En liten fågel flög...

Alf Robertson 1941-2008
Runt varje countrysångare finns det skrönor. En del är sanna och del är påhittade. Ofta handlar skrönorna om sprit, elände och kvinnoaffärer. Denna historia berättades för mej av en krögare i Bohuslän. Det var off season så krogen ville testa nåt speciellt. Så man kontaktade Alf Robertson och frågade om han kunde ställa upp på en två kvällars spelning ute på Skaftö. Eftersom Alf varit sjuk en längre tid var det inte alls säkert att han skulle orka. Men spelningen blev av och man satte in en annons i Bohusläningen. Folk ringde och bokade bord från hela Götaland. Det blev utsålt på nolltid. Och vet ni vad Alf Robertson hittar på direkt efter den första spelningen. Jo, innan applåderna ens hunnit tystna, ja mitt i publikens jubel, drar han med sig krögaren ut i restaurangköket och frågar honom:
- Du...finns det några ålderdomshem här på ön?
Jorå. Det fanns. Så dagen efter besökte Alf Gullvivan i Fiskebäöckskil och Solrosen i Grundsund och sjöng och spelade för de gamla.
- Jag tycker så mycket om att spela för dem, de blir så glada och deras glädje inspirerar mej, sa Alf.

Nej, det behövs inga skrönor för att förstå Alf Robertson. Det mesta av hans personlighet finns redan där inne i hans röst .


Ref: sesam bloggsök flashback youtube

Där björkarna susa - Jailbird Singers

En nordisk folkpsalm
"Detta var min fars favoritlåt!" Den som inte hört någon säga så om "Där björkarna susa" har nog inte träffat många nordbor. Jailbird Singers slår an en ton inom oss som är svår att förklara. Nordisk natur, sommaren som tempel, fri religiositet snarare än fri sexualitet. Och en vemodig och ursprunglig kärlekslängtan. Både Heidenstams naturreligösa poesi och Carl Larssons folklivsmåleri känns närvarande i Där björkarna susa. Men det finns också en finsk känsla i denna sång. Texten är skriven av finnlandssvensken Victor Sund och tonsatt av den finska kompositören Oskar Merikanto.

Där björkarna susa
Gitarrens mjukt pumpande suck. En skör mansröst tar oss med till en helig trakt vi nästan förlorat hoppet om. Kören mumlar doft som lövens sus i en skogsdunge. Och mellan grenarna glittrar ljusa ackord, likt solblänk på en sjö. Snart pumpar åter ledargitarren...och rösten tar vid på nytt. Den är starkare nu, som om den hämtat kraft från kören och landskapet...åh, varför ens försöka beskriva skönheten i denna sång...känner man inte igen sin egen längtan i "Där Björkarna Susa" har man ett helt liv kvar att leva. Det som dock får tårarna att rinna, är att man hör i Tony Granqvist röst, att den idyll han målar upp inte längre är menad för honom själv.

Svensktoppen 1965
Dagen innan "Där Björkarna Susa" klättrat upp på andra plats på Svensktoppen, i februari 1965, dör Jailbird Singers ledare, Tony Granqvist, efter en tids cancersjukdom. Han efterlämnar fru, en nyfödd dotter och ett Jailbird Singers i upplösning.

Germanernas gudstro
"Gudar håller de inte instängda bakom väggar. Inte heller låter de dem anta mänskliga anletsdrag.

Lundar och skogsdungar inviga de för heligt bruk.

Och med namnen på sina gudar benämna de det hemlighetsfulla väsende som blott deras vördnad låter dem skåda."


Övrigt
"En daglig dos lövsus minskar stress och psykisk ohälsa" Svd
"För många brudpar i Svenskfinland och Sverige är sången "Där björkarna susa" ett måste då man planerar sin vigsel och bröllopsfest" "Livet på stranden"

Västgöten Alf Robertson är död

Alf Robertsson 1941-2008
Hörde just av en krögare här i yttersta väster-Sverige, att Alf spelat på deras krog två kvällar i rad för några år sedan. Det var off season så krogen ville testa nåt speciellt. Så man bokade in Alf, vilket inte var helt enkelt eftersom Alf varit sjuk en längre tid. Men spelningen blev av och man satte in en annons i tidingen. Naturligtvis blev det utsålt på nolltid. Folk ringde och bokade bord från hela västra Sverige. Och vet ni vad Alf gjorde direkt efter den första spelningen. Innan applåderna ens hunnit tystna. Just det, mycket riktigt, han tog med sig krögaren ut i köket och så frågade han honom:
- Du, finns det några ålderdomshem här på ön?
Jorå. Det fanns. Så dagen efter besökte Alf de bägge hemmen och spelade för de gamla.
- Jag tycker så mycket om att spela för dem, de blir så glada och de inspirerar mej, sa han.
Så talar och handlar ett hjärta av guld.

Eftermälen i GP och Aftonbladet
"Strulig, envis, stort hjärta, mkt integritet. Älskade att charma damer. Förlorade en del på sitt politiska agiterande under konserterna. Skulle varit rik om han velat. Sveriges enda riktiga countrystjärna. Tror många göteborgare känner igen sig i Alfs låtar..." Så skriver Patrik Tibell, Bert Karlsson och Oskar Hammarcrantz om Alf Robertson i GP Läs även eftermälena i Aftonbladet: "fin kille, typisk göteborgare, lika envis som mej, hans livsdröm var att få sjunga med Dolly, stor personlighet, stack ut i mängden, hade förutfattade meningar om honom, fick äta upp det, Alfs tolkning av Barnatro tillhör mina favoriter, hårt och dramtiskt liv".


En liten fågel flög...
Just häromdagen kom Alf Robertsons första LP från 1969 med Posten. Vi köpte den på Tradera. Ska man samla sångpoeter från 60-talet är Alf Robertsons första skiva ett måste. Där finns sångerna "Riv inte vårt kvarter" och "Erik Hultbergs industrier" samt Alf Robertsons omisskännliga recitationer på göteborgska eller västgötiska. Alf berättar mellan visorna att han "kommer från landsbygden" "från en stad i södra västergötland" "men att han nu bor i en stor stad" Ett tips till den första staden: ta reda på vilken stad du är och skapa sen ett minnesmärke, på torget eller på bibiloteket, över Alf Robertson. Inte för Alfs skull, han är redan en legend, utan för din egen.


En tidsmaskin som bara går tillbaka:
Från baksidetexten:
"Ni kanske tror att det är ett skivalbum ni håller i Er hand...men det är det inte. det är en tidsmaskin. En tidsmaskin som bara går åt ett håll...tillbaka. Alla människor har några minnen...händelser man skulle viljas uppleva på nytt....och här har Ni hjälpmedlet - detta album."

Innan ni tror på alla rykten om Alf, läs en dementi

Lyssna på SRs Stefan Wermelin när han berättar om Alf Robertson


"Sveriges ända rikiga countrystjärna"
Alf låter sentimental, nostalgisk, patetiskt, bitter och nästan alltd så jävla sorgsen. Får för mig att han inte haft nån barndom. Att han därimot upplevde helvetet på jorden. Alf Robertson är likväl mer människa än många och han törs visa sin smärta. Ju mer jag lyssnar på "Fågeln" ju mer inser jag att Alf är en gestaltare av Guds nåde...får en känsla av att Lars Berghagen och andra lärt sig en del av Alf Robertsons sound...och att proggens skildrare av svensk arbetarklass, Nja-gruppen, Nationalteatern, Mikael Wiehe, har sin överman i Alf. Åtminstonde i en sak: äktheten och närvaron i den skildrade upplevelsen. Kanske smyglyssnar den välkammade Mikael Wiehe ibland på Alf när han fräser runt i sin silvriga BMW bland lyxvillorna i Vellinge. O yeah, a working-class-hero, is somethins to be....


Hundar, ungar och hembryggt äppelvin
Grymt bra är den socialrealistiska skildringen "Hundar, ungar och hembryggt äppelvin" från 1976. Även om det är en "alkislåt" så börjar man nästa att grina. Eller åtminstonde sucka djupt. Och samtidigt blir man glad över medmänskligheten i sången, och att man själv hann i tid till Systembolaget efter att just ha lyssnat på den i sin röda Volvo 740. Att skildra vardagen är det svåraste av allt. Att Alf översatt många texter minskar på inget sätt hans inlevelse och gestaltning av dessa skildringar.

Titta, här har vi föresten orginalet av Tom T Hall: Old Dogs Children & Watermellon Wine Hittar en vältänkt hyllningstext under sången:
"Think Tom could have been a hell of a poet if he'd a wanted to be. Well, now that I think of it, he already is." Hade själv en nästan identisk tanke om Alf Robertson.



"Jag lämnar mitt hjärta i Göteborg"
Nej, vi kan inte så mkt om Alf, men vi gillar hans röst, stämningen, den manliga smärtan. Denna uppfattning delar vi med ett stort antal kvinnor över sextio år, kvinnor som älskat honom ända sedan sexitalet. Men också många men, ja både kvinnor och men, har gillat honom för hans texter

Det är strongt att hålla i sin publik över en så lång tidsperiod. Titlar som"Tacka vet jag vanligt folk" och "Jag träffade honom på ett sjukhus hösten -82" "Balladen om Nisse Karlsson" imponerar stor å Gotiska Klubben. Såna titlar törs bara "en riktig countrystjärna" välja.


Bristen på ironi, sarkasm och överlägsenhet känns befriande. Alf Robertson överträffar många svenska artister och intelektuella även på ett annat område, politiken: han vågar att älska sitt hemland. I nedan sång älskar han det nästan så mkt som om han aldrig haft nåt. Jag tror faktiskt inte att nedan sång ännu riktigt har begripits, trots textens tillsynes triviala innehåll. Läsare som är känsliga för gula och blå färger, och för ord som sverige och svenskar bör undvika att klicka på denna vido:



Och så avslutar vi med en sång som borde vara givenpå Alf Robertssons begravning, åtminstonde om Gotiska Klubben fick välja:



svd svd Dn Bloggsök TV4-intervju juni, 2008

Emelie Cajsdotter

Alla kungens hästar av Emelie Cajsdotter. Till och med hennes namn imponerar. Måste läsa hennes bok.

Bra intervju i TV4 och i SVD

Emelie samtalar med djur. Säger hon. En levande Doktor Dolittle. Eller en slags Konrad Lorenz. Om Emelie överdriver eller fantiserar, så gör hon det bra. Man lär sig nåt av henne. Hon får en att tänka efter. Emelie säger "hästen sa så" med samma självklarighet som Emanuel Swedenborg säger: "änglarna har sagt". Det är befriande, även om jag inte riktigt tror på henne fullt ut. Vissa av de saker hon säger är en grundkurs i schamanism. Men varför inte. Och hon lever i vilket fall i sin egen saga.

Emelies historia om sitt möte med en ponny när hon var elva, när gränsen mellan den ilskene ponnyn och henne själv upphörde, är nåt av det bästa jag hört på länge. Kanske var den ponnyn en ättling till Yahooerna, de hästlika invånarna i Gullivers tredje resa. Varje magiker kan berätta om möten när enskilda identiter upplösts i varandra. Man måste vara det man jagar. Oavsett om det är kött, vänskap eller kunskap man är ute efter.

Ponnyhistorien påminner...märkligt nog, om mitt första möte med M på Beckis. Nån gång ska väl det skrivas ned. Men inte nu. Nej, för fan. Hellre Pink Floyds första sång: See Emily play. Också en slags flock hästar som konfererar om vem som ska göra vad?

Ref: 1 2

Filmen om Tony Granqvist

Namn: Där björkorna susa
Personer: JB, kvinnor och föräldrar och dottern. Lotta? Fängelsepräst, Cornelis, Paley, Burman.

Input: Se 1964, Cornelis baksidetext på LPn, samt några skrönor från Masen, om han så vill.

Handling:
Tony Granqvist sista dag, i februari 1965. Vad hände då i världen?
Varje låt på LPn ska skildra en händelse i TG och JBs liv. Vi måste ner på djupet i alla dessa låtar för att förstå deras egentlig innebörd. Antagligen måste alla låtarna spelas in på nytt? Eller?

Fängelseprästen, gärna spelad av Målle Lindberg, åker från Långholmen i Stockholm till Dalarna(?) för att vaka över den döende Tony Granqvist. Ja, vi ser honom faktisk sitta i tåget och titta ut på det dalländska vinter landskapet. Läser han Bibeln eller funderar han över citatet av Tacitus. Vi vet inte riktigt än. Jo, nu sert jag, det är en totobong eller vad det nu heter. Men ute i den röda stugan i ett rum som är totalt olikt allt vad Carl Larson målat, men ända daländskt/värmänsdsk/, ligger TG under vita lakarn och vita täcken och ljus gula gardiner, ett eller två levande ljus. Lars Lerin medverkan skulle onekligen underlätta att få fram vintermiljön.

Tony Granqvist, gärna spelad av Håkan Hellström. Just nu minns Målle hur han en dag kommer gående genom Långholmens fängelse och hör någon sjunga, nej vissla.
han stannar upp och lyssnar. han ler inte, ingetting. bara lyssnar. Nu går vi över
- en slags swedenborgs övergång - till dödsbäddenn, där TG i ännu en feberdröm spelar sig själv i lövlandskap och visslar en sång som liknar, men inte är Björkarnas sus. Nåt av Merikanto alltså.(tid: 39)

Även hans fru är där i feberdrömmen. Högst en kysk antydan om att något pågår som har med barnaalstring att göra kan acceptetras. kanske det första accordet i DBS. Jmf bergman: först när han upphör med snusket och blir riktigt kysk och sakral, ja då blir först då blir bergman sexuel. sluta skoja nu. Tommy Bergren kanske vill ressigera filmen? Kanske inte behövs nån kamera. En teater helt enkelt. Jmf Dan Osman? Det måste finnas en känsa av svindel i scen ett. men var?

Alltså: scen 1: Målle ensam i tågkupén, vinter utenför, vita granar och tallar, dalar, vidträkt utsikt, kollar på tacitus och Bibeln och minns visslingen från en cell i korridoren på långholnmen, och visslingen övergår från cellen till lövskogen till rummet där TG ligger. Nu går redan Målle genom snön mot huset där bara ett fönster lyser i gult och vitt. Jag ser bara bilder av Lars Lerin. Vinterbrev, sid 77. Och där står en nästan övesöad cyckel mot en ladas vägg. och ett bilvrak bakom smala björkstammar. Men dramatiken, var i helvete har vi dramatiken? Kanske är det så eneketl att en hund och en katt möts och skils framfgör Målle när han kommer in på gården. Vad vet jag.

Kan vi planka lite lekfullhet från Mamma Mia kanske, måste se den snart. Tror inte jag kommer gilla den. Det retar mej att jag tror så.

Hur får vi med Jacobstad i scen 1?

Lerin, Osman, Pinter, Hellsgtröm, Målle, Berggren - fixa det! Och vem ska basa över musiken nu när Sveriges ände countrystjärna gick och dog?

Hur skriver man ett filmmanus?

Jailbird Singers - The streets of Laredo

På Jailbird Singers LP-skiva Tjyvballader och Barnatro från 1965, finns låten Laredo (Tony Granqvist - Cornelis Wreeswijk)



Amerikansk låt från England från Irland?
Låten heter egentligen The Streets of Laredo och kallas "The Dying Cowboy" eller "The Cowboy's Lamen". Det är en berömd amerikansk ballad handlar om en förbipasserande som möter en skjuten cowboy som just ska dö.

Sången kommer i sin tur från en engelsk /irländsk låt som handlar om en sjöman som varit på bordell och fått en venerisk sjukdom och snart ska dö. Ju mer man börjar att gräva i denna sång, textem, dess ursrpung eller i melodin ju fler sångare kommer fra. Cash. Jim Rives. Dylan, Doors, Animals. Hur som helst, Tony Granqvists känsla räcker mot alla de största amerikanarna.


The Streets of Laredo: Wiki,: Youtube
St. James Infirmary Blues: Wiki, Youtube
The Unfortunate Rake: wiki Youtube

Hootenanny - och Jailbird Singers

Vad betyder Hootenanny?
Wiki: termen "Hootenanny" användes, enligt Pete Seger, redan i början på 1900-talet när man talade om saker vars namn var glömda eller okända. Hootenanny var också ett gammal countryord för "party". Woody Guthrie använde "Hootenanny" som namn på sina "pröjsa-hyran-parties" i New York. Idag används ordet mest för folkmusikfester.

Vad är Hootenanny musik?
Bruce: Tidigt 60-tal. En amerikansk TV-show på ABC 1963-65 hette Hootenanny. Ett sammanfattande namn för: optemism, livskänsla, spontanitet, plötsliga konserter, högslolor, protestsånger, virutiosa banjos och gittarer, amerikanska folksånger, negro sprituals. Hootennay blomstrade straxt innan den "brittiska invasionen" av USA, enligt Bruce.

Vår anm: Kanske var Hootenanny också en bifåra till jazzen, och en föregångare till hipperörelsen, Woodstock etc

Hootenanny-länkar
ABCs TV-program, 1963: "Hootenanny".
Johnny Cash sjunger "Busted"
En lektion i Hootenanny!
Banden på ABCs "Hootenanny"
CDn "The best of Hootenanny"
Hootenanny in the Woody Guthire sense: Rent party






Cornelis Wreeswijk om Jailbird Singers:
"Detta är alltså JAILBIRDS SINGERS första LP-skiva och den är definitivt vad man kallar "annorlunda". Man kan om man så vill sätta etiketten HOOTENANNY på deras musik men märk väl att den har en egen klang och att den tar sikte på den Svenska lyssnaren. Och om man har öra för sådant, finns där nog även antydan till något slags tendens. Lyssna noga bara och mycket nöje!" Från baksidetexten på Tjyvballader och Barnatro

Hootenanny Singers
Sveriges sörsta Hootenanny-grupp, Hootenanny Singers, är nog också en av världens största Hootenanny-grupper. Eftersom en av bandmedlemmarna är relativt känd i andra sammanhang slipper Gotiska klubben att diskutera hans eventuella musikaliska kompetens.

Vi konstaterar bara att nedan två sånger är av yppersta världsklass. Hootynanny Singers sanslösa musikalitet i kombination med deras performence: andakt, militärism och en sträng religiositet är oslagbart bra. På nåt sätt känns dessa två sånger av Hootenanny Singers mkt nära Jailbird Singers. De saknar både inställsamhet och kommercialism. Nu vet jag ännu bättre, tack var Bruce: de är helt fria från ironi, cynism och sarkasm. De är gjorda av kärlek för sin egen skull. Jag minns så väl hur jag lyssnade på Hootenanny Singers i min banrdom, nästan som det vore psalmer:

Gabriell......................Där skall jag bo
- - - - -


Vems tur är det nu?
Och jag minns när jag övergav Hootenanny Singers för Rolling Stones, Pretty Things och Them. Kanske är det åter den tidens tur, nu när vi stängt av radio och tv-apparater och lämnat butikerna, eftersom deras vidriga musik helt enkelt får oss att må fysiskt illa. Kanske är det dags för Zombies igen, gamla Pink Floyd, Svante Thuresson och Lill Lindfors och Charles Trenet. Vad vet jag. Berätta för mej hur rik Mick Jagger är, så ska jag berätta för dej vad musik är. Jag minns 1974, när jag satt med en italienare och en sydamerikan på en krog i Paris och sjöng med i nya Stoneslåtar med texter från Stones gamla låter - ja, redan i mitten av 70-talet började denna vitala men konstnärligt stendöda grupp att upprepa sig.

Stickspår! Stickspår! Håll farten, framåt. Jo, kollade på Biblioteket i går: inte nånstans står Jailbird Singers omnämnda. De räklnas varken sonm progg, rock, folk eller pop. Ingenstans hör de hemma. Ingenstans är de beskrivna. Hittade en artikel från Land 2002. Det var allt. Detta börja blir riktigt roligt. Herman F Tik.

Sammanfattning: Cornelis har rätt i sitt antydande: visst, Jailbird Singers kan, om man så vill kategoriseras som en Hootenannygrupp, men deras musik innehåller så otroligt mkt mer. Vi får nog söka bland religösa sånger, folkmusik och naturligtvis hos Elvis för att hitta Tony Granqvists alla influenser.

Jungman Jansson - Jailbird Singers

Tiggarn från Luossa
Dan Andersson, 1888-1920, är en poet från Dalarna. En av hans mest älskade visor, Tiggarn från Luossa, finns på Youtube i tre versioner:

Björn Jadling...........Hootennany Singers....Torstein Bergman
- - - - - -

Jungman Jansson
Jungman Jansson är en annan av Dans Anderssons mest älskade sånger. Också den finns i flera versioner. Harrys Brandlius version låter lugn och sansad, lite klämkäck kanske, som om han står på en trygg brygga och sjunger. Inget fel med det. Staffan Hellstrands sjunger med skön skrovvlig röst en rockblues-version. Jag har svårt att uttrycka mig i termer av musik, men kanske låter vissa instrumet mer och högre än den känsla de ska återspegla. Hellstrands version innehåller sångens orginaltext: "negressen I Alabama och fasket i Yokohama". Även Björn Ulveus och Hootenanny Singers har gjort en fin tolkning som snart finns på Youtube. Fixa det.

Harrys Brandlius.......Staffan hellstrand.....Jailbird Singers
- - - - - -


Jungman Jansson - Jailbird Singers
Men de här grabbarna...lyssna på dom...det låter forcerat...så nervigt...så modernt...så snabbt snabbt...ändå så tonsäkert och närvarande och välsjunget.

Som om de bromsat in en nystulen Volvo Amazon på en tvärgata i svensk småstad ...och river av låten under ett hastigt möte med en skivproducent - en sista chans i livet - ja, precis innan Snuthelvetet och alla sirenerna hunnit dit.

Jailbird Singers Jungman Jansson är hallucien. Precis som deras Rulla på, rulla på. Kanske måste man själv ha varit jagad för att älska dessa sånger. Jag får en känsla av "speed" och "död" och "sorg" och att Jungman Janson står bredvid och lyssnar på dem, när de i rasande fart och med bibehållen innerlighet, skildrar hans livs smärta.


Håkan Hellström sjunger Jailbird Singers
Får man önska något denna jul så är det en ny version av Jungman Jansson som behåller Jailbirds känsla, och tar med den ursprungliga texten. Fort och rått och innerligt ska sången sjungas. Hjärtat som ett löv. Det är en oerhört svår uppgift, och inte minst med tanke på att texten redan när den skrevs var politisk inkorrekt. Men vad vet vi hur Dan Anderssom menade? Hur som helst, det finns nog ingen annan än Håkan Hellström som skulle klara av detta. Håkan är dessutom den enda som skulle kunna spela Tony Granqvist på film. Stefan Jarl kanske kunde ressigera, i samarbete med Björn och Benny. Och Målle Lindbeg ska spela fängelseprästen. Fixa det.

Ref: Gallret - En Vän Med En Bil - Hej gamle man.

Övrig ref: 1

Banjo - här går det undan

Banjo används framförallt inom folkmusik, bluegrass och country. Bajon skapades på 1800-talet av amerikanska slavar. Ett antal afrikanska instrument är förebild. Här är en lektion i banjo.

Earl Scruggs


Snabbast------------------------Duellen
-

Hjältar-------------------------Tom Paley i "Rulla på"
-

Mer om banjo: wiki youtube

Tom Paley and Jailbird Singers

Tom Paley
Dear Mr Paley,

For some hours ago I did not know anything about you. I saw your name at a record from 1964. Now I am trying to get info about you. I just watched Sporting Life Blues on Youtube. You have a great feeling for gitarrplaying. And this video shows such a nice group of people, it sounds, in my ears, something between irish and swedish folkmusic - a little bit like...music from Dalarna and Cork on the same time. I see that you have visit London this year. And also Jazzå - thats a swedish club. So you speak swedish - hej på dej!

"Legenden Tom Paley gästade festivalen!"
A legend. Now I become a little bit nervous. I have to learn quick from Wikipedia more about you. Aha, you once played with Woody Guthrie and your first band was New Lost City Ramblers. Aha. And you have lived a long life with Old-time music. Aha. And you just released a new record, Beware Young Ladies. Sorry, Tom, that advise I cant take, even if I was a young lady myself. Maby you whant em all for yourself! But I am looking forward to hear your record.

Jailbird Singers
Anyhow, my question is about a swedish countrygroup, Jailbird Singers. They recorded their only album in a prison in Stockholm, Långholmens fängelse, 1964. On the backsidetext of the album "Tjuvballader och Barnatro" - I read that Tom Paley was a friend with the swedish troubadour Cornelis Wreeswijk, and that Tom Paley assisted the recording and also played banjo and bluesgitarr at the record. What a brilljant banjo he played! And this banjo is so sad. And this - what a speed! So my question is: Is that you, Tom Paley, playing that fantastic banjo?

If so - besides all the BRAVO! from my heart - maby you have some memories from that event with Jailbird Singers. I shuld be very glad because I am trying to find info about Tony Granqvist, the leader of Jailbird Singers. In my oppinion he is the best swedish religious rock och folksingers from that time. Maby from all time. His life was short and sad and full of love.

Maby I can interviu you some day about all this? How about tomorrow?


Best Regards and Merry Christmas!
The Gothic Club


Ref: 1 2

Tony Granqvist dotter - arvet efter Jailbird Singers

Börje "Tony" Granqvist

En belöning
Några månader innan Tony Granqvist dör i februari 1965 föder hans fru en dotter (se kommentar nr 1) som senare adopteras bort till en religös familj. Gotiska Klubben ber nu den Store Internetguden, eller vilken Gud som helst, om hjälp att finna Tony Granqvist dotter. Vi betalar gärna ut en stor belöning till den som kan hjälpa oss att finna henne. Vi får väl sälja ut våra dyrgripar av Målle Lindberg och Håkan Hellström om så skulle behövas!


Inga senastionella avsikter
Gotiska klubben har ingen avsikt att mot dotterns vilja offentliggöra hennes namn. Vi vill enbart intervjua henne, fråga henne några frågor om hennes far och det arv han och hans kollegor i Jailbird Singers lämnade henne. Alla slags ledtrådar är av stor vikt.

Cornelis Wreeswijk om Tony Granqvist
Så här skriver Cornelis Wreeswijk om Tony Granqvist på baksidan av LP skivan "Tjyvballader och Barnatro":

"Ett musikaliskt fenomen"
"TONY GRANQVIST, 25 år. Musikalisk ledare och hjärnan bakom. Samtliga melodier på den här skivan harr arrangerats av honom dvs. att han har plockat ut stämmorna åt de andra två grabbarna och planerat uppläggningar och dylikt. Läser inte noter. Är något av ett musikaliskt fenomen. Ta vilket instrument Ni vill och placera i händerna på honom och Ni kan vara övertygade om att han på lika kort tid som folk i allmänhet anslår till morgonkaffet har lärt sig att spela en fullt njutbar melodi på det. Tony har sjungit och spelat så länge han kan minnas"

Medskyldig till fyra av sångerna
Cornelis fortsätter:
"Vad är det de sjunger?
Om Ni sätter på första sidan på den här skivan så får Ni höra något som heter "Mördar-Anders". Det är en låt som bygger på en engelsk 1700-tals ballad: "Sam Hall". Handlar om en man som skall till att bli avrättad och som i ganska grova ordalag talar om för omvärlden vad han anser om den. Visan är inte lämplig för barn. Så här låter JAILBIRD SINGERS när de är på sitt fränt - dynamiska humör.
Men om ni lyssnar på "Där björkarna susa" får ni höra skönsång med skirt lyriska klanger. Och vad sägs om "Jungman Jansson" i modern tuff förpackning?
Största delen av grabbarnas repertoar är på svenska. Att där finns med några gamla kristna frälsningssånger kanske förbryllar Er. Men det är ju egentligen ingenting annat än Gospels på svenska. Tony Granqvist lärde sig de här sångerna: Pärleporten, Ovan där, Barnatro" när han var liten grabb för Tonys mamma var en varmt religös kvinna"

Baksidan på "Tjyvballader och barnatro"
Cornelis fortsätter:
Den engelskspråkiga delen av skivan upptar en del religös musik även den. "Precious Lord, take my hand" sjunger Tony Granqvist ensam och spelar både piano och orgel till. (Orgeln är pålagd efteråt)Undertecknad har haft nöjet att bidra med texterna till fyra stycken låtar,. Tonyhar arrangerat dem. Av de fyra är tre gamla Anglo-sachiska folkmelodier och en översättning av en genuin negerblues. "En öl till" av New Orleans märke. Det har varit ofantligt stimulerande att samarbeta med Jailbirds. Min vän Tom Paley har varit vänlig nog att assistera vid inspelningen av de här fyra numren. han är amerikansk balladsångare och den banjo och den bluesgitarr Ni hör trakteras av honom.
detta är alltås JAILBIRDS SINGERS första LP-skiva och den är definitivt vad man kallar "annorlunda". Man kan om man så vill sätta etiketten HOOTENANN på deras musik men märk väl att den har en egen klang och att den tar sikte på den Svenska lyssnaren. Och om man har öra för sådant, finns där nog även antydan till något slags tendens. Lyssna noga bara och mycket nöje!
CORNELUS WREESWIJK"



En stor religös rocksångare
Med tidens hjälp vet vi mer än vad Cornelis Wreeswijk visste: Tony Granqvist är en av Sveriges genom tiderna störste religöse rocksångare. Han bör därför få sin självklara plats i svensk musikhistoria. Döm själva:



Obs: mejla Tom Paley - nu!

Tom Paley
Dear Mr Paley

Just saw Sporting Life Blues, you have a great feelning for gitarrplaying. And what a nice gang in this viedo. It sounds, in my ears, something bteen irish and swedish folkmusic(from Dalarna)And look at this, yuo have preformen in Shakespeare's head Angel London

From a text on a swedish record from 1965 I learn that you where a friend with the
dutchborn swedish poet and truadur Cornelius Wreeswijk, and that you played the banjo and the bluesgitarr an a record with Jailbird Singers. Do you havet any memmories from that event we shuld be very happy because we planned a movie about Tony Granqvist, one of the greatest swedish religious rocksingers that ever existed.

Best regard
The Gothic Club

Efterord

Enkelhet. De gamla poeterna kunde kunde allt om enkelhet. Först tog de ordet "fågel" och hängde upp det i ordet "träd". Sedan la de in ordet "snö" och ordet "himmel" lite här och där mellan grenarna. Ja, ungefär som när en farmor pyntar inför julen med sina barnbarn. Utan åskådare, sällan nån magi. Ja, till och med sina åhörare hittade de på, dom gamla poeterna...

Tydlighet. De gamla mästarna kunde sina ämnen utan och innan. De levde ofta intensivt och mitt i Nuet. Därför hade de alltid något nytt och spännande att berätta. Dessutom visste de mer om konst och filosofi än vad deras samtid förstod - ja, de som står utanför Huset vet ofta mer om dom därinne än vad fönstertittarna någonsin kan ana. Och de minst kommerciellt framgångsrika, de så kallade proggresiva och psykedeliska banden, värderas idag mkt högt på auktionerna. Den som t ex lyssnade på Pin Ups och sedan köpte orginalen till den 60-talsmusik David Bowie "predikade" om redan 1973, har idag ansenliga värden i sin oranga ölback. De riktigt fina gamla vinerna tar god tid på sig - ja även den Klyschan har åldras med värdighet! Och vi som redan slitit av etiketterna? Är vi dom berusade...som väsnas eller smyger omkring där ute i skogen...ibland vetande, ibland helt ovetande. Ja, antagligen.

Vänlighet. Och vad har Ebba Lindqvist med detta att göra. Jo, hon har både enkelhet, tydlighet och vänlighet. Visste ni förresten att ordet vänlig kommer från ordet vanlig. Poesi kan inte skapas utan vanlighet. Detta är en naturlag. Till och med ett argt ord, en ilsken bokstav måste kunna harominsera med en ledsen bokstav och en glad refräng. Annars gäspar läsaren artigt och smyger sin väg, "som en Otrogen Hund", som det heter i Mellanösterns små finurliga visor.


"Detta land är allt jag älskar"
Urval. Dessa 17 klassiska dikter av Ebba skapar ett sammanhang. Tanken är att läsaren från och med rad ett är tillsammans med Ebba i Bohuslän. Och så ska det förbli intill den sista raden.

Säljar tips: läs fyra Ebba-dikter högt på torget, och du säljer 17 diktsamling rakt av. 17 x 40 kr (din provision)= 680 kr. Vilket jävla torg som helst. Ut och sälj!

rulla på rulla på

- Rulla på, rulla på,
rulla bara på!



svd

23 dikter av Ebba Lindqvist

Detta land

Detta land är allt jag älskar.
Här är stenen en röd blomma.
Här är havet ett brännande begär.
Här jagar vindens häst över klipporna
utan tyglar.
Här är solen det stora äventyret
och den enda kärleken.
Detta land är en sträng domare.
Det säger mig, att mitt liv
är förgäves.

Detta land är allt jag älskar.
Det har en hård bädd av frid.
Det har en sträng sång av hav.
Det har ett barmbhärtigt ansikte,
alltid nära.
Obotfärdig hjärta, vad vill du mer?

Ebba Lindqvist, ur "Sången till Fedra", 1942
(får en Lorca-Ekelöv-känsla i denna dikt)
* * * * *

Vi som är födda vid havet


Vi som är födda vid havet,
var vi bor gör detsamma.
Det blåser alltid en vind
omkring vårt hus.

Ur "De fåvitska jungfruarna"



Fiskare komma hem från Shetland

De kom på natten

De kom på natten, då alla sov.
Ingen mötte dem.
Bara måsarna flög ut i gryningen,
skriande efter fisk.

En efter en smög de hem genom gatorna,
in i gränderna.
Astrarna slokade redan,
och ringblommen slängde torr uppefter staketen.

Först när han tog i låset,
först när när det slitna handtaget värmdes i handen,
släåppte ångesten.

Här hade han hem och fäste,
här hade han hustru och bran.
Dem kunde ingen hända.
Nu var han hemma igen.

Nu var han hemma igen.

Ur Fiskeläge, 1939, Fiskare komma hem från Shetland

* * * * *

Andres Lokko

Se upp för vita dansband i SVT!
Jag har svårt att se de kritvitt superariska dansbandens plats på allra bästa sändningstid som så harmlöst." Svd