Sverige ud av Skåne

Sverige ud af Skåne Ole Hyltoft

..."De danske præster blev tvunget til at prædike på svensk. De danske kongers initialer blev fjernet fra kirkerne. Skånske mænd blev i tusindtal tvunget ind i den svenske hær og gik til på russiske og tyske slagmarker.
Svenskerne har begået overgreb på overgreb mod skåningerne. Det er fortsat helt op til vores tid. Danske bøger måtte indtil ind i 1800-tallet ikke indføres i Skåne. I 1800-tallet blev en tredjedel af de gamle danske kirker i Skåne nedrevet eller ombygget til en rædselsfuld, industriel nygotik. Det er kun 100 år siden myndighederne i Stokholm har rejst en rytterstatue på Malmø Store Torv af Skånes blodhund, Karl X Gustav (ham der gik over det tilisede Storebælt med sin hær!). De besejrede skal hver dag se op til deres undertrykker! Det svarer til, at vi i 1943 var blevet tvunget til at rejse en statue af Adolf Hitler på Rådhuspladsen i København...."

Hur Gulliver släcker branden på slottet

Kejsarinnans våning fattar eld av en händelse, och Gulliver räddar resten av palatset genom sitt kloka agerande.

Jag väcktes vid midnatt av hundra skrikande människor utanför min dörr, och det är knappast underligt att jag blev en smula förskräckt. Titt och tätt hörde jag ordet "burglum" upprepas, och ett flertal av kejsarens hovmän banade sig väg genom massan och besvor mig att omedelbart komma till palatset, där kejsarinnans våning stod i ljusan låga, allt beroende på att en tanklös hovfröken hade fallit i sömn, medan hon läste en kärleksroman.

Jag störtade genast upp. Man gav order om att bereda väg för mig, och som det var månsken lyckades jag ta mig borttill palatset utan att trampa på någon. Jag fann att de redan hade rest upp stegar mot våningens väggar och var välfärsedda med hinkar, men att det var lite långt till vatten. Hinkarna vr ungefär som större fingerborgar, och de stackars människorna skickade dem till mig så fort de någonsin kunde, men elden var nu så häftig att de gjorde föga nytta.

Jag skulle lätt ha kunnat kväva den med min rock, men den hade jag olyckligtvis lämnat hemma i brådskan, och det enda jag hade på mig var läderjackan. Situationen var lika sorglig som förtvivlad, och det ståtliga palatset skulle utan tvekan brunnit ner till grunden om jag inte fått en idé i sista stund.

Kvällen innan hade jag druckit avsevärda mängder av ett alldeles utsökt vin, som heter glimigrim och är mkt urindrivande (blefuscierna kallar det för flunec,men vår tappning är hållen för bättre.)

Av en lycklig tilfällighet hade jag inte befriat mig från en minsta droppe av det. Hettan från lågorna och mina ansträngningar att kväva dem gjorde att vinet nu började tränga på, och jag utgöt det i såna mängder och med en sån precision att elden var släckt på mindre än tre minuter. Återstoden av den förnäma byggnaden, som det hade tagit så många generationer att uppföra, hade därmed räddats undan förstörelse.

Det var ljust vid det laget och jag vände hem till mitt hus utan att invänta kejsarens lyckönskningar, ty även om jag hade gjort Hans Majestät en mycket stor tjänst kunde jag inte med säkerhet säga vad han ansåg om mitt sätt att utföra den på. Enöigt rikets grundlag ska nämligen varje person bestraffas med döden, oavsett börd eller ställning, ifall han eller hon låter sitt vatten innanför det kejerliga platsets murar. Min oror dämpades något, när Hans Majestät lät meddela mig att överdomaren skyndsamt skulle överväga möjlighetenn till benådning. Men några kryphål fanns dessvärre inte, och dessutom fick jag veta på omvägar att kejsarinnan hyste den största avsky för vad jag hade gjort. Hon hade flyttat så långt bort som möjligt från den eldhärjade våningen och uttryckligen sagt ifrån att den inte fick repareras för hennes räkning, och inför sina förtrogna hade hon även antytt att hon heligt och dyrt hade lovat sig själv att hämnas.


Gullivers resor, Femte kapitlet, sid 38, av Jonathan Swift, 1667-1745
översättning, Per Kellberg, Rabén & Sjögren, 1965

Historien om hur irländaren Jonathan Swift, via sin Gulliver, pissar på det engelska kungahuset var så magstark för engelsmennen att de tvingade uppfinna ordet satir för att kunna hantera situationen. En annan son till irländska föräldrar, Johnny Rutten, utförde ett liknande konstnärligt attentat mot England med sin version av God save the Queen:

Från Tacitus till Jailbird Singers

Sina gudar håller de inte instängda bakom väggar. Inte heller låter de dem anta mänskliga anletsdrag. Lundar och skogsdungar inviga de för heligt bruk. Och med namnen på sina gudar benämna de det hemlighetsfulla som blott deras vördnad låter dem skåda.

Tacitus, Germania, kap 9

Min pappa är vän med Thore Masen Eliasson

Postat av Johan.S:
"Min pappa är vän med Thore Masen Eliasson tyvärr är pappa till åldern kommen men ja har lovat att vi ska åka å hälsa på Masen! var hem till Tore 96 när han bodde långt ut på skogen utanför Ludvika med sina 2 hundar! en jättefin Golden kan ja minnas att ja va ute med :-) så fick ja även se guldskivorna på väggen + att han spelade hönan agda. tyvärr gick ja bara i 6:an och va liten och oförståndig:-) men åker vi dit i sommar ska ja minssan ta med mig gitarren och spela med på flera av dom klassiska låtarna dom spelade!

Pappa satt inne samtidigt som Tore och dom andra killarna på Långholmen. Pappa satt på Gemet som de då hette, men nu är det ett minne blått. Var där för några år sedan och ville sätta mig in i hur dom hade det, men då va de någon som sa att Gemet var rivet tyvärr! Pappa spelade gitarr och sjöng många låtar och kan även många, många texter idag om fängelser och de hårda livet m.m. även sånger på Romani.

Tyvärr spelar han inte längre men han brukar sjunga gamla fina låtar när ja försöker ta ut dom på gitarren! När ja va liten lärde pappa mig att säga saker till folk på Romani ex : tjar min bul vilket betyder kyss mig i arselet :-) funkar bra även idag *skrattar* Finns inget som klår att höra om alla rövarhistorier om rymningar, sprängda kassaskåp och framför allt de hårda liv dom levde. Ja tycker de är kul att höra alla sjuka historier men skulle aldrig vilja vara i den sitsen själv!

Johan.S från Avesta, Dalarna, Sweden
Kommentar 15 på Jailbird singers - Tony Granqvist

Utsikt mot Inbördeskriget

"De normala levnadsförhållandena löses upp. På ena sidan uppstår skyddade områden med egna säkerhetsvakter, på den andra slum och getton. I de utsatta stadsdelarna har myndigheter, polispartuller och domstolar ingeting mer att säga till om.

Ett specialfall är gränsområdena som har egna spelregler och turbulenser. Där har smugglare, hälare och kriminella redan förändrat samvarons former i grunden. Till detta bidrar också de illigala invandrarna som för det mesta är socialiserade på helt annat sätt och uppbringar föga förståelse för de sedvanliga umgängesformerna. Men också hos de inhemska uppluckras civilisationens normer snabbt. Våldets elemäntära regler träder i stället. Precis som en Saddam Hussein kan säga upp folkrätten så struntar man här i alla ömsesidiga förpliktelser, de skrivna likväl som de oskrivna. I sista hand är det bara puffran som räknas.

Då återstår bara två strategier för de hotade: flykt eller självförsvar. En priviligerad minoritet söker sig egna flyktvägar, de flyttar till diverse "semesterparadis", förskansar sig i övernattnings-eller pensionärslägenheter, grundar kollektiv på landsbygden eller avlägsna sektkolonier. De obemedlade miljonernas flykt gäller det mer elemäntära: asyl och mat.

De som inte flyr sluter sig inne. I internationell skala arbetas det överallt på limes, den befästa gränsen som skall skydda mot barbarerna. Men också inuti storstäderna skapar man öar av trygghet och försvarar dem. I de stora amerikanska, afrikanska och asiatiska städerna har det redan funnits bunkrar för de lycksaliga, omgivna av höga taggtrådskrönta murar. Ibland är det hela kvarter som bara får beträdas med speciellt tillstånd. Stängsel, elektroniska kameror och dresserade vakthundar kontrollerar ingången. Skyttar med maskingevär säkrar omgivningen från sina vakttorn. Likheten med koncentrationsläger är påfallande., med den skillnaden att här är det omvärlden som invånarna betraktar som en potentiell förintelsezon. De priviligerade betalar för lyxen att bli totalt isolerade; de har blivit fångar i sin egen trygghet."

Ur Inbörders krig, 1993, Nordstedts, sid 50/51/53 av Hans Magnus Enzensberger

Hur botar man en fanatiker?

Precis som Hitler som hatade judar,
precis som folk med *somaliska gudar,
precis som *syrier, *kurder och *muslimer
gillar att våldta våra svenska blondiner
precis så hatar mitt hjärta, och med stor flit,
Stockholms okultiverade kulturelit!


Precis som semiternas knäppa kusiner,
judar, araber och bombade palestinier
hatar varandra in absurdum, för all framtid,
övertar jag härmed deras sur-uschla strid
för nu ska tasken den masken visa sin flit
i arslet på Stockholms kulturelit!


Precis som en grekcypriot, din arma idiot,
som kräver att alla turkar ska stekas;
och turkan med burkan,som av Ankara nekas
erkänna mordet på en armenisk patriot,
precis så tiger dom som inte vet ett skit:
Stockholms okultiverade kulturelit!


Som kökskniven glor på katten.
Som ljuset flyr ögat om natten.
Som en girbuk på en statlig bordell
Som i lön gav horan - ja, en fet smäll,
precis så hatar mitt hjärta,
och med kukens hela flit,
Stockholms förbannade kulturelit!

Ruben Goterman ( Runas lillebror)

* vissa

Kommentarsregler
Om ni nu har nåt att säga gör det snyggt.
Ska vi ha någon hets mot folkgrupp på denna tråd så är det Gotiska Klubbens
formuleringar som gäller.

Rodwulf - The oldest scandinavian in literature

Rodwulf = hrod + wulf ("renown" + "wolf")

Rodwulf (ref) was a Scandinavian chieftain or king who despise his own country and joined Teodoric, the king of the Ostrogoths in Ravenna (ref). Roduulf is described by Jordanes in Getica as a king from Ranrike. (Getica § 25)

The location of his country, Ranrike (ref), is based on similarity of names - Ranii and Ran, the God of the See - and Rodwulf is therefore supposed to have come from the province of Bohuslän (ref) in former part of eastern Norway, today the western part Sweden, which traditionally is named Ranrike.

The Raniis is described by Jordanes as "stronger and more unconcerned (cooler) than the germans, and they use to figth withe the fury of a vild animal"

"Rodwulf was far from the only warrior to have left Scandinavia to join the Goths. From this time there is plenty of Roman gold that has been found in Sweden. Moreover, after the Ostrogothic defeat a large number of surviving Ostrogoths were allowed to return home. Many are said to have returned to Scandinavia." wiki

Sök: Roduulf, Hrodulf, Rudolf, Rodwvulf, Rodwulf, Ran

frihet

tänk att vara
en liten tatuerad fågel
på ditt ena bröst
och en morgon lyfta vingarna mot molnen
och segla...bara segla
ner till ditt andra




Ur Dikter jag aldrig
har skrivit och aldrig
kan glömma
1979

Låt Peter Hjörne bli Sveriges kung!

Ja, låt oss välja kung i forstättningen. Läs vidare...

Per Persson om Jailbird Singers

Per Persson, Perssons Pack
"Det här med brott ja. Jag älskar ju en grupp som heter Jailbird Singers. De bildades på Långholmen och gjorde bara en folkparksturné, 1964. Tony hade magcancer och låg i baksätet och hade djävulskt ont medan Korpen och Masen var ute och stal saker på ställena, och de har en stämföring som är väldigt fräsch. Så vill jag att det ska låta, det var verkligen på riktigt." Svd

Rumpans tyngd

Jag är Francois, en ringa ära,
född i Paris, Pontoise helt nära.
Snart av ett rep min hals får lära,
att rumpans tyngd är tung att bära.







Skriven när Villon just ska hängas, "rumpans tyngd" syftar på det goda livet han levt. Översättning Axel österberg

En kvinna

De höll så hjärtinnerligt av varann.
En slinka var hon och en tjuv var han.
När han var i farten och snattade
låg hon på sängen och skrattade.

I fröjd och lust gick dagens larm.
Om natten låg hon vid hans barm.
När länsmannen klo honom fattade
stod hon i fönstret och skrattade.

Han skickade bud: "O, kom till mej!
Jag längtar, jag ropar efter dej!
Jag försmäktar, mitt härtas högt skattade -"
Hon skakade på huvudet och skrattade.

Sex på morgonen vart han hängd.
Sju vart hans kropp i gropen slängd.
När vid åtta jorden man krattade
drack hon rött vin och skrattade.

Heinrich Heine, 1797-1856

Tolkning Ture Nerman

bara vind

bara vind
och dina suckar
är allt mitt hjärta
orkar höra

knappt längre
ett sch
eller ens ett psst,
- och så alla dessa phu...

bara vind
bara vind
bara vind
och dina
sköna suckar

Lika som bär

Känsliga ansiktsdrag, utforskande ögon; Kafkas blick intensivare än Wolodarskis, stirrigare; läpparna tunnare; helt otroligt, är dom släkt?

Völvans spådom - strof 45

Bröder skola slåss och bli varandras bane,
barn utav systrar bryta mot sedan,
det är hårt i världen, hordom mycken,
yxtid, knivtid, kluvna sköldar,
stormtid, vargtid, förrn världen störtar -
ingen man skall den andre skona.


Snorre Sturlasson,1178-1241
Tolkning Björn Collinder

Wandrers Nachtlied / En Vandrares nattsång

Över alla bergstoppar
Är ro,
I alla trätoppar
Hör du
knappt ett sus;
Fågelungarna sover i skogen.
Vänta bara, snart
Vilar även du.

Über allen Gipfeln
Ist Ruh,
In allen Wipfeln
Spürest du
Kaum einen Hauch;
Die Vögelein schweigen im Walde.
Warte nur, balde
Ruhest du auch.


Johann Wolfgang von Goethe, 1749-1832
Wandrers Nachtlied - Världens bästa vaggvisa.
Tolkning, ord-för-ord, Gotiska Klubben
Andra tolkningar, Flashback
Den egentliga titeln, "Ein Gleiches", betyder "En Likadan" - dvs ännu en nattsång för vandraren.

I rus jag skrev

I Rus jag skrev

Om mina sångers verser flyga
för tygelöst och djärvt för er,
betänk, det var i Rus jag skrev.

Om mina versers prakt av bild och tanke
om mina versers prakt behagar er,
betänk, det var i Rus jag skrev.

Med nyktert huvud har jag också diktat
men utan klang och utan rytm och välljud,
ty det var ej i Rus som skrev.

Då jag var nykter, var jag tom och fattig,
jag vände åter till det rika ruset,
och sedan allt i Rus, i Rus jag skrev.


Hafez, 1320-1390, tolkning, Erik Blomberg, 1918, Boniers

Hälften av livet

Med gula päron hänger
och fullt av vilda rosor
landet i sjön,
ni ljuva svanar,
och druckna av kyssar,
ni sänker ert huvud
i heligt nyktert vatten.

Ve mig, vad finner jag, då
det vinter är, blommorna,
var solens sken
och jordens skuggor?
Murarna stå
ordlösa, kalla, i vinden
flöjlarna gnissla.


Friedrich Hölderlin
1770-1843, Hälfte des Lebens
Tolkning, Erik Blomberg

Evert Taube och Arnaut Danièl

De provensalska trubadurerna var lika stolta som skickliga hanvterkare. Skarvar, nödrim och andra defekter var inte accepterat bland dessa perfektionister. Ord och toner skulle utväljas med en kärleksfull nogrannhet och svetsas samman efter så precisa mönster att resultatet mycket väl kunde förväxlas med fågelsång. En av dessa gudabenådade smeder, trubaduren Arnaut Danièl, var till och med så skicklig i sin utövning att han lyckades få fåglarna att sjunga...MED HANS EGNA ORD.

Fritt efter Ezra Pound/Dante, ABC för läsare. Så skimrande...

Historier från Beckomberga Sjukhus (2)

"En samling historier baserade på verkliga och i vissa fall, rätt så overkliga upplevelser"
© 2009 Gotiska Klubben och Författaren. Foto: Mejla oss om problem.


13. När den intellektuella pesten bröt ut i Sverige
Under några höstveckor på 80-talet dominerade "Maria" tidningarnas löpsedlar. Med hjälp av bilder på gallerförsedda fönster i motljus, blodiga madrasser där en halvnaken flicka låg fastspänd som Jesus Kristus på ett kors, avslöjades vanvård, sadism, ja rent av "tortyr" på Långbro Mentalsjukhus i södra Stockholm. "En skam att vara svensk!" och "Koncentrationsläger eller mentalsjukhus?" skrek trycksvärtan utanför Stockholms tobaksaffärer.

Vi vårdare som tog hand om denna typ av svårt störda patienter, vi visste annat. Men vi kom sällan till tals. På 70-talet hade den svenska vänstern tagit över samhällsdebatten
och började lägga beslag samhällets nyckelpositioner. Nu var det ”total humanism” a la vänstern som gällde. En slags intellektuell pest bröt ut i Sverige. Socialdemokraterna hade innehaft den politiska makten under en lång tid så det var inte så konstigt att vänstern även började ta över de administrativa och förvaltande ämbetena i Sverige.

En av vänsterns främsta insatser inom nyhetsindustrin var att snabböversätta "yellow journalism" från amerikanska till svenska förhållanden. Affärsidén var lika enkel som lönsam. Den gick ut på att snabbast möjligt hänga ut alla "skyldiga" element till allmän beskådan och därefter producera så många anklagelser mot dem som läsarnas intresse medgav. De stackare som var korkade nog att försöka försvara sig inbjöds till TV-soffor och slaktades inför öppen ridå. Nyköpings gästabud i repris. Och misslyckades man med ett avslöjande så var det bara att starta upp ett nytt. I och med att verksamheten titulerades "undersökande journalistik" var dess moraliska alibi oantastligt.

Och eftersom dessa mediala övergrepp både höll det svenska folket på mattan och samtidigt gav bra avkastning skapades nu en ohelig allians mellan diverse mediemonopol, stadstelevision och den svenska vänstern. Tidningarna sålde lösnummer som aldrig förr och prästerskapet inom den svenska journalistkåren fick gratis marknadsföring och därigenom allt större auktoritet, vilket gav dem välbetalda positioner inom kultur, universitet och andra institutioner. Plötsligt fanns det gott om skyldiga i Sverige.

Ja, så gick det på ett ungefär till så när den intellektuella pesten bröt ut i Sverige. En totalitär maktelit avlöste en annan. Andra kan bättre vittna om det skräckvälde eller Macartyism som vänstern skapade i Sverige. Min poäng i sammanhanget, högst ett slag i luften, är att det fanns en koppling mellan den fanatiska och onyanserade kritik av svenska mentalsjukhus på 70-talet, och den ""död” som senare drabbade tiotusentals svenska mentalpatienter. Allt medan journalisterna och Sveriges hjärntvättade invånare teg och tittade åt andra håll.

Låt oss hellre närma oss helvetet från ett svalare håll.


14. "Spännbälten avskaffades på 60-talet"
Jodå. För fan. Det gällde att vara på sin vakt mot journalisterna. Jag minns ett telefonsamtal till akutintaget på Beckis någon gång i slutet av 70-talet. Freddan svarade och gestilulerade åt mig att snabbt sänka volymen på radion. Han hette egentligen Erik men kallades Freddan för att han ofta dansade med aggressiva patienter.
- Vi har en uppgift om att ni använder spänntäcken på Beckomberga, sa journalisten i telefon.
- Nej, där har du allt fel, sörru, skrattade Freddan. De avskaffades redan på 60-talet. Det kan jag intyga eftersom jag var fackligt ansvarig för material och verktyg under hela 60-talet!
- Men spännbälten har ni i all fall!
- Nehe du, de förbjöds i samma veva på 60-talet. All tortyr avskaffades på 60-talet, förstår du. Ja, allt avskaffades! Vad tror du egentligen om oss! Inte fan tror du väl att vi vill plåga patienterna heller!
- Jaha, tack då, svarade journalisten.
- Varför ljuger du, frågade jag när han lagt på luren.
- Fackligt ansvarig - smaka på den, skrattade Freddan.
- Ärligt talat, varför ljuger du för dom?
- Du vet, sa Freddan, det är meningslöst att ge dom ett finger. Vår tids journalist påminner om en jesuitpräst. Med gravallvarlig uppsyn lyssnar hon på en bikt av en vilde från ursprungsbefolkningen. Sedan släpar hon med sig stackarn till inkvisitatorerna och dömmer honom till döden med hjälp av hans eget vittnesmål. Svenska journalister saknar ryggrad. De törs sällan ge sig på de riktiga makthavarna. Därför hugger de småfisk som oss så fort de får chansen. Värst av alla är vänsterjournalisterna, passa dej för dom!
- Vad menar du?
- De inbillar sig att de har någon slags "gudomlig" sanning på sin sida.



15. Ända nerifrån Sundsvall
Freddan var en rätt så knepig typ. Ena dagen duva andra dagen hök. Men det var Freddan som lärde mig att stå ut på Beckis. Han avslöjade alla knep för mig. Hur man slapp städa på helger. Vad man skulle säga till den ordinarie personalen för att slippa torka gamlingarnas rumpor. Freddan hade läst juridik innan han hoppade av och blev vårdare.
- Tröttnade, sa han. Mådde illa av de andra studenterna. Deras uppsyn.
Bortsätt från jurifik var Freddans expert på religion. Han var född i ett lestadisansk hem i övre Norrland och en av hans historier minns jag just nu.
kanske har jag läst den nånstans...nej, det var freddan som berättade den. Freddan var tolv år på 40-talet och bodde ute på landet. Så fick han se en bil nedanför backen där hans föräldrahem låg. Det var inte så vanlig med bilar i hans trakt. Och det stod man och vinkade åt honom. Han blev nyfiken och gick ner till bilen och talade med mannen. Tillbaka uppe i huset på möttes han av sin mormor
- Vad har du gjort, Fredrik!
- Hjälpte bara att vissa vägen.
- Såg du inte varifrån han kom, den mannen!
- Nej.
- Han kom ju ändå nedifrån Sundsvall!
- Förlåt då, mormor!
Och då kan du föreställa dig min mormors reaktion om det hade stått AA eller AB på reggskyltarna. Söderut var lika med helvetet på jorden för vissa av leastadianerna.
- Så när jag mötte intolleransen i Stockholm var jag redan imun så att säga, sa Freddan. och vet du, ibland tror jag fan att de hade rätt, alla lestadianer.
- Vadå?
- Att helvetet ligger i Stockholm!

16. "Stirra in i väggen!"
En kväll hasade en förtvivlad patient in i tv-rummet och stönade:
- Jag klarar inte detta längre, jag klarar det inte! Jag måste ha nåt lugnande!
- Du, gå tillbaka till ditt rum! Börja med att stirra på den ena väggen i en timme. Sen tar du den andra väggen i en timme. Har det inte gått över då, så kan du återkomma. Tack för ert besök!
- Jävla as, väste patienten och gick därifrån.
Freddan skrattade.
- Det är tionde gången han kommer hit. På två tre år. Söndersupen och ofta halvknäpp och ångestladd. Har du sett när han får delirium så förstår du vad jag menar. Killen saknar spärrar, det är hans problem, inte vårt. Han piggnar till på fem dagar, sedan är han ute igen.
- Hjälp, hjälp, hördes från korridoren.
- Jävla simulant, suckade Freddan. Du skulle se när han kom i oktober. Det var Lasse och jag och Stor-Erik som tog emot honom. Vi var sjukskrivna i två veckor efter det beöket. Han kan slåss den jäveln när han vill, vet inte varifrån han får krafterna.
- Du, var är Lasse, förresten, frågade jag.
- I köket, svarade Freddan, men det är ingen fara.
-

4( Lasse med tuben - vår)
5. Hon m-kvinna på skidor
6. koka fisken
7. lakarn, dans,