Snö hade silat in genom det otäta taket
och mjukpudrat höet.
När jag bäddade åt mig
flög en liten fjäril upp.
Lilla fjäril, lilla fjäril!
Gömd på höskullen
uppsköt den sin död
en vinter till.
Den levde för att se
hur lampan rykte
och hur stockarna i väggen skimrande
i ljuset.
När jag lyfte upp den
såg jag mjölet på vingarna
tydligare än lågan,
tydligare än min egen handflata.
Alldeles ensamma är vi
i kvällsdunklet,
mina fingrar varma
som junidagar.
Joseph Brodsky 1940-1996
Tolkning, Werner och Anna Aspenström
Modifiering och förvanskning, Gotiska Klubben
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar