Gudars like syns mig den mannen vara, han som mitt emot dig kan sitta, han som
i din närhet lyssnar
till din kära stämmas älskliga tonfall
och ditt ljuva,
tjusande skratt, som alltid
sätter hjärtat i mitt bröst i häftig skälvning.
Ser jag blott dig skymta förbi mig flyktigt,
stockar sig rösten; tungans makt
är bruten och under huden
löper elden genast i fina flammor;
ögats blick blir skymd och det susar plötsligt
för mina öron.
Svetten rinner ned och en ristning griper
all min arma kropp. Jag blir mera färglöst
blek än ängens strå. Och det tycks som vore
döden mig nära
Översättning?
Sappho 630-570 BC
Undrar om någon man nånsin skrivit så vackert om psykosomatisk kärlek.
Mer Sappho
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar