många av mina vänner är krimminella, säljer droger och sånt. Och många av dom har Björn Borg som idol. Längst inne i pojkrummen i den svartaste delen av Bronx hänger ofta en bild av honom. Häftigt va?
- Ja visst. Det kunde man aldrig tro.
- Nä.
- Vad beror det på, tror du? Borg är ju vit...?
- Vet inte. Borg är en slags gud, utsrålar uthålligthet utöver det vanliga. Ger aldrig upp. Iskyla utan kokain. Nåt sånt.
- Borg liknar guden Tor, sa jag.
- Vem är det?
- En gotisk gud.
- Aha.
- Måste gå nu, sa jag och klappade honom på axeln. Tack för att du berättade detta. Det är nåt av det häftigaste jag hört i mitt liv!
- Take care, blue eye!
- Thanks, take care. Ciao!
- Ciao!