Horatius - Refräng Nr 14

- Att se dig rutten en gång och av långa år,
du som förslappar all min kraft -
se åldern plöja på din panna djupa rist
och tänderna svarta i din mun -
se kuttan glappa mellan torra skinkorna
som på ett magert kreatur!
- Skall tro det lockar då, ditt bröst, när pattarna
slänger som juvret på ett sto,
magen är skrynklig, klena låren slutar i
rundpelarlikt uppsvälda ben?

Jag gratulerar! Det blir bildprakt nog en gång
i din begravningsprocession...
och ingen kärring stapplar dessförinnan
fram på krumma käppar, mera böjd...
Men stoikernas böcker trivs naturligtvis
ändå bland sidenkuddarna?
Du ränner ändå efter skalderna med rop
att ungdom, skönhet är en lögn...
Sväller då muskeln mindre på en olärd dräng?
Är trolldryck mindre verksam där,
eller den formeln som du tvingas lägga till
magin ur ditt stolta sköte?



Casa di Orazio
"Adressaten är obekant, tydligen var hon en dam som Horatius fann efterhängsen och därtill irriterande genom den stoiska svada som hon förde på läpparna.

I begravningsprocissionen efter bemärkta personer fördes gärna bilder av den avlidne och hans förfäder."
Horatius, Refränger Nr 14, Översättning Ebbe Linde